Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

torsdag 29 maj 2014

När man är ute i sista minuten och när man är sådär planteringsglad...

Godkväll!


Mamman har passat på att Kristi himmelfärdsplantera och varit sysselsatt i timmar med rosor och lavendel och pelargoner och penséer och nejlikor och en hoper andra växter och sedan kom vi på att det kanske är hög tid att börja träna till den där Talangtävlingen som går av stapeln imorgon och som halva styrkan prompt skulle anmäla sig till. Och inte mamman emot att lyssna på lite fin fiolmusik när man har fingrarna i jorden och majsolen lyser sådär vackert och allt liksom börjar fluffa till sig i trädgården.

Sedan två långhåriga som ska sjunga imorgon och en av dem har världens rossligaste röst efter att ha legat i feber i dagarna två. Och en som bestämde låt idag.

Det blir nog bra.

Och så hoppas vi på den där majsolen imorgon.


Kram


onsdag 28 maj 2014

Stekaäggmage och sprucket hjärta...

Godkväll!


Vi åker hem från dagis och Lillflisan säger att hon varit så orolig för Filippa och tänkt på hennes onda hals hela dagen och undrat hur hög feber hon har haft. Vi tar vägen förbi affären och köper lite gott och Flisan bär in överraskningarna till sin storasyster som ligger i soffan med stekaäggmage och röda blossande kinder. Och en liten dagishand stryker tröstande på varm panna.

Liten Floriskorv dyker upp runt hörnet och kramar efterlängtad liten Flisa och mamman frågar om Flisan har längtat efter korven idag.

- Mamma, så mycket så mitt hjärta har spruckit. Då kan du tänka dig!

Och mamman rufsar om den lilla dagisungen i håret. Och känner att hennes hjärta spricker lite också.

Där och då.


Kram


tisdag 27 maj 2014

När det är omöjligt att förstå...




Man låser in. Så djupt det bara går. För det går inte att förstå. Går inte att ta in. Kämpar att skjuta ifrån. Förgäves. Det borrar sig in och gör så ont. Inte som en tagg. Utan river. Trasar sönder.

Ber för att flickan ska klara sig. Tänker på deras närmaste. Och deras ofattbara sorg. På pojken. Ser deras vita hjärtan i fönstren.

Det är alldeles tyst bakom häcken. 

Otäckt. Kusligt. 

 Tyst.

Varför händer detta.


Kram

söndag 25 maj 2014

Musikfestival och Alexander Rybak-lycka...

Godmorgon!

Filippa softar i skuggan...


Himla mysigt att dra på musikfestival i vackra Västerås när det blåser ljumma medelhavsvindar och det spelas i varenda gathörn och när man då och då måste vila under urgamla gamla ekar och hämta andan och pusta en stund och dricka litervis med läskeblask och peta in lite glass då och då och kryssa bland andra festivalungdomar från när och fjärran och svalka varma tår i fontäner och åka rulltrappa femhundraelva gånger så man liksom har fått det där rulltrappebehovet mättat för en tid framöver  och framförallt jaga liten Floriskorv som alltid är extra rymningsbenägen när det händer en massa spännande och som tror att hon är en sisådär fem år. Minst. Och blir halvt förtvivlad då och då när hennes päron behandlar henne som två! Och som är livrädda och helsvettiga i den där meldelhavsvärmen och tväroroliga för att den där lilla korven ska springa ut i gatan eller försvinna bland en massa ben och sandaler och färgglada shorts eller ramla ner för superfarliga grejer.

Men livet är nog som allra mest underbart om man bara är nio år och äntligen, äntligen får vara med och spela med den duktige Alexander Rybak. 

Och när det är sommar i luften och småsystrar sprungit på stan och köpt ett fint systerarmband. Bara för att man är så snäll.

Ja, då är nog livet på topp.

Och som allra, allra bäst.


Kram

Felicia och Flora gömmer sig bakom gigantiska träd...

Vätske- och matpåfyllning...

Fanny och Alexander Rybak...

torsdag 22 maj 2014

Det blir som det blir och det som är menat...

Godkväll!


Kärt återseende och många kramar och den skäggige har varit saknad och fattats. Sedan detektivletande i skumma skrymslen och vrår bland gigantiska och tunga pärmar med gulnande blad och annalkande krig vid fronten. Eurekakänsla. Precis när man är på väg att ge upp. Men också en slags sorg. Blandat med annat. Att det är viktigt. Att få saker och ting bekräftade. Som vi anat ett tag. Och att saker och ting kommer i ett annat sken. 

Viktigt på ett sätt. Oviktigt på ett annat.

Men med känslan att man inte har gett upp. Och att allt annat måste uteslutas. Först.

Sedan svag kvällsbris och tapas. Få drömma sig bort en stund. Till en annan plats. En annan tid.

Och komma ifatt.


Kram

onsdag 21 maj 2014

Precis som om hon kände på sig...

Godkväll!


De sitter ute och äter lunch och solen är så stark att de måste kisa för att kunna se var de har spaghettin och korvbitarna och liksom gissa sig till var munnen är. Gräset har växt kolossalt och killar på smalben och tår och överallt kikar käcka maskrosor upp och hälsar den annalkande sommarens intåg. Mamman tar och lägger sig på bänken ett slag. Och blundar. Och solen bränner på kinderna och liksom tinar upp en del sorgligt som är undanlagt. Och undanstoppat. 

Den lilla som har tomatsås på hela hakan stryker mamman över håret och ger henne en tomatpuss på kinden och går iväg.

Precis som om hon kände på sig.

Att mamman behövde det.

Just där.

Och just då.


Kram



tisdag 20 maj 2014

Hon den där älvlika...

Godkväll!


Hon den där älvlika och som liksom är lite eterisk och skir, ber snällt och frågar mamman om denna kan göra lite inbakade flätor så det blir lite extra fint och festligt. Mamman svarar att hon är helt värdelös på det och den där älvlika som liksom är lite eterisk och skir spänner ögonen i mamman och säger:

- Sådär får du aldrig säga mer, mamma. För då blir man helt värdelös och inte kan. Du måste tro att du kan, förstår du!

Mamman skäms och undrar vad det ska bli av den där älvlika.

Och som är lite eterisk och skir.

När hon blir stor.


Kram

måndag 19 maj 2014

Fint i en blyertsgrå värld...

Godkväll!



Det är fint att se dem gå nerför vägen i en blyertsgrå värld. Det är fint att få sommartårta en regnig måndagskväll och sjunga och hurra lite och fylla på med mer blåbärspaj. Det är fint när de kramar sin älskade morfar hej då och tackar för kalaset.

Och det är fint att se den lilla plöja genom varenda vattenpöl på vägen hem. Hon med det yviga håret och så mycket spring i benen. Med de glada ögonen och hon som vi tycker så rasande mycket om.

Det är fint.


Kram


Nattstappliga ben men lovande fortsättning...

Godmorgon!


Det gör ju så förbaskat ont att trampa in ett örhänge i hälen det första man gör på morgonen när man stiger upp på nattstappliga ben. Men har man liksom ett fotbollslag med flickor så tappar de örhängen ibland och då blir det lite hälblod på köksgolvet då och då. Det ingår helt enkelt i paketet.

Men vad gör det när solen skiner, fast de lovade regn. Vad gör det när man får börja dagen med överbliven citronkladdkaka och lite fredagschipsrester. Plus lite Florpispussar på det.

Kan ju inte bli annat än en underbar dag!

Eller hur.


Kram

lördag 17 maj 2014

Tills vi stillat oss...

Godkväll!


Vi sitter på kyrkmuren där kanalen passerar bron och du gråter tyst och det gör ont i hjärtat när man är osams och på kant. När du är så där tvåårsenvis och vägrar allting och är så där vansinnigt trött och vill bli buren tätt intill i flera kilometer och jag inte orkar. Länge sitter vi där. Tills vi stillat oss. Och torkat tårar. Och du kramar mig så hårt och sedan går vi över bron där vattnet leker under och solen värmer oss och du slänger av dig skorna och är glad och lycklig igen och slänger hatten i luften och springer det fortaste du kan och det är Barnens Dag och en massa kul och du går med lortiga barfotafötter.

Och du håller min hand.

Och jag tycker så mycket om dig.

Så det gör ont.

Och jag vet. 

Att du vet.


Kram


torsdag 15 maj 2014

Reflektioner och efterlängtad trädklättring...

Godkväll!


Ett klurigt pussel och pannor i djupa veck. Ett rörigt nystan att nysta upp. Men spännande att läsa av. Att försöka lösa. Och vi grunnar. Vidare.

Annars skrattattacker så tårarna rann och god mat och trevligt sällskap. Och long time no see. Kramar. Lite dans på det. Hem i sena natten. Fullmånefeeling.

Sedan konsertdags igen. Och efterlängtad trädklättring och korv med bröd och cykling i en evighet.

I en hel oändlighet.

Tills majhimlen mörknade och den där fullmånen var på väg upp.

Inte förrän då kom de in.

De där lyckliga trädklättrarna.


Kram





tisdag 13 maj 2014

När man helt plötsligt cyklar som en vettvilling och tar sig en funderare...

Godkväll!


Betar av strykberg. Lägger in kilometerhöga högar med ren tvätt. Rensar. Fejar. Funderar. Plockar. Flyttar runt. Funderar lite till. Jagar liten Floriskorv. Cyklar som en galning fram och tillbaka fyrtiosju gånger till förskolan och skolan. Flänger omkring. Gör konstgjord andning på bortglömda och försakade stackars blommor. Får dåligt samvete. Får mycket vettigt gjort. Och mycket ovettigt.

Gäspar.

Funderar en omgång till.


Kram

måndag 12 maj 2014

När man är världens lyckligaste och vill vara fri som en fågel...

Godkväll!


Det är lite måndagsmulet och himlen är asfaltsgrå och vi susar nerför backen och Lillflisan sjunger för full hals: - Han vill va friiiiii som en fågel, friiiiii som en fågel… Och då är det som, nånting ropar: Kom! I hans galna luffareblod…

Och det är liksom omöjligt att småsura över lite regnstänk och mörka moln. Mamman skrattar och frågar Flisan om hon är lycklig nu när hon får cykla till sin kära förskola.

Hon lyser upp som självaste solen:

- Lycklig? Det kan du ge dig på mamma! Väääärldens lyckligaste!

Och mamman skrattar.

Och känner att hon tycker så himla mycket om den där lilla Flisan.




Kram


söndag 11 maj 2014

Tjejkväll i Västerås och det stora vulkanutbrottet i Pompeii…

Godkväll!


Ögonen går i kors och armar och ben vill liksom inte riktigt lyda när man är så där megasöndagstrött efter ett vansinnigt roligt veckoslut och fullsmetat lördagsschema och när man liksom rör sig lite slowmotionaktigt. Och fortfarande har supertunga Eurovisionögonlock eftersom det alltid är, lika säkert som amen i kyrkan, helt omöjligt att palla heela omröstningen. 

I torsdags kväll gick det en fullknökad buss från vår lilla stad till Tjejkväll i Västerås och då vi såklart inte fick plats så bestämde jag och två shoppingsugna fröknar att i sista sekunden ta bilen istället. Dessutom hade vi inte shoppat sedan typ Dackefejden, så tre helknäppisar satt hela vägen till Västerås och sjöng och tokade sig och en satt och skickade helgalna snapchats oavbrutet och tårarna rann och stämningen var på topp. Inte ens den mulna himlen kunde ta ner vårt humör då det var snittar och cider i vackra champagneglas i varenda hörn och rabatter och erbjudanden i varenda affär och uppträdanden och en massa kul.

Trojkan som bara skulle kolla lite och eventuellt shoppa lite snabbt, blev dock i princip utslängda vid stängningsdags vid kl 22 och armarna var fjorton kilometer långa av tunga kassar och benen kändes som efter sjutton maratonlopp, men vi var sådär glada inuti. Ni vet som man blir när man har fyndat. På riktigt.

Sedan har det varit Lady & Lufsen-mys och de där radarupptäckarbrillorna efter rymningsbenägna och upptäckslystna Florpiskorvar fick stanna hemma. Och återigen mysiga Västerås och världens finaste fredagskväll. Och Pompeiiaska regnade över oss i biosalongen och de där 3D-glajorna gjorde att vi liksom var där. Och vi åt frenetiskt salta bildäck och duckade för timmer och eldklot och stenar.

Kalastajm och konsertövande och fotbollsmatch och kompisar och övernattning och lite grillande och loppisrunda och typ hundratjugosju saker till.

Har vi hunnit med.

Tror vi går in för landning snart…


Kram

Shoppingsugna flickor...

Fredagskväll i Västerås...

Vackert!

torsdag 8 maj 2014

Hon som luktar godis...


Godkväll!

Älskad liten chokladskorpa...

Alltså, hon den där som alltid passar på att dyka ner i O´boyburken så fort man vänder ryggen till och vägrar att tvätta sig utan springer runt i sina mjukaste mjuka plyschbyxor och det hänger en sådan där fastklibbad rosa chokladlins i det där yrsliga rufset också och hon har spridit ut de där chokladgodiset i hela Bellevuehuset och bara skrattar så där bekymmerslöst och levnadsglatt och mamman måste liksom jaga runt mest hela tiden och pussas och kramas och tappar typ allt fokus på sådana där viktiga vuxensaker och hon den där som skrattar, smakar så gott och luktar godis och sätter upp sitt lilla lillfinger i luften och säger: - Inte tätta!

Och då tvättar vi inte. Utan den där lilla chokladskorpan får liksom vara som hon är.

Och mamman tar sig en liten lukt då och då.

Och tänker.

Att det inte är så noga.


Kram


onsdag 7 maj 2014

Och tänker att jag är världens lyckligaste...

Godkväll!

Varm choklad är aldrig fel i regnväder...

 Vi orkar inte bry oss längre om regnet som strilar över den grå disktrasestaden och vi fäller ihop paraplyet och tar en längre väg. Bara för att det är så vackert och rofyllt på kyrkogården. Och du sitter tyst i vagnen och pekar på vackra staket och krattade gravar. Jag går där i diset och minns när jag var tjugo år och arbetade där. När man kände vördnad och aktning för varje hörn och tyckte att det var ett hedersamt arbete att få plantera vackra blommor och göra fint.

Du slänger dig ur vagnen och hoppar i varendaste vattenpöl som finns. Hela vägen hem. Och det tar ungefär tjugotusen år att gå hem. Och jag står där i gaturegnet och tittar på dig. 

Som hoppar så det skvätter.

Och tänker att jag är världens lyckligaste.


Kram

tisdag 6 maj 2014

Detektivklurande och uppenbara slutsatser…

Godkväll!

Mysterium lättar alltid upp…  

Efter att ha lagt pannan i bekymrade veck och försökt se väldans kluriga och småsluga ut så har de liksom slagit sina kloka huvuden ihop och försökt att lista ut det ytterst komplicerade och invecklade brottet som i dubbel bemärkelse var ett väldigt fult tilltag och vi ojade oss hur man var funtad egentligen och vi funderade ut planer och spionage och lade pusselbitar och förundersökningen var liksom i princip klar då det bara fattades den där rävaktiga misstänkte.

Fast vi var liksom den fräcke skurken på spåren och nosade i hälarna och korpen var förmodligen bara en armlängd bort.

Svårt att sova. Låg och fundra. Rekognoserade i tanken. På rövare och skamlösa banditer.

GW på sitt håll. Beck likaså.

Med beiga trenchcoates hängandes lite nonchalant över sänggaveln.

Idag skratt och tårar.

Lyckotårar.

Och vadå?

Man kan väl förhasta sig lite.


Kram




måndag 5 maj 2014

Bland det finaste de sett...



Efter att ha gjort fyrtiosju tjurrusningar genom omsorgsfullt ihopkrattade lövhögar och efter att ha hoppat och kastat upp alla fjolårslöven i luften och spridit dem vida omkring och legat på alla fyra på den eftermiddagskalla gatan och kört händerna igenom allt roligt grus som samlats efter vintern och efter ha gömt sig gång på gång bakom vårpigga buskar och smutsiga bilar och tittat fram först efter att mamman och pappan oroligt och ängsligt ropat på sin lilla rymmarkorv med självlysande busögon. Så kommer liksom den där morfadern gående som en liten räddande ängel och som ett brev på posten.

Och buskorven tar bestämt sin morfar i handen och så promenerar de långsamt nerför vägen som badar i majsolen. Och hon höjer lite nonchalant på högerhanden och säger: - Hääääääeeeej!

Utan att vända sig om.

Mallig och stolt.

Och mamman och pappan hänger på varsin kratta och tänker att de nyss beskådat.

 Bland det finaste de sett.


Kram

söndag 4 maj 2014

När solen leker kurragömma bland busiga moln...




Hon har blivit så stor nu. Varit hemma så länge. På övertid dessutom. Det är snart hög tid. Och mamman får svårt att andas. Känner det där trycket. Och kramar om så hårt hon törs och borrar in näsan i det där håret som blivit så långt. Halvvägs ner på ryggen. Och det är så där fluffigt och gungande och lite elektriskt. Mjukaste mjuka. Och luktar vanilj.

Och de sitter bara där. Bänken är vårvarm och de kisar och solen leker kurragömma bland busiga moln. Kivas retfullt däruppe. Stilla sitter de. Länge. Mamman håller om. Fylls av den den vaniljlukten.

Och får svårt att andas.

Det är hög tid.


Kram


lördag 3 maj 2014

När hjärnan försöker överrösta hjärtat...

Godmorgon!

Tussilago

Mamman tänker att hon försöker lära flickorna att vara fina medmänniskor och tänka på andra och att tro på sig själva. Att lyssna på sitt hjärta och att ha drömmar. Att det nästan inte finns några begränsningar. Att man sätter dem själv. Att man måste försöka. Om man verkligen vill.

 Att det viktigaste är att man blir en någorlunda glad och lycklig människa. 

Och hon känner att hon vill. 

Och att hon banne mig ska göra det. Att hon ska lyssna till sitt hjärta och inte till de där begränsningarna. 

Som hjärnan så klokt och förnuftigt försöker sätta.

Och överrösta.


Kram








torsdag 1 maj 2014

Arktiskänsla och isbitsfingrar...

Godmorgon!

Typiskt….

Mamman sitter och äter sig mätt på tuc-kex och svart Castello bara för att och småsurar lite över den där retliga solen som lyser in i matsalen nu minsann. Och tänker på hur flickorna grät och skakade igår på självaste Valborg och den där Arktiskänslan i gummistövlarna och på de där blöta kläderna in på bara skinnet och hur mamman darrade så mycket att hon knappt kunde sätta nyckeln i låset och hur vi fick ta stekheta duschar och tända ljus i hela Bellevuehuset och tröstäta en massa Ferraribilar och leta fram alla täcken och huttrande titta ut på stora dasslock som färgade himlen vit.

Och hur Fideli fick spela i snöstorm och iskalla aprilvindar och hur alla fick stå nära, nära den där Valborgselden. Bara för att orka stå ut. Och domnade isbitsfringrar som försökte spela gitarr och som fick lov att avbryta efter halva programmet.

Och hur den där vintern inte alls hade rasat.

Inte än.

Tydligen.


Kram