Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

lördag 31 augusti 2013

En kramkorv med sprall och sprill i benen...

Godmorgon!


Mamman skrattar och Floriskorven är full med sprall och sprill i benen och kastar sig av och an och tjuter av förtjusning när mamman klämmer på de små killiga benen. Mamman hejdar sig en smula och frågar om hon får en kram. Och korven kastar de små smala armarna runt mammans hals och trycker sin kind emot och pussar på mammans rufsiga hår.

Mamman säger: - Åhhh! Och får tårar i ögonen och vill att den här tiden aldrig ska ta slut. Att korven alltid ska vara en liten kramkorv. Full med pussar.

Och slänga sig runt mammans hals.

Närhelst hon ber om det.


Kram

fredag 30 augusti 2013

Om man nu råkar ramla över en kolossalt vacker klänning...

Godmorgon!


Om man nu ska iväg på ett fiolmöte där man ska bestämma kommande speltider och kolla om och ifall att armarna har växt och dragit iväg under sommarlovet och om man eventuellt och kanske måste byta fiol. Ja, då känner man kanske och måhända, om man har längtat extra mycket, att man vill vara lite finare än vanligt och då kanske man går upp på vinden och råkar hitta en kolossalt och förträffligt vacker klänning med silvertrådar och broderi. Som man känner att man bara måste ha på sig. Att det är helt otänkbart och ofrånkomligt att ha något annat.

Trots att det är stl 40.

Och trots att man bara är 7 år.

Men sådant där är viktigt. Att få känna sig lite elegant och tjusig. 

Någon gång. Då och då.

Så med lite snoddar och vips. Så kan man bli sagolik och ljuvlig.

På ett enda ögonblick och på ett kick.

Presentabel  och proper. 

För vilket fiolmöte som helst.


Kram

Liten Sprallflisa och en liten mer allvarlig, snitsig Filippa. Med klackskor.

torsdag 29 augusti 2013

Kommande septemberordning och höststruktur...

Godmorgon!


Plötsligt ringer stora dottern och säger att hon kan åka hem en dag tidigare och mamman blir så glad och prisar komptid och inarbetade timmar. En extra dag är mycket när man inte har setts på en och halv vecka. Och när man längtar.

Annars är det att betala räkningar och sortera bland allehanda papper och ifyllning av allergiblanketter och adressuppgifter och CSN-papper och jobbpapper och uppsättning av scheman på kylskåp och sitta med stora kalendern och skriva in alla kommande föräldramöten och tandläkartider och alla olika träningstider och alla roliga barnkalas som börjar ramla in och skriva upp alla teaterföreställningar och olika evenemang och lovdagar och födelsedagar.

En liten aning om kommande septemberordning och höststruktur.

Men bara lite.

Än så länge.


Kram

onsdag 28 augusti 2013

När man måste gå med arga och irriterande femårssteg...

Godmorgon!


Om man nu råkar vara en liten förväntansfull och leksugen femåring som precis bytt om till shorts på dagis och just ska till att gå ut och leka på gården och om då mamman råkar komma exakt då eftersom timmen är slagen och det är dags. Då kan det hända att man blir lite ilsk och tänker att det är en himla osis och typiskt och då kanske man måste gå med lite arga och irriterade femårssteg. Och säga att man inte vill gå hem. En sisådär 10-15 gånger. På raken. Och så känner man hur ilsket och arget sprider sig i bröstet och man blir liksom lite vred och putt. Fast man egentligen är himla ledsen och leksorgsen. Och lite åkahemdeppig.

Då kanske man inte vill gå ur bilen heller på en gång. Utan man vill kanske sitta kvar en kvart eller så tills hela bedrövelsen känns lite lättare och ebbar ut. Tills man inte orkar vara nedslagen och förargad längre. Tills mamman kommer och säger att nu är det varm choklad och bullar. Och kramas hårt och säger att hon har längtat.

Kanske man känner då att glädjen och fröjden återvänder så sakteliga och att man till och med måste dra på munnen. Pyttelite. Och kanske man säger då att man absolut måste ha den bästa mamman i världen. Medan man dricker av den där ljumma chokladen som lenar så skönt inuti. Och gör det vassa mjukt igen.

Och så säger man: - Mamma, du förstår väl att jag bara skojade lite.

Kanske säger mamman då: - Visst vet jag det.

Och kramar om sin lilla femåring.

Hårt.


Kram

Inte alls svårt att vara den bästa mamman i världen.
Det är bara att bjuda på lite bullar och choklad...

tisdag 27 augusti 2013

Den blå perioden och så var den kvällen förstörd...

Godmorgon!


Mamman står och rotar i skafferi och förråd efter blå prylar då hon plötsligt har infallit i en blå period. Hon gör det liksom då och då. Och längtar efter att ha blått i matsalen. Hon har också hittat en tapet som skulle passa och bearbetar pappan lite försiktigt och försöker intala och övertala hur otroligt fint det skulle bli. Att det liksom nästan är högst nödvändigt. Trots att det ligger typ en miljard grejer på listan. 
Att göra först.

En annan sak.

Kan någon människa övertala mamman att inte titta ner i containarna när hon är på sopstationen. Hon envisas och kan bara inte låta bli. Igår när hon och mamman och pappan hämtade ett lass jord, då det även är typ en triljard grejer att göra i trädgården innan hösten. Så låg det där flera stycken gamla spröjsade dörrar med fina speglar. Och eftersom man inte få ta det som en gång har hamnat där. Så fick både mamman och pappan åka hem med blödande byggnadsvårdshjärtan.

Japp.

Så var den kvällen förstörd.


Kram

måndag 26 augusti 2013

Att vilja skriva en bok...

Godmorgon!


Att få ett vackert litet fotoalbum. Ihopsatt med silvertrådar. Att med vördnad och stor respekt få bläddra och se familjen som bodde i Villa Bellevue för över hundra år sedan. På svartvita restaurerade foton. Att få se hur det var möblerat. Hur de skira gardinerna hängde i fönstren, som idag är vårt vardagsrum. Att ana att de fladdrar till i den ljumma sommarkvällen. Att få se vackra sängar och skåp. Att betrakta personerna på bilderna och undra hur deras liv var. Och blev. Att få betrakta den lilla flickan på soffan. Och den lilla pojken i barnsängen och den lilla flickan i den rutiga klänningen. I deras rum i tornrummet. Att få en liten glimt av julen 1909 och midsommar 1910. Att få en liten släktkrönika och släktträd. Att få ett utdrag ur en gammal dagbok. Skriven med anilinpenna. Med sirlig och prydlig handstil.

Att få kika in i en annan familjs liv. I en annan tid. På en annan plats.

Fast här.

Ändå.

Att få träffa barnbarnet till den vackra kvinnan på bilderna. Kvinnan med den tjusiga och eleganta klänningen och håret uppsatt i en lös knut. Att barnbarnets mormor och morfar bodde i Villa Bellevue mellan år 1908 och 1913. Att barnbarnet nu själv var pensionär. Att hon fick komma hit och se och träda in i det hus där hennes mamma föddes och bodde i två år.

Att få känna historiens vingslag. Att få känna aktning. Vördnad.
Att vilja veta mera.

Att vilja skriva en bok.

Märkligt.

Och mäktigt.

På samma gång.


Kram



lördag 24 augusti 2013

Afternoon tea och när det finns eller inte finns...

Godkväll!

Liten Floriskorv lät sig väl smaka...

Ja, ni förstår ju. Inte läge att hålla igen, en dag som denna...

Blir man bjuden på Afternoon Tea när det vankas kalas i prästgården så är man ju inte sen att tacka ja. Och som vanligt var det bara att proppa i sig tills magen bågnade och stod i fyra hörn och så väntade man ett tag till och så tog man om igen. För det var ju typ helt omöjligt att låta bli. Sedan så vet man ju inte heller när man blir bjuden Afternoon Tea nästa gång och när ska man passa på. 
När det finns eller när det inte finns? 

Sedan pustade vi i hammocken och njöt av den underbara lördagseftermiddagen i sena augusti.

Skvallrade lite. Gungade. Pladdrade. Och skrattade.

Och tog en kopp te till.


Kram

Flisan bland alla fina blommorna....

Filippa på språng i den gigantiska trädgården...

fredag 23 augusti 2013

Älska henne så det gör ont...

Godkväll!


Får vara försiktig så jag inte väcker henne. Lägger varsamt över henne täcket. Så hon inte ska frysa. Lägger mig nära. Håller hennes lilla hand. Pussar henne på lilla pannan. Stryker bort håret. Snusar henne i nacken. Älskar henne så det gör ont.

Snart och alldeles för snart. Och inom kort. Undrar hon hur länge hon får vara ute. Och vill låna mitt läppstift. Och grubblar över gymnasieval. Och ängslas över uppsatser och betyg. Gruvar sig över prov och prestationer. Oroar sig över sitt utseende. Och gråter över obesvarade blickar. Och olycklig kärlek.

Och då får jag hålla hennes hand. Och pussa henne på pannan. 
Stryka bort håret.

Och älska henne så det gör ont.



Kram

torsdag 22 augusti 2013

Kolossalt stolsalig och överlycklig...

Godkväll!

Och inte bara en...

Mamman nyper sig i armen och blinkar och gnuggar sig i ögonen och kan inte riktigt fatta att det är sant. Att det kan finnas så snälla människor som ger bort något så fint. Det finaste i kråksången är att stolarna nästan har hittat hem. I många, många år huserade de i ett vackert litet hus på granngatan. Och sedan har de stått i ett annat vackert hus i många år. 

Och vips och tvärt så fick de alltså flytta till Villa Bellevue. 
I gamla barndomskvarteren.

Och mamman är tacksam och kolossalt stolsalig och överlycklig.

För är det något hon gillar.

Så är det gamla stolar.


Kram

Utan hela fyra stycken...

Slitna, nötta och vackra...

onsdag 21 augusti 2013

Bedrövad liten ryggsäckskorv och trasigt mammahjärta...


Godkväll!

Den allra lyckligaste...

korven i världen...

Omsorgsfullt och noggrant viker hon upp den alldeles för stora mössan och trär på sig den på tok för stora ryggsäcken. Ställer sig vid dörren framför de andra skol-och dagisflickorna på F och pekar med spretigt finger och ser ut som världens lyckligaste lilla Floriskorv.

Tårarna sprutar när vi vinkar till flickorna och mammans hjärta går nästan sönder när hon får trösta en förtvivlad och förkrossad liten korv. 

Som minsann tycker att det är dags. Nu och på stört och med ens.

Bedrövad och förorättad liten ryggsäckskorv går iväg.

Moloken och beklämd. Och stött.

När mamman hittar henne i soffan. Med ryggsäck på. 

Går mammans hjärta nästan sönder. 

Igen.


Kram


tisdag 20 augusti 2013

Hon kom. Och hon åkte...


Sommaren låg i sin linda. Och hon kom. 

Det var maskrosor och rosenknoppar och förväntningar och längtan. Det var kramar och gitarrspel och vackra sånger. Det var flugsurr och duggregn och blomdoft och skratt. Det var solsken och framtidsdrömmar och festival och skojiga planer. Det var spänning och vänner och månsken och nattliga promenader. Det var bad och brunbrända ben och skor huller om buller. Det var Robbie Williams och Oasis och egna ihopknåpade sorgliga melodier. Det var bröllop och stjärnblänk i kanalen och fullmåne och glada och hoppfulla hjärtan.

Hösten skvallrade om sitt intåg. Hög sensommarluft och himlen overkligt augustiblå. Stjärnflockan överblommad. 
Och rosenblad på gräsmattan. 

Och hon åkte.




Kram

Kärlek...

måndag 19 augusti 2013

Då var det till slut och äntligen dags och då var det sommarlovet till ända....

Godkväll!

Spända skolflickor och stolt Filippa har bänkpapper som sticker upp ur väskan...

Då blev det då till slut och äntligen dags. Att leta fram skolväskor och att få ha det där pirret i magen. Efter ett helt långt sommarlov. Att få en egen bänk. Att få lägga i bänkpapper. Att få börja i ettan. Att få börja i trean. Och att få rita en namnskylt. Med ett akvarium runtomkring. Och fundera och klura vad som man mest tycker om att göra. Vad som var bäst med sommaren. Cykla eller hoppa trampolin. Jättesvåra, knepiga val och mariga beslut.

Flisan hade frågat sin fröken på dagis om denna inte visste var hon bodde. Fröken svarade: - Jo, det vet jag.

Liten Flisa: - Men, varför har du inte kommit till mig då? 
Och hälsat på.

Felicia håller med om att hon säger roliga saker. Det är liksom inte klokt vad hon är rolig, tycker hon. Dessutom hade det varit den bästa dagen i hennes liv. Och hon hade längtat väldans mycket efter sin mamma. Och det hade varit hur gott som helst med ris och köttfärssås. Mamman sade att hon hade längtat supermycket efter sin lilla Flisa. Så det till och med gjorde lite ont i hjärtat.

Felicia svarade: - Jag vet, mamma. Jag vet. Preciiis så kände jag med.

Och så låg den flickungen på plus igen.


Kram

Lycklig liten Flisa som äntligen får gå till sitt älskade dagis...

Snart, snart ringer det in till den allra första skoldagen...

Filippa springer bland klätterträden på skolgården...

söndag 18 augusti 2013

Summa summarum = Loppislyckliga

Godkväll!


Även fast dagens loppisdag i sol och sensommarblåst slutsummerade typ plus minus noll så var dagens behållning att se de små lyckliga pojkarna som köpte varsin skateboard, som Skejtar-Fideli med bakåtkeps har susat fram med. En gång tiden. När den tiden begav sig.

För endast 20 kr stycket. Och att se deras min. Obetalbart.

Mammans min var också obetalbar och lycklig när hon fick se att de hade mycket fina och vackra och mycket gamla bakgrejer på grannbordet.

Så hon förbarmade sig lite.

För någonstans måste de ju bo.

Eller hur.


Kram

Blev lite bakinspirerad på kvällkvisten...

lördag 17 augusti 2013

När man får sina infall lika fort som en gris blinkar...


Godkväll!


Eftersom mamman ibland kan vara lite impulsiv och oberäknelig och får sina infall lika fort som en gris blinkar så kan det liksom hända att hon plötsligt och oväntat bara tar telefonen och bokar en loppisplats när det är sena eftermiddagen och loppisen är på morgonen därefter och har man då inte förberett eller typ ordnat någonting så kanske man får stå och fixa och ordna loppisgrejer och bära ut dem på hela gården och grunna och fundera och fylla bilen med lådor och kartonger även fast det börjar bli becksvart ute och augustimörkt och har man inte heller tänkt på att man kanske behöver bord också så måste de ju det också fixas och grejas.

Men loppis blev det till sist. Och 1224 kr. 

Och en garagekvadrat är borta och har flyttat hem till någon annan.

Mamman har numera fått blodad tand och ska dona med loppis imorgon med.

Inte klokt vilken rensariver som har infunnit sig.

Och lite ordningpåtorpet-vibbar.


Kram 

Man blir lite hungrig efter att ha levt på festis och chokladkakor en hel dag...

fredag 16 augusti 2013

Nu ska Bellevuegaraget ut på loppis...

Godkväll!

Lite av grejerna...

Ja, inte själva garaget då. Men åtminstone ett litet hörn av det. Det går liksom inte att skjuta upp det längre och nu är vi liksom av nöden tvungna. Vi bara måste beta av en kvadrat i taget eftersom väggarna har börjat att bågna. Högst angeläget och prioriterat.

Så om solen skiner i morgon så bli det av. Oti-loppis i Fagersta.
Och en kvadrat garage.

Är man intresserad av gosedjur så finns det.

Typ en miljard.


Kram

Att krama ur det allra sista och att ha så här duktiga barn...

Godmorgon!



Förväntansfulla och skol- och dagisivriga små flickor på F frågar när tiden är kommen och mamman svarar att det snart är dags. Alldeles, alldeles för snart är det dags. Och känner hur det knyter sig. Lite.

Förnuftiga och klipska skol- och dagislängtande flickor på F förstår då och begriper att det är hög tid att krama ur den här underbara och ljuvliga sommaren. Det allra, allra sista.

Liten Flisa säger så många oväntade och roliga och förtjusande saker titt som tätt och mest hela tiden. Mamman skrattar och vill bara krama om henne hårt, hårt. Och tänker.
Att det här måste hon bara komma ihåg.

Mamman lovordade och berömde Lillflisan för hennes skickliga konststycken och färdigheter i bassängen igår och solen sken så där augustivarmt och klart.

Liten Flisa sade: - Ja, mamma. Är du inte lycklig att du har sådana här duktiga barn? Vilken tur du har!

Mamman var ju bara benägen att hålla med.

Såklart.

Och så knöt det sig lite.


Kram

Kan man stoppa den här 5-årstiden lite... Snälla.

torsdag 15 augusti 2013

Mamman kan bara inte låta bli att dryga sig...

Godmorgon!


Mamman kan inte låta bli att dryga sig utan måste liksom bara få tala om att hon satt världsrekord igår och att kycklingen var inne i ugnen vid halvniosnåret på morgonen och att ovan gratäng bara stod och väntade på att få åka in i ugnen den med. Men när solen lyser så där lockande och vackert, trots att de återigen har lovat regn och eftersom mamman som bara tokälskar sådana där positiva tvärtomväderleksrapporter, så då går det bara inte att hasa runt i morgonrocken halva dagarna och inte göra ett enda nyttigt handtag över huvud taget och ett skapandes grann.

Det får liksom vara slut och stopp på det nu. Det går liksom inte an. Stört omöjligt.

För mamman har liksom slappat till sig och det har inte varit någon ordning alls. På torpet.

Men.

Den förlorade bilnyckeln som har varit borta i en månad. Som gnagt i mamman. Den hittade duktig liten Flisa i rosenrabatten under stora pyramideken. Det är fasligt irriterande att de ska komma på och uppfinna bilnycklar som bara är grå och bara som en platt platta. Hur tänker man då liksom? När nycklar ska blänka och se ut som nycklar ska se ut. Blänka och lysa i rabatter. Om man nu råkar tappa dem där.

Ja, ni fattar.

Sedan har biblioteksboken plötsligen dykt upp. Som mamman lånade i april. Som varit spårlöst borta och försvunnen. Som gnagt i mamman. Som mamman trott har åkt iväg till sopis i en pappkasse med skräp.

Jodå. Den har dykt upp. I en annan kasse.

Ja, ni hör ju.

Då kan väl mamman få dryga sig och visa att hon kan vara duktig också.

Ibland i alla fall.

Det kan ni väl unna henne.


Kram

onsdag 14 augusti 2013

Sommarlovsglada barn som flyger bland moln...

Godmorgon!

Kanske har man tagit sitt livs bild... 

Flickorna på F vägrar att erkänna och nobbar totalt att det är lite höstvibbar i augustivinden och vill suga ut det allra sista ur den här underbara och efterlängtade sommaren. Mamman fryser lite på bänken när solen gömmer sig bakom molnen, medan flickorna simmar och hoppar och gör konster och dyker och gör undervattensvolter. Idag hade Lillflisan inga puffar alls utan simmade modigt och djärvt och gjorde 257 groddyk från kanten. Minst.

Mamman var förstummad och djupt imponerad över den heroiska och bassängmorska dottern.

Och lilla Flisan var mycket nöjd och stolt.

Mamman berömde den tappra lilla simgrodan: - Vad du kan, Felicia!

Den ickeförsynta och förnöjda flickan svarade:
- Jag vet mamma! Det är inte klokt vad jag är duktig!

Härligt att vara 5 år.

 Eller hur.


Kram

Fanny flyger...






tisdag 13 augusti 2013

När man ska impa och göra sig till...

Godmorgon!

Ja, typ så här då...

Nog kan man ge sig sjuttsingen på att bara för att mamman ska impa och göra sig till och dra igång den där förbenade gräsklipparen och äntligen och till sist klippa den där höga augustiåkern utanför Bellevuehuset, så får man efter halva betinget kasta gräsklipparen åt sidan och lämna den i all hast och bestörtning eftersom det naturligtvis och såklart har letat sig in en ilsken och uppretad humla och stuckit mamman ett flertal gånger på låren.

Kanske man blir lite förargad och putt och får lite oväntad cellskräck om man plötsligen inte hittar ut och får studsa fram och tillbaka. Om man nu råkar vara en förbaskad och upprörd liten humla.

Såklart det aldrig har hänt pappan. Såklart liksom.

Sensmoral.

Klipp alltså aldrig gräsmattan.

I klänning.


Kram

måndag 12 augusti 2013

Vi behöver inte vara så där förträffliga och fantastiska hela tiden...

Godmorgon!


Ofta så önskade man att man var så där förträffligt amazing och briljant fantastisk och enastående storartad, makalöst fenomenal och lysande perfekt och ypperligt duktig och skicklig och driftig och kompetent. På alla sätt och vis. Att man hade sällsynta karaktärsdrag och ovanliga talanger och var extremt begåvad och kanske konstnärligt sinnelag och var så där avundsvärt musikalisk.

Att man hade åstadkommit något. Uträttat något. Skapat något.
Helst för eftervärlden. Dessutom.

Att man var värsta karriärsmänniskan och hade presterat och frambringat finfina storverk vid det här laget och att man var lite lagom cool och helst lite snygg också och gärna lite vältrimmad och skrynkelfri och inget häng och släng och daller och löst och att man var en kanonbra mamma som alltid var glad och på strålande hittapåsakerhumör och att man hade ett perfekt välstädat hem. Jämt. Och att det alltid luktade hembakta kanelbullar och läckra gratänger. Samtidigt som man var något chefigt. Samtidigt som barnen var välkammade och alltid var hela och rena. Något sånär. I alla fall. 
Och ypperligt väluppfostrade.

Att man var en spännande människa. Som inte bangade för lite äventyr. Som inte tvekade att åka jorden runt och bestiga Mount Everest. Som tog dykcert och hoppade bungyjump. Som gillade lite dramatik och rafflande strapatser. Som chansade. Att man inte drog sig för att flytta till New York. Eller till Nya Zeeland. Att man aldrig velade eller vacklade. Aldrig tvivlade. Aldrig fegade.

Alltid levde som om det var den sista dagen i livet.

Helt orimliga saker som ingen levande människa kan leva upp till. Naturligtvis. Men som man önskar ändå. Som gör  att man ibland känner sig liten som en dammtuss. Så himmelens dumt. Och korkat. Lite av det kan gå. Då och då. Ibland glimrar alla till. Lyser. Men inte hela tiden. Vi dukar under av alla krav. Som vi ofta sätter upp själva. Blir stressade. Mår dåligt. Vi måste liksom lägga ner. Göra oss av med alla jobbiga och ouppnåliga pretentioner. För vem orkar liksom.

Vi måste dock ha mål i livet. Drömmar. Annars dör vi. En smula. Och lära oss att njuta av de bra och fina sakerna. Fokusera positivt.

Felet är att man vill uppnå allt. På samma gång. Helst. Och gör vi inte det så är vi misslyckade. Typ värdelösa. Grå och tråkiga. Kassa och usla. Resultatlösa. Odugliga.

Tror vi i alla fall.

För en tid sedan sade en vän: - Att vara snäll är en underskattad egenskap.

Har tänkt på det där. Har alltid blivit så himla glad när något har tyckt att man är snäll. Känt stolthet. Tycker det är himla fint. Att vara snäll. Vi har liksom glömt bort det lite. På vägen. Att vi även måste vara lite snälla mot oss själva.

För många är det ett skällsord. Nästan. Att det betyder att man är mesig, undfallande och svag. För mig är det att man hjälper till, bryr sig om och tänker på andra. Att man har empati och omtanke. Att vara snäll är det finaste man kan vara. Man kan ändå slå näven i bordet, stå på barrikaderna och protestera och ryta och slåss och kämpa mot orättvisor och för det som är rätt. Och blåsa mittbena. Morra och visa tänderna. Och säga ifrån. När det inte känns rätt. Det ena slår inte ut det andra. Det är olika saker. Tycker jag.

Det är dags att ta tillbaka ordet snäll. Vi behöver inte vara så där förträffligt amazing och underbara och fantastiska hela tiden. Vi duger och är bra. Ändå. Och det räcker med att vara lite snäll. För till syvende och sist och när allt kommer omkring så vill man faktiskt bara omge sig med människor som är snälla.
Det är det enda som är viktigt. 

Vi behöver inte vara så mycket mer.

Det räcker så.


Kram








söndag 11 augusti 2013

Tokfranskor på IKEA och Over and Out...

 Godkväll!

Tokfiorna, Felicia och Filippa...

Om man nu är två tokfranskor och flamsmajor och dessutom råkar vara systrar, så är det liksom oftast skratt och trams och tokigheter och fniss och stolligheter i dagarna i ända och sedan lite fnitter och flabb på det och då är det ju typ stört omöjligt att få till några seriösa kort och ska man dessutom precis till att gå in på IKEA:s lekland, så är man ju så pirrig och sprallig så det är ju helt orimligt att hoppas på att två små flickor på F kan stå still i två sekunder.

Efter en söndagseftermiddag i butiksträngsel och kassaköer så ramlar liksom hela familjen in som stor trött hög innanför dörren, när man bara har IKEA-korvar och nybakade kaneliga bullar i magen. 
Och shoppingtrötta ben.

Då är det ju himla gott att äta lite god mat. Om man nu orkar göra någon vill säga.

Idag orkade vi. Som tur var.

Så snart säger vi.

Over and Out.


Kram




Söndagskvällens meny i Villa Bellevue...

Födelsedagssnittar och tvärtomaktiga väderrapporter...

Godmorgon!


Kylskåp och skafferi gapar söndagstomt i Villa Bellevue och frukosthungrig mammamage kurrar och har sig, men vad gör det och spelar för roll när man igår fick äta och proppa i sig så många födelsedagssnittar och godsaker man ville och fira en mycket fin vän och sedan tillbringa kvällen och halva natten med densamma. 

Just nu skiner solen fast de lovat augustiregn. 

Och vem gillar inte när dåliga väderrapporter blir tvärtomaktiga. 

Liksom.


Kram

fredag 9 augusti 2013

Den vackraste pigtittaren jag sett...

Felicias tårtomdöme: - Fantastisk god!

Ja, det är helt enkelt inte klokt. Att det kan finnas så snälla människor. Idag fick vi en underbart god jordgubbstårta från Gerd och den finaste pigtittaren jag sett. Den är gjord år 1900 av möbelsnickaren Ludvig Pettersson från Västanfors och pigtittaren var en present till hans fru. Ludvig var farfar till Gerds man. Fast egentligen kan man inte ta emot något så fint. Så jag har sagt att jag har den till låns. Ifall någon skulle ångra sig. Under tiden ska jag vårda den ömt och den ska få ståta på byrån i hallen.

Den är så grann så det gör ont. Med de vackraste små detaljer. 

Jag är mållös och förstummad.

Det blir liksom lite för mycket. Har fått så mycket fint de senaste dagarna. Gerd och hennes man ska flytta och har inte plats med alla saker längre.

Gud är god. 

Och goda gärningar sprids som ringar på vattnet.


Kram

Så gott med tårta till kvällningen...

Så otroligt vacker...

Med lampetter och allt...

Mållös...

torsdag 8 augusti 2013

Så in i bomben fransglad och glasverandafix...

Godkväll!

Det är lite pyssel. Och inte en rak linje finns det heller...

 Går fortfarande lycksalig och trädgårdsmöbelrusig omkring och idag fick jag även ett supergulligt tillhörande parasoll till plåtbordet. Med fransar. Fattar ni hur lyckliga jag är. Så in i bomben fransglad. 
Randigt också. I glada färger. Med många år på nacken, men så himla charmigt och fint.

Annars är det glasverandafix på tapeten just nu. Skåpen är på plats och snart även en liten förtjusande blomhylla där pellisarna får stå och trängas. Det är i alla fall tanken. Och en mormorsgardin. I spets.

Isoleringen snart klar och alla småutrymmen ska kläs in med pärlspont.

Sedan så.

Är det bara målningen kvar.

Som jag har längtat.


Kram

Var ju bara tvungen att prova hänga upp spetsgardinerna...

Nu är äntligen skåpen på plats längs väggen nedanför fönstren...

Sedan blir den en trevlig liten hylla mitt på...