Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

onsdag 30 september 2015

När den hysterikan till sexbarnsmamma bara ville dra...

Godkväll!


Jorå. Vi lever. Nätt och jämt. Men det var så nära att hon den där hysterikan till sexbarnsmamma panikpackade det allra livsnödvändigaste och nödtorftigaste och brådstörtade ut genom den där gröna lördagsdörren och tog in på hotell eller nåt. I Karesuando. Eller Alingsås. Långt bort från de där kräkmonstren till prinsessor  och prinsesspappa i den där Bellevuekåken. Så långt bort från äckelpäckelhinkar och annat jobbigt snusk som det bara gick. Och när hela det där omysiga sjukgänget till och från under två veckors tid har turats om. Tagit vid där den andra slutat. Med någon dags lugn emellan. Liksom vrållurat en att tro att det vidrigaste vedervärdigaste var borta. Att det var över. Faran avblåst. Men när till och med den där stålmannenpappan som torkat kräkor i fjorton dagar föll som en fura. Deras stöd i livet. Han som fixar allt. Mannen. Myten. Legenden. Då visste hon. Att det var kört. Det var så himla tvärkört som helst. 

Och den känslan.

Att bara vänta in.

Att stå på tur. 

Ja. Ni vet.

Men nu lyser solen igen vänner.

Solen har kommit tillbaka.




Synd bara att den där Beach 2015-formen inföll sig den sista dagen i september...


Kram på Er!

fredag 25 september 2015

Om man nu skulle råka hitta en gammal Ceasarskål...

Godkväll!


Om man nu råkar få syn på en jättevacker Ceasarskål från Gustavsberg och som är typ hundra år gammal och helt felfri och den står där helt mol allena och ensammen nedanför en knölig container precis som om någon inte riktigt hade hjärta att slänga den i alla fall i sista sekunden och när det kom till kritan och kanske hoppades att någon skålräddare skulle komma och förbarma sig över den och att den förtjänade ett bättre öde. Och om nu denna någons hjärta började slå dubbelslag och höll upp den där Ceasarskålen och knappt trodde sina ögon och tryckte den ömt mot bröstet och tog hem den vackra till ett gult och vint hus med ett torn med en drake högst upp och diskade den varsamt och fyllde den med septemberäpplen.

Ja.

Om nu detta skulle råka hända.

Så förstår ni att den där skålräddaren är lycklig.

Riktigt lycklig.


Fredagskram

måndag 21 september 2015

Tur att det är lite rosaskimrigt och dimmigt...

Godkväll!


Det är en fullkomlig gåta hur han den där prinsesspappan står ut och härdar sig igenom allt. För hon den där prinsessmamman är minsann inte alls så lätt att tas med alla gånger. Hon kan vara liksom superdryg och en smula påfrestande och får sina infall och påhitt lika snabbt som en gris blinkar och vinner lite nätauktioner här och där och typ aldrig förankrar någonting och sedan rycker hon bara på axlarna och ser så där oskyldig ut. Och säger att det bara blev så. Eller si. Att hon blev lite kär. Att det ibland går lite fort. Att hon ibland inte hinner tänka. Och så står hon där med de där hundögonen och det liksom bara är lite "oj då" över alltihopa.

Och det är då det är en sådan himla tur att den där prinsesspappan ser prinsessmamman genom lite rosaaktigt skimmer och lite dimmigt och en smula otydligt och åker och hämtar de där megaotympliga grejerna trots att han inte alltid gör raketen och vågen och klappar händerna av förtjusning men han har som tur är de där snällbrillorna på sig och tycker så mycket om den där prinsessmamman.

Trots allt.

Och innerst inne.

Och när jag ändå har er på tråden.

Mer dans till folket.



Måndagskram

torsdag 17 september 2015

Och gå in till chefen och snyta oss i gardinen...

Godkväll!


Idag en pytteliten stund på jobbet så skulle vi minsann bli stormrika och supersnygga bloggerskor med fantastiska hem och vackra och välartiga barn i långa rader och mest sitta och klicka hem en massa toppenfina grejer eller kanske bli uberkända sagolika erkända författare eller fenomenala inredare eller osannolikt storartade skådespelerskor. Och flytta till västkusten. Eller helt enkelt bara vara hissnande good looking med en massa stålar så vi kunde hjälpa alla stackars barn i hela värden.

Och så skulle vi gå in till chefen och snyta oss i gardinen.

Fast sedan glodde vi ut på det neverending regnandet och sneglade på sirapsklockan och lommade in på våra rum igen.

Proppfullt med pärmar.

Och så orkade vi lite till.


Kram



tisdag 15 september 2015

Det mest lästa inlägget någonsin...


Godkväll!


Så lite man vet om livet. Och hur snabbt saker och ting kan förändras. För exakt ett år sedan så var det en mardrömsdag. En skräckens dag. Dagen då jag trodde vår stora bullriga och kramiga var borta. Dagen då hjärtat hoppade ur kroppen och som man skrapade upp lite i förbifarten på den där sensommarvarma septemberasfalten och slängde in det igen. Trasigt. I kras. 

Itu.

Dagen då det stannade.

Idag har den där som vi inte kan leva utan en egen liten familj. Och när man tänker på det så måste man gråta en skvätt. 

Så är det bara.

Tacksam.




Kram

Vårt stora hjärta...

söndag 13 september 2015

Rallykalle har tydligen årsmöte de här septembersöndagarna...

Godkväll!


Det är fasligt vad septembersöndagar har en tendens att liksom öka på slutet och ha eld i baken och vips och hux flux så är den dagen slut och Rallykalle har tydligen årsmöte och återigen dags för att snooza och likt en fågelskrämma vackla upp på morgonvingliga dötrötta ben och få världens chock i måndagsspegeln som vanligt och koka några uppskrämda ägg och fixa sig lite gröt och ta snuskburken under armen och hasa sig ner i foppisarna de hundra metrarna till The Station.

Och liksom räkna ner. 

Igen.


Kram

Lite teater hann vi dock med idag, jag och Florpan.
"Guldlock och de tre björnarna" var ju superspännande...



torsdag 10 september 2015

När man kanske måste kaskadkräkas direkt ner i den där Schumachernacken...

Godkväll!


Och den där mamman med torktumlarhuvud och som blev så fasligt åksjuk i dag när en Colin McRae wannabee insisterade och envisades med att åka i dryga chikaner och häftiga hårnålskurvor på Nurnburgring och rattade likt IndyCar och när hon önskade att hon hade en sådan där jätteläbbig och snuskig påse i knät eller kanske skulle hon kaskadkräkas direkt ner i den där Schumachernacken framför sig eller veva ner rutan i ett hastigt depåstopp och slänga ur sig lunchsejen med hollandaisesås i farten. Jo. Hon är liksom lite groggy och vimmelkantig. Och måste parera med en fot i golvet fortfarande för att inte flyga ur soffan. Och så lyssnar hon lite på musik och tänder ljus och tycker lite synd och ojar sig och tar sig för pannan. Och förväntar sig trösteord och en klapp på axeln. Och tänker på att det minsann snart är fredag.

Banne mig.

måndag 7 september 2015

Begrundar den galna och vrickade världen...

Godkväll!


Long time no see men jag finns liksom här lite i periferin och en smula fundersam och tankfull och begrundar den galna och vrickade världen vi lever i och känner mig lite rädd och skrämd och inte så lite bekymrad på samma gång eftersom så mycket är på tok och vansinnigt och hur kunde det liksom bli så här. Så fel och läskigt och rysligt. Så ruggigt. 

Vad är det med världen?

Och människorna.

Det gör ont.

Och jag blir skärrad.

På riktigt.


Kram på Er!

onsdag 2 september 2015

Och regnrandiga pärmvärldsfönster...

Godkväll!

När allt var lite enklare...

Och så är det sådär igen. Sådär rörigt och kaosigt och gyttrigt och plottrigt och förvirrat och den där uberstressiga Bellevuemamman glömmer en massa septemberviktiga grejer som är angelägna och har liksom inte koll på alla föräldramöten och tider hit och dit och när det hopar ihop sig och hon kommer på sig själv att sitta och drömma sig bort och liksom med dimmig blick tokstirra på ostyriga molntussar däruppe. Och regnrandiga pärmvärldsfönster. Halvt om halvt okontaktbar. Inte riktigt närvarande. Onåbar. Brukar vara så där såhär i början av allt nytt och terminstarter och gympatider och träningar och matcher och fiollektioner och den ena med det tredje. Och jobb som hopar sig. I osynliga svajande och pressande högar på skrivbordet.

Och när hon hellre vill vara här.

Än där.



Kram