Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

onsdag 27 maj 2015

Och de blev gifta till sist...

Godkväll!


Och de hade plockat liljekonvaljer och de gjorde de finaste buketterna av rosa rosor och mamman var stor som ett hus med liten Filippa i magen och majsolen lyste på dem.

Och de blev gifta till sist.

Linnebröllop heter det visst.

Puss på dig Nicke!


Kram

måndag 25 maj 2015

130-årskalas och späckat liv...

Godkväll!

Såklart man måste plurra i lerpölar också...

- Tycker om dig. pappa...

Grindklättraren...

Och så har man då jobbat och jobbat och jobbat lite till. Sprungit på föräldrarådsmöte och försökt att plöja igenom en miljard tvättar och parerat vingliga strykhögar vansinnigt skickligt så de inte dimper i golvet med en smäll och lagat mat och handlat mat och haft APT och vrålstressat med hemliga överraskningssaker och avtackat pensionärer och gråtit en skvätt och varit jättesentimental och ätit supergod mat och skrattat och pratat och dansat halva natten och hunnit med en loppisrunda och skjutsat till träning och kollat på fotbollsmatch och avverkat Barnens Dag på rekordtid och stått i megalånga köer till hoppborgar och fiskat godispåsar och jäktat hit och dit och köpt fina blommor och fixat presenter och fyllt och tömt diskmaskinen hundratjugotusen gånger och varit på 130-årskalas och firat modern och fadern och proppat i sig så mycket mat så man fick sitta och kippa efter luft och hann njuta några sekunder av lite majvärme och eftermiddagssol och typ svimmat av där på bänken och släpat sig hem och rodda med hundra ungar och fixa sjutton påsar chips och parkera dem framför Eurovision och somna av ett par timmar och vakna upp och inse att den där Månsan faktiskt kammade hem hela baletten och sedan har man tagit sig för pannan eftersom huvudvärken från hell hälsat på ett par dagar och fått massage och svalt en hel hoper med huvudvärkstabletter non stop och sålt bingolotter och varit på köruppvisning och sprungit andfådd i sista sekunden uppför kyrkuppgången med klockorna ringandes. Lagat mat igen och diskat ett par gånger till och så jobbat igen och inse att man hade kvällsmöte inbokat och sladda hem och dra en sväng med dammsugaren och betala lite räkningar och böka in en massa hemgjorda köttbullar och typ tuppa av i soffan. Och haft denna låt i huvudet hela tiden. Vare sig man vill eller inte.


Ja.

Typ så.

Varken mer eller mindre.


Kram på er!

Kurragömma på 130-årskalas...

Och jättegod mat...

tisdag 19 maj 2015

Hinner man går ner en sisådär femton kilo tills på fredag...

Godkväll!



Dagens I-landsproblem 1.

Att när man äntligen till syvende och sist lyckas lägga hela klabbet innan typ midnatt och kan krypa ner i soffan och dra flufftäcket till dubbelhakan och parkera en varsin skål med chips på magen och efter hundra års väntan äntligen ha tid att se "Femhärarslaget". Bara för att efter två minuter inse att man eventuellt måste ha missat den där "Smaugs ödemark" och när man varit tvärsäker och envist fasthållit att vi sett den. För länge sedan. Typ. Men man känner inte riktigt igen den där draken. Känns liksom inte så där supervärst bekant. Alls.

Dagens I-landsproblem 2.

Hinner man gå ner en sisådär femton kilo tills på fredag? Till 18-draget typ?

Och medan man funderar och klurar på det sista så hugger man in på flickorna på F:s morfars födelsedagstårta som är så god som man får dåndimpen och tänker på att kära far fyller sextiofem år idag. Och har jobbat sin allra sista dag för några timmar sedan. I alla fall på det där jobbet. Och så ler man lite eftersom den där spjuvern vägrade byta om idag. 

Rebell som han är.

Respekt.


Tisdagskram på er!




måndag 18 maj 2015

Och kanske ska de sälja hela klabbet och flytta till Paris...


Godkväll!


Och så åker hon bland tunnlarna och tänker. Tänker att hon vill vara här just nu. Just nu i den här tiden. Och ingen annanstans. För nu. Vill att det ska vara precis så här jättejättelänge. Med allt framför sig. 

Och kanske ska de sälja hela klabbet och flytta till Paris.

Eller nåt.

Så där lite spontant.



Måndagskram

lördag 16 maj 2015

Kommer inte den där sommaren snart...

Godkväll!


Förresten har den där mamman nästan frusit ihjäl. Och det är väl förbenat typiskt att det ska springa omkring isbjörnar och vina isiga majvindar runt knuten och dunjackor släpas fram igen och att man ska liksom inimärgenfrysa nu när det har varit Kristi Himmelfärdshelg och allt och metarpremiär och man typ har en biljard saker och göra och när man bara vill ligga på alla fyra och plantera allt som står och vissnar och ha jord under naglar och måla lekstugan och ta evighetslånga fikastunder. Ute.

Nä.

Kommer inte den där sommaren snart...


Kram

Florpis skorpis...

måndag 11 maj 2015

Konfirmation och ett hett efterlängtat korvkalas...

Godkväll!

Och då är Frida äntligen konfirmerad...


Fina Frida...

Och som vi längtat efter den där dagen. Som liksom skulle sätta lite och en smula punkt på en period på ett par månader som varit typ lite obarmhärtig och skoningslös och megabrutal. Och den där mamman och pappan har varit som två urvridna trasor och liksom inte riktigt i form och trim. Och nu är det bara att bums och tvärt rita ett hus och smälla upp det där huset fort som attan. Annars är det inget särskilt på tapeten. För övrigt.

Men lördagen den 9 maj visade sig i alla fall turligen moder jord sig från sin allra bästa sida och majsolen sken över vackra konfirmander som log ikapp. Och vi åt och fikade och vi speglade oss i Strömsholms kanal och liten Floriskorv fick äntligen och till sist sitt efterlängtade kalas. Och var treårslycklig och pakethispig och skulle prompt inte blåsa ut några tårtljus om det stod en hel hoper nyfikna och tittade på.

En jättefin dag och en nöjd Frida.

Och en lycklig Florpa.

Och en nöjd mamma och pappa.

Och ännu en sak att checka av.


Kram

Filippa hade komponerat sin outfit själv...

Likaså Flisan som slog till med två olika färger på Conversen, dagen till ära...

Sedan firade vi denna treåring samtidigt...
Hög koncentration...

Frida vid vackra kanalen...
Och de finaste...


fredag 8 maj 2015

När man gnisslar tänder och morrar och gråter blod...

Godkväll!

Förra sommaren. Bågen dignar och endast en lite tvååring kan springa igenom...

Om man nu liksom går och drömmer om en djungelliknande trädgård och gamla yviga päronträd och syrenbersåer och häckar höga som himlen och rosenrabatter och dignande äppelträd och klematis som klättrar överallt och blomsterbågar och liksom växsådetknakargrejer och ha det lummigt och grönt och skönt så kanske ni kan ana en smula hur det känns när man inte har det så och när det äntligen har växt upp litegrann på en plätt och så måste man typ klippa ner alltihopa så att det bara återstår några bruna kvistar i gräsnivå.

Ja.

Då gnisslar man tänder och morrar och gråter blod och det skär i hjärtat.

Och så håller man alla tummar och tår att det ska växa och gro.

Och är lite pensionärsglad åt regnet. Och har vett att uppskatta det där majdropparna som dimper ner och gnuggar händerna när solen kikar fram. Sådär emellanåt.

Minsann.


Fredagskram

Och så här ser det ut nu... Måste till en högre och stabilare konstruktion. Till mammans fasa...

tisdag 5 maj 2015

Att få ett kvitto på att det var värt det...





Tänk att man nästan glömt bort allt slit. Allt knog. All oro. Knapra tider. Torftiga tider. Kärva tider. Alla skador som han drog på sig. Den kära. Allt kämpande. Alla som tyckte man inte var riktigt klok.

Hur vi ändå envetet och envist körde på. För kärleken till ett hus. Och till varandra. Att vi ändå trodde att vi skulle köra det i hamn. Att det skulle gå. Mot alla odds. Att det faktiskt i princip var ett omöjligt uppdrag. Att ingen i Sverige någonsin har flyttat ett lika stort hus förut med stående timmer. Att ingen förut varit lika tokig.

Tänk att det finns människor som förstår det. Som förstår bedriften. I alla fall kan ana. Som man nästan glömt bort. Nästan förträngt.

Att man blir så varm i hjärtat. 

Att känna ödmjukhet. Inför ett hus. Att försöka bevara dess själ.

Och tänk att man kan bli så otroligt och in i nordens glad och tacksam för en utmärkelse och för ett vackert diplom. Att få ett jättefint omnämnande och uppmärksamhet. Ett kvitto.

På att det var värt det.

Fantastiskt.

Och svindlande.


Kram

måndag 4 maj 2015

Spirande vår och sköna maj och ett helt liv som passerat...

Godkväll!


Felicias fina majbrasa...

Och så har det nästan plötsligt gått en vecka igen. Och mamman och pappan har haft en varsin elefant på bröstet. Men nu är äntligen och till sist en älskad svärmor, farmor och en mammas hus tömt och städat. Och ett helt liv har passerat genom våra händer och det var med både ett tungt vemod och samtidigt ett lättat hjärta som vi låste dörren igår.

Och då var det snöstorm i januari. Och nu är det spirande vår och sköna maj. Och björkarna har slagit ut och det är full blom i rabatten och vitsippor som trängs i backen. Men det gör fortfarande ont. Och det är fortfarande omöjligt att ta in. Och vi tror fortfarande och är fast övertygade om att hon nog snart kommer farande i den röda bilen. Eller på cykeln. Med blåbärsfingrar och hemgjord saft i korgen. Har bara haft lite semester.

Men vi har firat Valborg och stått och tittat på den gigantiska elden tills kinder blev kokheta och känt att nu är det minsann vår på riktigt.

Och igår hade vi vispad grädde i hennes fina skål och vi åt kladdkaka med banan och njöt av solen som lekte tafatt däruppe bland stojiga moln och vi tyckte nästan att hon vinkade till oss där vi satt på nyutplockade utemöbler. Och mamman var så där in i bängen bänklycklig och hängatvätt glad igen.

Som hon brukar vara.

Så där i början av maj.


Kram