Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 19 februari 2016

Tänker att hon kanske skulle ha låst fast honom...

Godkväll!

Puss!

Så tänker hon att hon kanske skulle ha låst fast honom. Klampat fast honom i skrivbordsbenet med fotboja. En sådan där gigantisk med en jättejärnklump. Spikat för pärmvärldsdörren i panik. Slängt sig ner och krampaktigt hållit i hans byxben. Hämtat handbojorna och gjort värsta polisgreppet. En halvnelson rakt ner i golvet. Kastat bort hans telefon. Varit riktigt patetisk. Gråtit. Bönat och bett. Varit värsta dramaqueen. Förnedrat sig. Sett på honom med de ledsnaste hundögon. Snälla. Please. Lämna mig inte. Aldrig. Snälla. Jag ber. Varit så ynklig och ömklig hon bara kunde. Nära löjeväckande. Spelar ingen roll. 

Men såklart så sitter hon bara där. Sval. Huvudet lite på sned. Säger såklart att han ska ta sin chans. Något annat är rent idiotiskt. Ser professionell ut. Pratar lugnt. Fejksvimmar inte. Har ett litet uns av värdighet kvar. Ställer inte till någon högljudd och pinsam scen. Har inte alls någon flackande desperatblick. Pratar inte forcerat alls. Inget besinningslöst hysteriskt hulkande. Neurotisk fulgråt. Att hennes inre är i kaos. Att hjärtat är i upplösningstillstånd. Som slitits itu. Gått sönder. Märkbart skavande. Kännbart värkande. Hjärnan kraftigt och grovt villervallaförvirrad. Ser bara otroligt kompetent ut. Och klok. Och förstående. Nickar instämmande. Medkännande. Hummar med.

Hon hatar det. Såklart. Vad annars.

Men eftersom hon är en någorlunda civiliserad och anständig människa. Innerst inne. Så önskar hon honom det varmaste lycka till. Sin bästa bästa arbetskamrat och gode vän. Sedan Dackefejden. Slaget vid Hastings. Spanska Inkvisitionen. Nyköpings gästabud. Håtunaleken och Freden i Roskilde. Såklart. Vad annars.

Och hon menar det också.

Såklart.

Innerligt och på riktigt.

Men eftersom hon alldeles tydligt har ett litet primitivt barbariskt grottmannastänk i sig. En skvätt underutvecklade och lågtstående manéer. Uppenbarligen. Så fundrar hon ändå på om inte det ohyfsade och okultiverade alternativ nummer ett var att överväga. Och föredra. I alla fall. Så tänker hon. Och fredagsmoffar i sig sjutton tacos på raken.

Som tröst.


Kram









torsdag 18 februari 2016

Och så är man plötsligen i morotskakehimlen...

Godkväll!


Inte för att jag ville. Inte för att jag orkade. Pallade. Mäktade med. Hade den minsta kraft. Kunde förmå mig. Nej, absolut inte. Aldrig i livet. Inte en chans.

Utan endast och bara för att man ibland är av nöden tvungen. När det är helt ofrånkomligt. Finns inget annat. När hela kroppen skriker och bedjar och ber och väser att den måste ha. Något annat går inte. Just nu och på studs. Bums och direkt.

Morotskaka give me.

Och från någonstans. Fråga mig inte var. Så kommer den där mikromusten. Den där yttepyttekakbakarstyrkan. Där armarna rör sig och vevar och slevar fast huvudet är någon annan stans. Typ har somnat för länge sedan. Så står man där. Sent en kväll. Bara för att man måste. Bakar dubbel sats. Såklart.

Mitt i veckan.

Och så är man plötsligen i morotskakehimlen.

Och har ingen aning om hur det gick till.


Kram

tisdag 16 februari 2016

Mitt bland svajiga räkningshögar som aldrig tar slut...

Godkväll!


Och så plötsligt händer det. Lite roliga och oväntade saker. Lite av varje. Och mitt bland svajiga räkningshögar som aldrig tar slut och rangliga tvättberg som bara förökar sig och det aldrig sinande och neverending tvättande och diskande och iplockande och urplockande och nerplockande och upplockande och ihopplockande och grejande och stökande och bökande så har man trots allt fått kisa mot kritvita februaristrålar idag och känt hur det där vintriga och isiga därinne har smält en smula. Och mamman lyssnar på kvällssagor i lurar därhemma i det knökfulla Bellevuehuset. Medan hon far runt och lagar indiskt med den ena handen och stryker femtonhundra plagg med den andra. Och drömmer sig bort bland magiska ringar och lurvfötterhobbitar och skuggor från det förflutna och den ständiga kampen mellan det goda och onda.

Och så är det snart godnatt.

Igen.


Kram

fredag 12 februari 2016

De mjukaste öron som finns...

Godkväll!


Och den där fredagsmamman är lite matt och blekaktig och en smula loj och har intagit en horisontell och skön viloställning och den lilla uppmuntringskorven svingar vant upp den illcerisa gitarren upp på späda fyraårsaxlar och drar små fingrar på de mjuka strängarna och stämmer i för full hals:

"Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om."

Sedan slänger hon gitarren på hullerombullertäckena och vevar ut med armarna så långt det går och hojtar:

- Så här mycket älskar jag dig!

Och mamman som haft en sisådärvecka slänger sig upp på veka tuggummiben och fångar den där gokorven som doftar svagt av centerchoklad och viskar tillbaka i de mjukaste öron.

I de mjukaste öron som finns.



Kram

fredag 5 februari 2016

Den där bautatrötta gengångarmamman...

Godkväll!


 Efter att ha slagit upp sina gröna strax efter fyrablecket och zombieaktigt släpat sig upp och panikartat rafsat igenom köksskåpet efter alvedon eller nåt eftersom skallen gått i tvåtusen bitar och kört ett par diskmaskiner och repat av några tvättar och febrilt jagat udda strumpor och väckt halvt medvetslösa trassliga Bellevueungar som klätt på sig i sömnen och kört ut dem i ottan till en kylskåpskkylig och sibirisk bil en svinkall februarimorgon och lämnat av dem och kört tillbaka och hasat ner i pyjamasen och foppisar till pärmvärlden och haft fyrahundrafyrtiotre uppgifter på raken och släpat sig tillbaka och radiostyrt sig till förskolan igen och hämtat ett halvt stackars gäng eftersom resten är utackorderade och tagit med det återstående rövarbandet på hundra grejer och sjutton affärer och sladdat hemåt i februarikvällen och kört sedvanliga fredagsmoves med armarna i diskobilen och vrålat och tjoat och tjimmat att det äntligen och till sist blev fredagsmys och badat helgkorvar i baljor med racerbilsskum och likt ett spöke börjat på att firra sedvanlig svenssontacos och typ svimma och dö av njutning och sedan sätta sig ner bara i två sekunder och slå ett getöga på fejjan och hitta Ludvika-Emil och typ kissa på sig och skratta ihjäl sig hysteriskt på samma gång.

Så toktårar rinner i floder och rännilar och svämmar över och Bellevueungar kommer ångande och livrädda springande och undrande om den där bautatrötta gengångarmamman gjort illa sig eller nåt.


Kram på er!

måndag 1 februari 2016

Och så måste man ta den där lilla i Florpanskorpanslängtande famnar...

Godkväll!






Och det finns så mycket fint och vackert och gott i denna lilla Frostvarelse och prinsessmamman och prinsesspappan är så rymdmegaotroligt tacksamma att det till slut gick bra och ordnade upp sig med den starkt efterlängtade lilla Floriskorven som envisades med att ligga i hängmatteläge och på tvären i magen istället för det sedvanliga och brukliga. Och när den totalt slutkörda och utschasade prinsessmamman efter fem skiftlag och trettiosex timmars evig gråt och kämpande till slut och till sist fick det där lilla trollet på bröstet så trodde hon nästan att hon hamnat ovan där och på det andra stället. Att allt var slut. Och sedan den späda fågelungetiden som följde och all ängslan och oro och alla böner och tårar. 

Och vår fina lilla flicka på F nummer sex sprider så mycket glädje minsann och delar frikostigt med sig tonvis av plyschmjuka kramar och blöta pussar som aldrig tar slut och hon säger de allra finaste och raraste saker. Och alla blir helt galna och får typ superpanik av den där lilla snällkorven och vet inte vad alla de där villervallakänslorna och överrumplande Florakärlek ska ta vägen som bubblar upp därinne och som liksom måste ut på stört och sprängs och spänner därinne och trånande hjärtan som går nästan sönder och itu. Och så måste man ta den där lilla snuttkorven i Florpanskorpanslängtade famnar och krama så hårt man törs.

Och länge.

Fyra år fyller du idag.

Älskade.

Älskade lilla Floriskorv.


Kram