Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

måndag 4 februari 2013

Vi har inte så tokofta ostron hemma...

God förmiddag!

Fanny

Om man liksom mest är med van med falukorv och köttbullar och snabbmackisar och inte så värst världsvan så blir man lite chockad och känner sig inte så belevad när man blir bjuden på ostron och champagne. I lördags kväll var vi bjudna på middag hos Rikard och Anna och det var en meny som inte gick av för hackor minsann. Vi fick löjromstoast, gratinerade havskräftor, potatiskaka och Filet Mignon, med hemmagjord bearnaisesås och kantarellsås och till efterrätt pannacotta med björnbär. Jag fegade ur och vågade inte svepa ett ostron och ångrade mig bittert efteråt att jag inte provade, nu när jag hade chansen. Vi brukar nämligen inte ha ostron i kylskåpet hemma. Inte så där tokofta i alla fall.

Vi hade så himla roligt och trevligt och mätta och glada spelade vi musikquiz halva natten.

På söndagen hasade vi mest omkring som två vålnader. Flora var dock pigg och på alerten, då hon sov sött nästan under hela middagen. Man blir liksom lite halvseg när det är fest och kalas två dagar på raken. Vi hade sedvanlig söndagsångest när Fideli packade ihop och åkte iväg igen. Kramkalas och på återseende. Tomt i huset. Saknad i hjärtat.

På kvällen åkte jag och småtjejerna till kyrkan på ljusfest. Det var bara det att vi åkte till fel kyrka. Den rätta låg ute i skogen och en kvarts bilresa härifrån. Marschaller överallt och vi bjöds på varm choklad med vispgrädde och limpsmörgås med ost. Sedan tågade vi till kyrkan med tända facklor och hela långa, långa allén var upplyst med marschaller hela vägen och det var så vackert att det gjorde ont.

Den söta lilla kyrkan var helt släckt, förutom ett endaste ljus. Vi smög in och satte oss i en ring längst fram i koret. Därefter tändes endast levande ljus upp och vi sjöng "Tänd ett ljus". Precis som vi gjorde på bilfärden dit, i kör, solo och i kanon. För full hals. Vi brukar göra så.

När vi gick ut och facklorna hade brunnit ut lyste stärnbilderna så otroligt klart på himlen, mellan krackelerade moln. Som i en saga. Som när Mio, Jum-Jum och Nonno spelade flöjt runt lägerelden på Gröna Ängars ö.

När vi kom hem fick vi ett ledsamt besked. En kär vän hade gått bort.

Vi tände ljus för henne igår. Med sorg i hjärtat har världen blivit lite fattigare och vi kommer sakna henne så.



Kram

Söta kusin Matilda och Felicia tyckte det var så spännande...

Filippa

Felicia tände ljus i kyrkan...

11 kommentarer:

Vardag och flärd sa...

Aj, att du inte vågade prova ostran! Men ni fick ju mycket annan läcker mat också!
Så vackert med ljusfest i kyrkan och känslan efteråt är alldeles speciell.
Ha det fint!
Varmkram Eva

Unknown sa...

Vilken fantastisk meny, gud så gott! Jag har ätit ostron några gången, mest för att jag jobbat på fina restauranger tidigare, och vill veta vad jag serverar. Är dock inte överförtjust, men det går ner, av bara farten lixom haha.

Mysigt med ljusfest i kyrkan, aldrig hört innan, jag som ändå gått mycket i kyrkan som lite. Jo jag har minsann sjungit i kyrkokör i många år hihi. Är inte särskilt religös (svär dessutom så tungan svartnar på mig) men tycker om gemenskapen, är du troende?

Kram och ha en underbar start på nya veckan!
Catta

Prinsessorna på Bellevue sa...

Eva!
Ja, jag vet, värsta fegisen.... Ångrar mig nu! N sade dock att det inte var något för mig, men i alla fall...

Ja, det var jättefint!

Kram
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Catta!
Fanny, Filippa och Felicia går i friskola, som drivs av kyrkan, men som inte är det minsta religiös. Men det anordnas familjegudstjänster med olika teman, då och då, och det bjuds alltid på något gott efteråt. Det är väldigt lättsamma tillställningar på max 20 minuter. Tjejerna tycker det är så kul och ibland är de också med och sjunger i kören. Ljusfesten handlar om när mörkret går mot ljuset. Prästen förklarade igår att det var Kyndelsmässodagen och det betyder just ljus.

Jag tycker det är så himla mysigt att gå till kyrkan och ja, jag tror. Det har jag alltid gjort, sen jag var liten. På något större. Svårt att förklara. Alltså inte direkt religiös... Eller är det någon skillnad?

Kram på dig! Du modiga ostronätare!

Petronella

Villa Hasselbacken sa...

Har varit borta i några dagar och inte hunnit läsa allt bra och fint och roligt du skriver.
Så fint med den där ljushögtiden, skulle jag också vilja vara med om.
För att inte tala om kalasen du varit på... vilket häligt fikabord ni dukat upp. Jag har precis druckit eftermiddagskaffe och hade inte något på jobbet att snaska på.
Läste slutet på Florahistoren.. jag sitter nästan med tårar i ögonen för man flytta liksom tillbaka till sina egna förlossningar och minnena därifrån. Vilken tur att det gick bra även om det måste ha varit en hemsk upplevelse. Nu ska jag jobba några timmar till och i kväll är det möte med föräldraföreningen så då hinner jag nog inte med bloggen då heller, men kanske i morgon.....
Kram Lena (kanske vore roligt att ses någon gång, vi bor ju inte så långt från varandra)

Prinsessorna på Bellevue sa...

Lena, jag vet precis hur det är! Känner också att jag knappt hinner. Man blir lite stressad.... Ja, det var en himla tur att det gick bra! Ja, det kanske vi skulle kunna, som sagt det är inte så långt... Om man nu kan klämma in mellan allt... hahahaha!

Kram
Petronella

~ INA ~ Inas☆House sa...

Jag törs inte heller svälja ett ostron. Jag skulle få kväljningar och ostronet skulle åka upp och ner i halsen. Jag skulle nog tänka att det nog så det känns att svälja en slemmig groda. hihi

Visst är det något speciellt att gå till kyrkan även man inte är religiös...

Kraam
Ina

Prinsessorna på Bellevue sa...

Nej, det är just det... Är det som en slemmig groda eller något ännu värre...
Ja, det är så himla myysigt! Håller med!

Kraam
Petronella

mitt hjärtas fröjd å glädje sa...

oj då vilken festmeny ni blev bjudna på. Så kul, önskar att man verkligen orkade göra så där ibland.
ostron har inte jag heller provat faktiskt, säkert jätte gott...
Så sorgligt med er vän!
ha det så fint nu du och din familj.
Kram Jennie

Hemkära Hanna sa...

Glädje, lyx, gemenskap, högtid, skönhet och sorg. Allt i samma härliga inlägg, som livet.

Mittgodastefinaste sa...

Jag kommer ihåg att vi var på ljusfest i kyrkan när vi var små!

Du skulle ha svept ett ostron, det är gott med en rödvinsvinegrett till! Jag äter i och för sig inte ostron så tokofta direkt heller faktiskt! Kanske tre gånger i mitt liv!

Beklagar dig din vän som inte finns mer.

Kram Jenny