Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

torsdag 31 oktober 2013

När det där fnisset aldrig verkar ta slut...

Godmorgon!


Man kan inte annat än att förundras och förvånas över dessa två finingar som nästan alltid är tillsammans och ihop och oftast har så himmelens kul och lattjo lajbans och som har målat en sisådär 547 vattenfärgsteckningar och spridit dessa över hela Bellevuehuset och kollat om cykelformen fortfarande sitter i så här i sena oktober och hur många popcorn kan man äta egentligen och samtidigt proppa i sig chokladbitar och dricka mängder med saft och slabba och greja och göra egen isglass hela tiden och dygnet runt. När man hela tiden fnittrar så man nästan kissar på sig.

Och hur mycket skratt och flams och fniss finns det egentligen i en liten kropp.

Verkar ju liksom aldrig ta slut.

En outtömlig källa.

Till glädje.


Kram



onsdag 30 oktober 2013

Något extra lulligt och fint...

Godmorgon!


Ibland så ramlar man bara över något extra lulligt och fint. Som den här fina skålen. En väldigt udda modell med genombrutet mönster. Loppisdamen i somras sade att skålen var gammal och prutade själv och då jag tyckte om den så mycket så fick den flytta hem bums och direkt.

Blir fortfarande glad.

Varenda gång jag ser den.


Kram

tisdag 29 oktober 2013

Som sprungen rakt ut från 70-talet...


Florpan är hyfsat pigg och kry igen och är så go och kramas och skrattar åt allt man säger och springer ivrigt runt runt trots att hon är lite mager om benen och hon är väldans oktoberglad åt alla löven som ligger slarvigt överallt på ljummen gräsmatta och korven ser ut som hon sprungit rakt ut från 70-talet och en annan tidsanda. Då mamman är högst förtjust i retrogrejer och kan absolut inte hålla emot och har mycket svårt att motstå gamla fina mössor eller nya eller gamla klänningar i äldre snitt och stuk.

Floriskorven bryr sig dock inte så mycket. Knappt alls faktiskt.

Hon är bara så himmelens glad att hon orkar springa runt igen.

Så in i norden glad.


Kram

Äntligen!

Har fått så långt hår också...

måndag 28 oktober 2013

När hela himlen var full av papper och luften vibrerade, den där majdagen 1945...

Godmorgon!


Älskad liten mormor sitter och dinglar med benen över soffkanten. Jag sitter på stolen mittemot, bredvid den fina byrån med svartvita gamla foton i vackra ramar, och gråter. Tårarna rinner. Mormor berättar om när hon jobbade i det södra Kungstornet på Kungsgatan i Stockholm och hur hon och morfar var där den där dagen. Den där majdagen 1945 när kriget var slut och när hela himlen var full av papper och luften vibrerade av lättnad och glädje och framtidshopp. Och om hur hon gick där med morfar och alla papper som nådde ända upp till navet på cykelhjulet. Att de vadade fram på Kungsgatan. Att de faktiskt var med om ett stort historiskt ögonblick.

Hon berättar om när hennes far hade så förtvivlat ont i magen och om blindtarmen som brast och hur han tog spårvagnen hem och sedan ringde till doktorn. Om ambulansen som kom och om hissarna som inte fungerade. Att han fick ligga där i 14 dagar. På sjukhuset. 1934.

Om en liten pappa som inte fick träffa sin lilla dotter. Om en liten flicka som aldrig mer fick träffa sin älskade pappa. Aldrig mer. Hur himlans sorgsligt det var. Att han gick bort och att hon inte fick hälsa på. Att han fick lämna jordelivet dagen innan lilla mormor skulle fylla 12. Hur det präglat hela hennes liv. Att hon fortfarande längtar efter sin lilla pappa. Hur hon mindes deras promenader. Alla museibesök. Hur älskad hon var. 

Att hon fick ett piano på hennes 7-årsdag. Att pianot står hemma hos mig nu. Och att jag fick det när jag var liten. Att Fideli spelar på det nu.

Att hon som sistaårselev fick skriva och hålla det där fina talet till rektorns 50-årsdag. Och att hon minns precis vilken klänning hon hade på sig. Som om det vore igår.

Om trådar och historier och förvecklingar och tragik och lycka och sorg.

Om kärlek. Om livet.

Och tårarna rinner.


Kram

söndag 27 oktober 2013

Ibland behövs det inte så mycket för att bli riktigt lycklig...

Godmorgon!


Lillflisan är så full med lek och sprill och sprall och skratt och bus och tacos och glass och chokladtårta med tryffel och kakor och bullar och julmust, fast det bara är oktober och lite fuskigt, och är så glad och nöjd och har både fått varit och hälsat på farmor och gammelmormor och hunnit med lekparkshäng och blivit vän med de vackraste bruna ögonen och det gladaste skrattet och hjärtat är lyckligt och liksom inbäddat i fluffig bomull och som det är när man hittar någon där det klickar och som man känner att man tycker hemskt mycket om. Sådär på direkten och bums. När det är stört omöjligt att sluta fnissa och slita blicken från någon. När man själv liksom blir som självlysande.

Vi kramas och säger hej då till de vackra bruna ögonen och det är höstigt svart ute och egentligen läggdags och sovsand och drömtider för länge sedan och Flisan är glad och nöjd och känner att tröttheten sköljer över henne i den mörka varma bilen och ögonlocken blir tunga som bly och kroppen kraftlös och vi rusar fort och skyndsamt över spegelblank och glänsande regnig asfalt och in på Coop precis innan de stänger kl 22, för att hinna köpa välling till lillkorven. 

När vi betalat går hon fram till godisautomaterna utanför kassorna och pekar och har bedjande blick och visar tramsiga och plastiga armband i grälla färger, som är som en dragkejda, och mamman tycker att det bara är skräp och bjäfs och krafs och tjafs, men Flisans ögon lyser som solen och som om det vore diamanter och renaste guld i den genomskinliga plastbollen och det finaste hon någonsin sett och mamman känner med ens att hon inte vill förstöra den här fantastiska roliga och perfekta dagen och att det inte är hela världen med lite bjäfs och trams i alla fall och Felicia blir så himmelens glad och är ju liksom en liten person som aldrig skräder orden och hon trycker den lilla bollen ömt mot sitt bröst och säger:

- Mamma, du vet inte hur otroligt lycklig jag är. Jag kan knappt tro att det är sant. Vilken dag, mamma! Och vilken avslutning! Världen finaste armband! Tack snälla mamma! Du är helt enkelt den bästa mamman i världen!

Mamman får tårar i ögonen. Känner att hon älskar den här lilla femåringen med chokladsås på kinden och lekparksspår på de rosa manchesterbyxorna. Med krafsigt dragkejdearmband. Så gränslöst mycket. Så det gör ont.

Och tänker.

Att ibland behövs det inte så mycket.

För att bli riktigt lycklig.


Kram


lördag 26 oktober 2013

Och då ska hon banne mig få fisk och spaghetti...

Godmorgon!


Om man nu har legat och varit krasslig och sjuk och febrig och hostig och varit allmänt dålig och eländig och knappt ätit en bit så magrar man ju liksom ut väldeligen efter så många dagar och om man sedan är så himla lycklig för man äntligen och till slut och sent omsider får gå till skolan då man blivit skapligt och hyfsat okej och då man också får klä ut sig och spöka till sig lite så är det klart att ett litet törnat 7-årshjärta hoppar några extra skutt därinne.

Euforiskt och lycksaligt.

Om man då kommer hem från skolan och är helt slut och somnar på direkten i en liten trasslig hög i soffan och sover där tills det blir sena kvällen. Och har man dessutom de senaste dagarna önskat sig fisk och sås med spaghetti och just den kombinationen och ingen annan. Då är det ju klart att man måste få det, trots att det är lite udda och en smula underligt.

Så mamman gjorde torsk och sås med spaghetti och liten Flisa väckte slutkörd liten Filippa i soffan som vacklade upp på rassliga ben och åt sin portion och såg lycklig ut och mamman kunde nästan ana och svära på att det glimmade till i de trötta och hängiga ögonen.

Äntligen.

Och till sist.


Kram










fredag 25 oktober 2013

Prinsesslockar och häxhattar och läskiga zombies...

Goddag!

Det skulle vara prinsesslockar idag...

Tillika klänning...

 Mamman och pappan ropade visst hej lite för tidigt och tog ut lite i förskott för lilla sjukkorven har varit eländig och bliburensugen och haft dålig aptit och ledsen och hostig och det är liksom så himla marigt och trixigt att plocka undan och diska och tvätta och göra det vardagliga när man måste bära och kånka och hålla nära hela tiden och försöka vara någorlunda pigg på uppesittarnätter med kraxig liten korv och vyssja, dansa och trösta. Och hålla om.

Annars så har det varit Halloweenfest både på förskolan och i skolan idag och festsugna flickor på F fixade till sig i morse. Pirriga och förväntansfulla.

Felicia rusade in i Bellevuehuset alldeles nyss. - Mamma, du bara måste baka något med socker i! Jag är såå suuugen!

Och såklart.

Man blir väl lätt det efter monster- och prinsessfester. 

Tror ni inte.


Kram

Kappan på och sedan iväg...

Fanny körde på zombielooken... Filippa körde sedvanlig häxstil, men efter  att ha varit hemma en vecka från skolan så var hon så ivrig att komma iväg, så det bidde inget kort på häxan...

onsdag 23 oktober 2013

Tänk att man kan bli så lycklig över en liten sopborstkorv...

Godkväll!


Hängig och varm Floriskorv hela dagen i soffan och mamman inte längre än en dec ifrån. Orolig mamma höll i telefonen och skulle ringa och rådfråga de som kan sådant här med febriga och hostiga korvar, men precis då och som genom ett trollslag så blev korven sval och lite kyligare på skinnet och sedan vräkte hon i sig världens största portion med spaghetti och köttfärssås. 

Och eftersom det magra skrället knappt har ätit sedan i lördags blev mamman så lycklig och salig och nu springer Floriskorven omkring och leker häst med sopborsten.

Tänk att två ängsliga och bekymrade föräldrar kan bli så lyckliga över en liten sopborstkorv.


Kram

tisdag 22 oktober 2013

Tror hon har inbyggd radar när mamman är på rymmen...

Godkväll!


Mamman har burit och suttit med en liten febrig Floriskorv i knät hela långa dagen och klappat och försökt hällt i spännande drycker och lockat med ostkrokar och bara kramat om. När korven har slumrat till korta stunder har mamman försökt att smyga och tassa iväg lite obemärkt men korven har vaknat på sekunden och gråtit och tårarna har sprutat och det är precis som om hon har en inbyggd radar när mamman är på rymmen.

Stackars Filippa är kraxig som en kråka, men den envisa febern har dock äntligen övergett henne. Och en eländig Fideli ligger febrig i Norrköping och hostar och kraxar hon med. 

När pappan kom hem tog han över bärandet och gosandet och klappandet och tröstandet.

Och kramandet.

Av en stackars stekhet liten korv.


Kram

måndag 21 oktober 2013

Slemmiga kräkor och glödande pussar...

Godkväll!


Florpis Skorpis är hängig och slängig som en trasa och varm som bakugn och händerna är stekheta och pannan ångar och det är jättestackars hela tiden och det är att bära runt och sitta i famnen och hålla handen och klappa armen och läsa saga och sjunga sånger och hålla sval och försöka få i vätska och det är hosta och slemmiga kräkor och det är gos och kramar och glödande pussar på kinden.

Likadant med Filippa.

Och likadant som det var med Fanny förra veckan.

Det är liksom de tiderna nu.


Kram

När man saknar skidåkning så det värker i hjärtat...

Godmorgon!


Fideli säger att hon saknar den där roliga skidtiden och längtar efter skidåkning och snö och sol och långa backar. Hon saknar det där nötandet vareviga vardagskväll i svagt upplysta banor och sena kvällar och långa helgresor. Hon saknar den där nervpärsen strax innan tävling. Den där spänningen vid nedräkningen och pirret i magen och den där känslan. Att det kanske är idag. Kanske idag som man gör det där kanonåket. Att man alltid har hoppet. Alltid.

Mamman tröstar att det nog ändå är en mening med allt. Att det finns en mening med att hon blev sjuk i körtelfeber i nian. Att skidgymnasieplanerna grusades. Att hon istället köpte en gitarr och nu skriver egen musik. Att det förmodligen aldrig hänt annars. Att man faktiskt kan ha både och. Fast lite mindre av varje.

Skidorna finns ju kvar.

Och väntar på henne.

När den dagen kommer.


Kram


söndag 20 oktober 2013

En mycket nöjd liten Pippikorv...

Godmorgon!


Den fina, fina Pippiteckningen som Frida har gjort en gång i tiden, som jag inte ids att ta ner och som suttit uppe sedan den dagen hon gjorde den...

Stort spektakel och ståhej när plötslig lilla Floriskorven säger: - Pippi!

Hon är nämligen högst förtjust och impad av denna påhittiga flätflicka med det vackraste röda hår och studerar mycket noggrant alla infall och påfund som världens starkaste flicka hittar på. Man riktigt ser hur korven tar in och suger åt sig och funderar och grunnar ut nya ofog och hyss. Hon med.

Och då lilla Florpis Skorpis har bestämt sig att här ska minsann inga onödiga ord komma ut här och där och utan inbördes ordning och mening så har hon mycket omsorgsfullt och varsamt valt ut: mamma, pappa, tak tak (efter maten), häj, häj da (vinkande), bajzzzz (och pekar duktigt mot blöjan) och määäj, som hon kallar det allra mesta. I all världens olika tonfall och nyanser.

Döm då om vår häpna förvåning när korven hux flux säger: Pippi! När hon betraktar och iakttar nogsamt och grundligt sin stora idol och förebild.

Och stolta och förvånade systrar på F står runtomkring och klappar händerna.

Åt en mycket nöjd liten Pippikorv.


Kram



lördag 19 oktober 2013

När man inte ligger på topplistan...

Godmorgon!


Ibland är det helt enkelt så att mamman inte ligger på topplistan och top ten och det är liksom bara att tugga i sig och ta och bita i det sura äpplet och det är väl en himla tur att det är kortvarigt och övergående och en smula temporärt. Den älskade Floriskorven har ju så mycket upptäckarlust och äventyrsglädje i sitt lilla hjärta och har väldigt lite till övers och förståelse när mamman har superbråttom och när de måste gå fort, fort och absolut inte har tid att korven ska gå på sina små ben i lagom och stilla ettochetthalvtårsfart.

När mamman kommer till insikt att världen kanske inte kommer att rasa bara för att hon inte kommer exakt till dagis för att hämta liten Flisa, så faller hon till föga och den trumpna lilla korven får gå. Dock vägrar den lilla glada korven att hålla varken mammahanden eller i vagnen och det är farliga stora bilar som åker förbi i faslig fart på riksvägen, bredvid trottoaren. 

Korven, som har så mycket spring i sina små korvben, rusar runt vagnen och skrattar och vill gå baklänges och åt sidan och helst tillbaka. I full fart.

Den förargade och livrädda mamman sätter prompt och mycket bestämt den älskade lilla Floriskorven, som hon är så förskräckligt rädd om, tillbaka i vagnen igen.

Då skriker den lilla förargarde korven i högan sky och när inte det hjälper så surar hon en stund.

Och sen får mamman en kram igen. 

Av lilla puttkorven.

Som hon är så förskräckligt rädd om.

Och tycker så fasligt mycket om.


Kram


fredag 18 oktober 2013

Den allra första snödimpen...

Godmorgon!


Då kom den då. Den allra första snödimpen. Plötsligt i sena oktoberkvällen så singlade det ner och barnen sprang fram till fönstret och gjorde upp kvällsplaner på snöänglar och snögubbar och skidåkning och pulkfärder. Och Lillflisan var överlycklig och sken som självaste solen eftersom det var ett steg närmare hennes födelsedag i januari. För då är det ju faktiskt vinter.

Alltid så himla mysigt och alltid så himla överraskande med det allra första snöfallet. Och för första gången sedan vi flyttade till Villa Bellevue så har vi inte hunnit att ta bort alla miljarders höstlöv än.

Morgonsolen lyser dock redan och värmer på snötäckta lönnlöv.

Och jag tror jag vet vad vi ska göra i helgen.


Kram


torsdag 17 oktober 2013

Kura skymning och de från förr. Från svunna tider...

God eftermiddag!




Äntligen var det dags.

Dags för Kura skymning i herrgårdsflygeln på Västanfors Herrgård. Och värmande brasa i den gamla blåmålade kakelugnen, som puttrade som en gammal järngryta bakom ryggen på kulna och knäpptysta oktoberåhörare på slitna pinnstolar. Tända ljus som spelade i taket och höstmörkret som sänkte sig över Strömsholms kanal och stämningsfull högläsning om flydda tider som gått och varit och om bistra och bitande vintrar. När stelfrusna kättingar var tjocka som armar och när skopan frös fast i vattenhinken vareviga morgon i svinkalla och nedkylda kök och när kvicksilvret i termometern nästan och så gott som stelnat i glasröret. När pyttesmå gubbar i vitt skägg på nattetid satt på vinda fönsterbrädor och målade vackra rimfrostmönster på kalla, buckliga fönsterrutor. Eller han som höll på att frysa ihjäl bakom ett stenröse. När den stränga isande stormen kylde ner hans kropp och han föll ihop och nästan gav upp. Som började bygga rösen mitt den i isande stormnatten. Ända tills ljusa dagen. Och överlevde.

Efter ruggiga och frostiga vinterhistorier så smakade det himla bra med hembakta småkakor och te. I sirliga och krusidulliga gamla koppar.

Och det var nästan. Nästan så man kunde känna närvaron av andra. Som också satt och lyssnade. Andäktigt på nedsuttna sammetssoffor.

De från förr.

Från svunna tider.


Kram







onsdag 16 oktober 2013

När man drömt om världens bästa bokmanus... Hypnos? Någon?

Godmorgon!

Helt i klass med...

Precis innan mamman går och lägger sig går hon in på Aftonbladets sida och får syn på de 10 författarna som tjänar mest i hela världen. Helt stum och chockad går hon och lägger sig och tänker att hon också vill och somnar tvärt och drömmer om världens rafflande och spännande actionäventyr där hon själv är med i handlingen och är typ universums smartaste och det är blodiga mord och biskopar och mystiska svartrockar och urgamla storkyrkor och katakomber och underjordsgångar och hon har den skarpaste hjärnan och ser tecken och spår och ledtrådar överallt, där de andra inkallade storstadsvärstingpoliserna missar och inte ser och det är värsta scenerna och det är rök och det är magi och det är brödraskap och trolldom och skrifter och inhuggna symboler och figurer som bara jag upptäcker och kan klura och grunna ut och jag håller liksom en låg och dold profil för det är ingen som fattar vem jag är och min superhjärna går på högvarv medan jag hittar och finner ledtråd efter ledtråd och lägger ihop två och två och det är Stockholmsadresser och boktitlar och förtroliga samfund och konfidentiella överenskommelser och gåtfulla gåtor och förtäckta beteckningar och väl förborgade gamla avtal och kontrakt och det är pakter och uppgörelser och det är skakande symfoniorkestermusik och det är drama och nervkittlande och laddat och fängslande och skrämmande och hårresande.

Det är gåshud och oväntat slut. Och briljant.

Det är helt enkelt ett manus direkt in på 10- i topp listan.

Nu var det ju bara det.

Hur var det nu igen.

Hur hängde allt ihop.

Kan man försätta sig i trans eller nåt.


Kram 

tisdag 15 oktober 2013

När man nästan slutar att andas...

Godkväll!

För en vecka sedan...

Älskar den där brandgula och soliga kulissen utanför fönstret och vackraste lövmattan. Kniper i hjärteroten och synd och sorgsligt att underbart är kort och övergående och det singlar oförtrutet och träget ner mer och mer för varje dag och snart finns inte ett endaste litet gulnat höstlöv kvar på nakna och knotiga grenar. Trots och oaktat att man försöker röra sig ytterst försiktigt och graciöst över oktobergräset och nästan slutar att andas.

Snart dags för nästa fas.

Och skede.


Kram


måndag 14 oktober 2013

Att hålla partyruljansen igång...

Godkväll!

Pirrigt strax innan kalasgästerna anländer...

Då har vi då kalasat och mumsat och öppnat superhemliga paket och ätit födelsedagstårta så det nästan runnit ur öronen och hurrat och sjungit  "Ja må du leva" och jagat chokladpuddinginsmetad Floriskorv och lugnet och friden har åter lagt sig och dammluckan har slagit igen och som alla vet och är varse så är det ju lite att rodda med innan och full rulle och farre med att hålla igång partajruljansen och inte minst att fixa och dona med efteråt.

Men den där dagen efter. Den är inte så himla dum och pjåkig den heller. Då när man har hur mycket gott och smarrigt kvar att äta och smörja kråset med. Fylld frys och sprängfyllda bullpåsar och bågnande kakburkar. Och mormorstårta i kylen.

Så vi firar lite till.

Och passar på.

Tids nog kommer de där jämmer- och eländedagarna.

När det är bull- och kaklöst. 

Ni vet.


Kram

Läser yrvaket spännande recept i sin nya kokbok...


Klart man ska bjuda på tacos om man fyller 9 år!


söndag 13 oktober 2013

Idag hurrar vi för Fanny!

Godmorgon!

Liten Fanny

 Högt älskad liten flicka på F fyller idag äntligen 9 år och hela Villa Bellevue-faderullan är kalasigt och ballongigt och serpentinigt. Och andas fest och galej och födelsedagsparty. Och söndagsvädret är oktoberutmärkt och strålande och toppen och balunskanon. Och himlen är knallblå och solgula och brandgula löv överallt. Precis på pricken som pärlsockret på Fannys höstbullar.

Och det vankas tacos och tårta och vackra och omsorgsfulla och hemlighetsfulla paket. Hurrande och skönsång. Och den stolta mamman och pappan kan inte för sitt liv fatta och haja och ta in att det gått 9 år. 

9 år sedan den där vackra, ljumma oktoberdagen. När hon kom med buller och bång, ackompanjerad med blåljus och siren.

När jag såg direkt att det var en flicka. I hennes ögon.


Idag är det hennes dag.

Grattis älskade Fanny!


Kram

Liten Fanny

lördag 12 oktober 2013

Vad vi älskar den där ungen...

God eftermiddag!


Den där tokiga och förståndiga och glada och spralliga och roliga och underfundiga och kloka och smarta och klipska och förtjusande ungen. Som kan vara så in i bomben surmulen och butter ibland och envis som en röd gris och trubbig och kantig och "Lotta på Bråkmakagatan-aktig" och "Lisabet på Junibacken-trulig". Men som lika fort blir sorglös och munter och upprymd och är den där festliga och dråpliga och lättsamma och vänliga och förnuftiga och kramiga och älskvärda och härliga.

Vad vi älskar den där ungen.


Kram


fredag 11 oktober 2013

Plötsligt och tvärt är jag en liten Pellaplutt igen...

Godmorgon!


Smyger in och tar mig en liten tjuvvila i hymmel och hemlighet och försöker gömma mig lite för en liten Floriskorv som bara vill träna bergsklättring på mamman, istället för att leka med liten Flisa, och mamman som tillfälligtvis och temporärt är helt disktrött och städslut och matlagningsmatt och tvättutarbetad råkar ratta in kanal Vinyl 107 och plötsligen och tvärt är jag 8 år och har stickig polotröja och V-jeans i manchester och har världens sötaste lillebror med ljust fjunigt hår och de gossigaste av kinder och jag sitter bredvid världens snällaste schäfer med världens finaste ögon och den mjukaste pälsen och jag känner hennes hundschampoolukt och baksätet är svart med strimmigt mönster och utan nackstöd i en rödorange Opel Rekord 1900 och musiken strömmar ur högtalarna och jag minns registreringsnumret och vi åker förbi granar och tallar och berg och dalar och sjöar. Och jag lutar huvudet uppe på ryggstödet och tittar upp mot himlen genom bakrutan. Och följer molntussarna däruppe och fåglarna och solen. 
Som susar förbi.


Plötsligt så där bara.


Kram

torsdag 10 oktober 2013

Ett stilla oktoberregn och en plötslig längtan...

Godkväll!


Medan ett stilla oktoberregn har fallit på gula lönnlöv och vissnande rabatter och kvarglömda dyblöta barnvagnar på kullerstenar och på försummade vattendränkta tröjor på tvättstrecket, har mamman och småkorvsprinsessorna kraschat i en slags gäspig höstdvala och tittat på Lady & Lufsen och plötsligt och oväntat känt lite feeling och vibbar och fått en längtan.

Och en önskan.

Efter julen.


Kram

onsdag 9 oktober 2013

När hela världen är härlig och förtjusande...

Godkväll!


Mamman kramar om sin lilla Lillflisa innan hon ska till dagis och ta dagiskort och säger att hon är så fin och lilla Flisan springer till spegeln och vrider och vänder sig och säger: - Ja, det är inte klokt vad gullig jag är idag, mamma!

Och mamman blir så himmelens rörd och varm i hjärtat och kramar om sin lilla älskade femåring och stryker henne över det ljusaste håret och säger: - Nej, det är inte klokt, Felicia...

Och blir återigen påmind om hur underbart och ljuvligt det är att vara fem år och när man vaknar upp och känner sig som världens finaste och när hela världen är härlig och förtjusande och ingenting är omöjligt och otänkbart.

Ingenting.

Kram


tisdag 8 oktober 2013

Längtan efter att få vara en liten ryggsäckskorv...

Godkväll!


Om det är nu är så. Att man är alldeles för pluttig och pytteliten för att gå till skolan. Och att man inte får gå till superspännande och roliga dagis heller. Om det nu är så. Att man är hemma hos mamma hela dagarna. Så kan man ju alltid låtsas. Och hitta på.

Och det går ju alldeles förträffligt och utomordentligt.

När man längtar så hett.

Efter att vara en liten ryggsäckskorv.


Kram