Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 27 februari 2015

En hyllning till ett liv...

Godkväll!




Då har vi hyllat barnens farmors liv och det var vackert och sorgfyllt och många minnen som passerade revy och en rivande längtan i ledsna och saknande hjärtan som vill spjärna och streta emot och vrida tillbaka tiden och inte vill inse och inte vill tro och det där aldrig mer. När det liksom går upp och sjunker in och det värker och smärtar så hjärtan går sönder och trasas itu. Och gör så ont. Och barnbarn som saknar och lider brist och trängtar. Efter en älskad farmor.

Och söner och svärdöttrar. Och syskon. Och släkt. Och kära vänner.

Likaså.

Hon fattas oss alla. Och det är så tomt.

Och barnen hade ritat fina teckningar som de lämnade och de mindes när de var på den fina föreställningen "Trollkarlen från Oz", för ett år sedan. Som var en julklapp från farmor och mormor. Och vi lyssnade på att det finns ett annat land. Ovan regnbågen. En annan värld. Om drömmar som man vågar drömma. Kan besannas. Där inga bekymmer finns. Och där blå fåglar flyger. Så kanske även jag?

Somewhere Over The Rainbow - Judy Garland (The Wizard of Oz)

Och det gick en vind över vindens ängar genom kyrkorummet och man kunde nästan höra hur det fladdrade till i en tyllgardin. Och det var sol och blomdoft och björklövssalar och gulnande fotografier. Och havet var aldrig så skimrande som då. Och fälten och ängarna och träden var aldrig så vackra. Som då. Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande. Och till och med självaste Elvis fanns med i kyrkbänken längst bak. Och nynnade. Love me tender. Love me sweet.

Och samtidigt som allt var så sorgligt och ledsamt och hjärtskärande så var det också himla fint.

Och omslutande.

Och varmt.

Och vackert.

 En hyllning.

Till ett liv.




Kram

torsdag 26 februari 2015

Vissa kommer och vissa går...

Godkväll!


När mamman är ledsen och tårögd så kommer en älskad Filippa och lägger armen om henne och säger:

 - Mamma, vissa kommer och vissa går. Man föds och man dör. Det är det som är livet. Och inte så mycket att göra åt. Det är så det är. Hur himla sorgligt det än är.

Och mamman tittar på den där älskade Filippa. 

Som känns som hundra år. 

Och klok som en bok.

Älskade unge.


Kram

onsdag 25 februari 2015

Så det dånar och dundrar i hela Bellevuehuset...

Godkväll!


När man liksom inte helt är på topp och tjo och tjim och typ inte helt kurant och inte riktigt som en nötkärna precis och lite eländig och en smula klen och typ bedrövlig och pyttelite jämmerlig fast det är sportlov den allra sista veckan i februari så blir man ju himla munter och upplivad när toviga flickor på F kör show på show så det dånar och dundrar i Bellevuehuset och vi klappar och tjoar och spelar in och mamman bjuds på nybakad kladdkaka och varm sockerkaka med grädde och blir glad och upprymd.

Och tänker att alla åkommor och krämpor kan gå och dra något gammalt över sig.

Typ så.


Kram


måndag 23 februari 2015

När man blir genomlycklig av att bli bjuden på te av en liten myskorv...

Godkväll!

Äntligen...

Efter att ha haft feber i sex dagar och sex nätter och i en evigheters evighet och några dagars häng och släng och ingen ordning och ingen ork och kraft så tycks och verkar den där Floriskorven snart och till sist vara på banan igen och kan i alla fall peta i sig några gafflar med köttfärssås och har liksom fått det där glittret i ögonen åter och mamman och pappan som blivit alldeles hålögda och typ helt slutkörda av all feberoro och ängslan pustar äntligen ut och blir så där alldeles genomlyckliga när den där Florpanskorpan bjuder på te i en liten knölig dockservis i plåt och småkakor i brun filt.

Och säger: - "Nälla mamma, mysa mig"!

Och då måste ju den där krassliga mamman bara mysa med den där lilla piggkorven på stört och direkt.

Men glad är hon.

Den där mamman.

Så in i norden.


Kram

fredag 20 februari 2015

Liten matt skorpa och min hand i din...

Godkväll!


Fortfarande sjukstuga i Bellevuehuset och liten skorpa är matt i pälsen och varm som en bakugn och veckan har varit tung på så många vis. Och man har försökt att tänka att glaset är halvfullt istället för halvtomt. Och hoppats. In i det sista. Men min hand i din. Och vi har varandra. Är så glad för det och jag kramar den lilla sjuklingen mjukt och hjärtat går nästan sönder. 

Idag gör det ont.

Men kommer igen.

Så småningom.


Fredagskram

onsdag 18 februari 2015

Längtar efter trumpinnefötter...

Godmorgon!


Önskar att det liksom var full rulle och lite suddigt i farten och högt och lågt och upp och ner och inte matta och brännheta små händer som läggs på mammans arm. Inte kokhet liten panna och supervarma ben som trycks mot mammans rygg. 

Vill att det ska vara svala och pigga små trumpinnefötter som springer på slitna trägolv och tallrikar med mat som äts upp med god aptit. Längtar efter det spralliga och piggelina.

Men så länge. Tills dess.

Tar vi det lugnt.

En smula.


Kram


fredag 13 februari 2015

Lyckliga gatan och femhundraarton kaffekoppar...

Godkväll!



Mamman blir lycklig när hon hittar femhundraarton kaffekoppar för tio kronor stycket och som hon tycker är världens vackraste fast hon aldrig druckit en endast droppe kaffe i hela sitt liv och hon blir så glad när hon ser det där vingliga blåvita koppberget på bänken och lite nya ljusstakar till samlingen. Och en liten gräddsnipa och en gammal mjölburk i porslin och en trevlig grön plåtbricka och två gamla bläckhorn. Och inser att man måste fylla på de där gladsakerna som gör att det känns lite gott därinne.

Sedan blir hon alltid himla lycklig när hon ser programmet "Lyckliga gatan" i TV4 och varendaste hårstrå rysreste sig minsann när hon hörde Tommy Nilsson sjunga Tommy Nilsson - Tornado i torsdags kväll. Men många bra låtar har gjorts i det trevliga och myspysiga programmet.

Som till exempel: Kumba - Bra vibrationer

Så fyll på nu.

Med allt som gör dig glad.

Nu kör vi fredagsmys!


Fredagskram

Några fina gamla bläckhorn...

Ljusstakar...

måndag 9 februari 2015

Att ha burit på en hemlighet...

Godkväll!

Fideli och liten Flora...

Det känns fint på något sätt att få lyckan att bära på en hemlighet. Känns så gott i hjärtat och lenar lite när annat skaver. Länge har den funnits där nu. I hjärtat.

Och när sommaren är som bäst och solen skiner som mest och himlen är som blåast och när vattnet är som varmast och gräset som grönast och rosorna som allra finast. Då kommer mamman och pappan att bli mormor och morfar. Och den där långhåriga och bullriga och kramiga har hittat sin kära som hon vill dela livet med.

Och det är inte så länge sedan som mamman rusade ut från pärmvärlden på ben som inte bar och när hon inte visste om hon hade någon bullrig och kramig kvar.

Nu finns det ett nytt litet liv i den där krammagen.

Och lyckan finner inga gränser.


Kram


söndag 8 februari 2015

Att förbereda sig en smula...

Godkväll!


Och så var det redan och hux flux söndagskväll, men den där riktiga orken och kraften har inte riktigt infunnit sig, trots soldränkta vackra februaridagar. Mamman och pappan och några flickebarn har såsat omkring lite dimmaktigt med halvtomma blickar i fina butiker och klämt och känt på tjusiga kostymer, medan pappan tålmodigt provat eleganta kavajer.  

Känns fortfarande overkligt och svårfattligt. 

Men det är en viktig del i sorgen och saknaden att förbereda sig. 

En smula.

Det tror jag bestämt.


Kram

fredag 6 februari 2015

När mamman och pappan har längtat extra mycket...

Godkväll!


Äntligen fredag och idag har mamman och pappan längtat extra och särskilt mycket efter ledig helg och efter att få krama en hel rörig hög med toviga ungar och det ska tydligen bli sol i helgen i bomullsvärlden och vi ska njuta i nuet och vara tacksamma och äta lite ostkrokar däremellan och kanske köra lite disco.

Det blir man alltid glad av.


Fredagskram!


onsdag 4 februari 2015

Och jag lägger min kind mot ditt bröst...

Godkväll!


Och jag lyfter upp dig på bordet och då blir du längre än jag och jag lägger min kind mot ditt bröst och du lägger armarna runt min hals och så dansar vi. Du och jag. Jättelänge. Och jag tycker så himlans mycket om dig. Så jag nästan gör sönder. Och jag önskar att tiden kunde stanna.

Bara för en stund.



Kram

måndag 2 februari 2015

Och vi försöker att tänka sockervaddstankar...

Godkväll!


Sorgen har hälsat på och saknaden och längtan är lika evigtstor som rymden och stjärnorna och utan slut och vi försöker tänka sockervaddstankar i det vassa och hårda som gör ont och det har snöat oupphörligt i tre dagar och tre nätter och hela världen är liksom bomullsmjuk och lite mer mild och kanske är det för att det trubbiga och grova ska få mjukare och luddigare kanter och vi minns och vi gråter och vi kramas och längtar och barnens farmor fattas oss och har liksom alltid funnits och ska liksom alltid finnas.

Det skaver och kniper i hjärtat och det så många fina människor som sträcker ut sin händer. Liksom för att bära. Och tillsammans kan vi dela det tunga och sorgliga. Och tillsammans kan vi minnas och tänka på allt det goda. Och fina. På solskenstankar och tjusiga blommiga blusar och blåbärsfingrar som alltid ringde på dörren med en hink nyplockade blåbär. Eller kom med en bullpåse. Eller rödavinbärssaftflaskor i mjuka händer. Eller hennes knep- och knåpgrejer hon alltid slängde åt oss som vi skulle lösa. All god mat hon lagade. Alla gånger hon var med. På allt. Hennes otroligt goda kakor. Och var så duktig på keramik. Och gjorde så vackra halsband och fantastiska armband. Och var en hejare på att spela kort. Att hon var så där himla farmorssnäll och alltid ställde upp. Alltid stekte köttbullar till hungriga flickor. Så ödmjuk och fin. Försynt.

Och vi ska tänka ljusa och varma tankar. På overkliga blå himlavalv. Att hon har det bra nu. Och väntar.

Det har gått några dagar nu och Filippa håller koll på farmors ljus. Så det brinner fint. Och liten Flora drar undan gardinen. Och tittar upp. För att försöka se en skymt. Men det snöar för mycket idag. Men hon finns där. 

Det vet vi.


Kram


söndag 1 februari 2015

Idag är det Floras födelsedag!

Goddag!


Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Floras födelsedag och vi kan inte se oss mätta på den där lilla födelsedagsflorpan som kör "huvud, axlar, knä och tå" non stop och oavbrutet och liksom måste gå med lite hoppsasteg när hon förflyttar sig och vaknar sådär lycklig och livsglad varenda morgon med det där yviga och stora håret. Som älskar att dansa. Hon som var liten som en fågelunge och som mamman och pappan höll mot bröstet och önskade inget hellre än att hon skulle äta. När hon var alldeles ny här i världen och såg ut som hon var lämnad av trollen och mamman och pappan och systrarna på F älskade henne så mycket så det värkte i bröstet och den lilla Floriskorven repade på sig tack gode God och nu sprider hon kramar och glädje och ibland så sitter vi bara stilla och tittar ut på snötyngda grenar och hon stryker mamman på kinden och kommer och slänger armarna om benen och säger "Mysa mig" hela tiden och ska absolut bara ligga på sin kära pappas arm och sova och den där pappan har sin lilla älskade Florpa på armen natt efter natt och det får liksom vara så. 

Så länge hon vill.

Idag fyller hon tre år.

Den där trollungen. Och vår älskade Floriskorv.

Grattis!


Kram




Älskade lilla Flora!