Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

lördag 23 april 2016

När man har den vackraste mamman på jordklotet...

Godkväll!


Och mamman som nyss kom ut från lördagsduschen står i köket med pandaögon och håret är blött och lite kvastaktigt och allt hänger och slänger under morgonrocken som liksom sett sina bästa dar. Och hon krafsar i sig gårdagens tacochips med dip och slurplar i sig det sista dropparna av päroncidern och fundrar lite halvhjärtat och ickeseriöst på när hon egentligen ska ta tag i den där skinnyträningen och kvargdieten och de fyrtioniotusen situpsen så hon kanske kommer i de där för små men vansinnigt fina kläderna hon fyndat på snyggloppisen idag.

Och just då kommer en liten Floriskorv runt hörnet och stannar till och lägger huvudet på sned och säger att hon måste nog ha den vackraste mamman på jordklotet.

Och pandamamman med häng och släng nästan svimmar och lyfter upp sin lilla hygglokorv på bordet och börjar nästan att gråta. Och frågar sin rara lilla Florpa hur hon kan vara så in i nordens snäll och godhjärtad hela tiden och undrar om hon är typ Jesus eller nåt. Då nickar hon den där lilla Jesusskorpan och kramar om sin morgonrocksförskräckliga mamma och hoppar ner och rundar hörnet igen.

Lika snabbt som hon kom.


Kram


fredag 15 april 2016

Kung av sand och ett evigt letande efter den där Gessle...

Godkväll!



Och den där pärmvärldsmänniskan har äntligen fått träffat andra pärmvärldsmänniskor i en enda salig röra och oformlig hög och den där Tylösandsluften gjorde så innerligt gott blandat med alla hysteriska fulskratt och sinnesrubbsglada tårar som runnit och tjoande och tjimmande och intressanta och fängslande diskussioner om vartannat och alla tänkvärda ord som sagts och kontakter som knutits och en mix av pinsamma passionsfruktssmakande martinis och rosa bubbel på svitaltanen och allt garv och flabbande och dansben som liksom gått av sig självt och kramar och galna människor och fantastiskt mat och underbara strandpromenader och sagomånar som blänkte magisk i kolsvarta hav och ljud av dåraktiga och superlyckliga nattbadande långt därnere och natthimlar och musik och stjärnor och en smula filosoferande och prat och fniss under vidunderliga Vintergator utan slut och svintrötta fast himlans lycksaliga konferenstjejer med diskotrötta fötter sittandes där i en mindre evighet och insvepta i de mjukaste morgonrockar och skönaste hotelltofflor och ätandes Dumlekolor och mörk choklad i vackert silverpapper och sedan lite fler debatter och samtal och resonemang på det och otroliga wowfrukostar och Ipadjuice och nyfunna vänner och slingrande Prins Bertilstigar och snäckplockning och vågskvalp och värmande aprilsolar och stunder av eftertanke bland vårkarga stenbumlingar och munspelspelande i bakgrunden och ett evigt och oförtrutet spanande efter den där Gessle. Som aldrig dök upp.

Och sånger på radion som verkar handla om dig och hur du knackade på mitt i sommaren. Men som aldrig mer kom igen. Måsar som cirkulerar och letar efter vänner. En ande som vandrade vid vattnet. Fotsteg som försvann. I en vind. Ett uppvaknande under himlen. En värme av din kind.

Den där känslan. Kung av sand.

Ni vet.

Kungen av ingenting alls.



Kram



Hotell Tylösand långt där borta...


















tisdag 5 april 2016

När man blekt ögonbrynen i över ett halvår...

Godkväll!


Jodå. Om man nu råkar vara född med korpsvarta ögonbryn och lingult hår. Jaja. Men typ då. Ni fattar. Om det sen råkar, med typ alla dryga och svintrista ålderstillägg hit och dit och dagligt skamfilat nötande och allmän förslitning och chanserat förfall liksom plötsligt och hux flux, ändra på sig en smula. Lite åt trökhållet. Så kan det hända att man vill hjälpa naturen lite på traven ibland. Jag säger KAN hända. Kan.

Och om man då tillhör en generation som liksom kom lite före det här med slit och släng och har en utrotningshotad förlegad uppfattning om att det är lite synd att gamla slattar förfars. Och inte vill slösa. Så kan det hända att man är en smula slö och försoffad och liksom lite trög och inte läser riktigt att det är en ny megasnabb variant och missar den där livsviktiga aktivatorgrejen och häxblandar lite nytt och gamla slattar huller om buller. I en enda osalig röra. Och till sin stora I-landsproblemfasa upptäcker att de där brynen liksom känns lite ljusare för var dag som går. 

Och så kanske man tiodubblar tiden och tror att det är det som felar. Och blir stenförbannad. Asarg. Och ligger halvt galen med ögonbrynsgnag i magen och genomskinliga spökögonbryn en måndagsnatt och inte kan sova och fundrar och klurar på ifall att man kanske inte ska blanda gamla slattar med nya. Trots allt. Och går upp i arla morgonstund och tittar förskräckt och bestört på den tomma ögonbrynslöse spökmamman i tisdagsspegeln och rotar fram förpackningen och läser väteperoxid på slattjäkeln.

Och att det då går upp ett ljus att man har med liv och lust har blekt de där stackars albinostråna i en mindre evighet.

Så här i viktiga ögonbrynstider.

Sug på den ni.

Kram på er!