Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 28 oktober 2016

Att tapperhet och kurage fortfarande finns...

Godkväll!

När man fortfarande tror på heder, ärlighet och rättvisa. Precis som förr i världen...

Och hon skrev att det måste vara bättre att bli ihågkommen som en med hjältemod. Än en som aldrig försökte. Men det har varit tyst. Märkligt tyst. En kall tystnad som brett ut sig som en våt filt över trötta ryggar och sorgsna konstaplar. Hånfullt har ropen skallat med uppmaning till tålamod. Ingen däruppe har slagit näven i bordet. Ingen har morrat och visat tänderna. Ingen däruppe har sagt att nu är det banne mig nog. Ingen däruppe har beklagat att ledsna och rasande hjärtan har loggat ut och gått hem. För att inte komma tillbaka. Ingen däruppe har sagt att det snart är för evigt försent. 

I vårt avlånga land sitter fortfarande lojala lågavlönade som tittar på utredningshögar utan slut. Anmälningar som väller in likt tsunamis. Och de lojala lågavlönade drunknar. Men ingen hör deras rop. Och ingen bryr sig. Och utarbetade blå skjortor stretar på där ute. Där ute där det har blivit kallt. Men vi gör det inte för dem däruppe. Vi gör det för alla dem därute. För alla dem som vi kan hjälpa. För alla vilsna vi hittar. För alla dem som tappat bort sig själva. Som gått vilsna i den hårda kalla världen därute. För alla vi kan rädda. För de små leendena vi får. För det varma handslaget man får i sin hand. För den där klappen på axeln. För alla tacksamma. För de otacksamma. Det är för dem vi orkar. Bara för dem. 

Så när marssolen värmde som värst i våras på randiga pärmvärldsfönstret så tänkte hon att hon minsann inte är en sån som bara knyter näven i fickan. Det måste uppåt. Uppåt. De där däruppe måste veta att de solidariska och hederliga gråter på sina rum. De pålitliga och trofasta blir sjuka på stationerna. Söker sig bort. Mår dåligt. Känner sig otillräckliga. Små och obetydliga. Osynliga. Fjuttiga och utan betydelse. 

Bara lite mer. Bara lite fortare. Tyvärr blev det knappt några pengar denna gång heller. Ha tålamod. Ha tålamod, mina vänner. 

Dock hjälpte det föga. Ett kort svar från en. Inget svar från den högsta. Trots två brev. Vilket fick en oansenlig att känna sig ännu mer oansenlig. Ynklig. Oviktig. Fast det var ändå en markering från en oansenlig pärmvärldsmänniska. Som blåhöll sig och hängde i fingertopparna på barrikaderna. Lite försiktigt. Fast tog ställning. Som ville varna. Berätta. Skrek att det håller på att gå åt skogen. Käpprätt. Så snälla gör något. Snälla. Inte för min skull. För allas. För allas skull som sliter och kämpar och jobbar och krigar på. För alla dem som är de riktiga hjältarna. För alla vi. För alla er.

Och så händer det sig plötsligt att Goliat ger sig på David. Att Katla ger sig på Jonathan. Att Sauron ger sig på Frodo. Att draken Smaug ger sig på Bilbo Bagger. Att riddar Kato ger sig på Mio. Att Darth Vader ger sig på Luke Skywalker.

Och en enad kår är chockade. Förfärade och arga. Tappar hakan. Målföret. Men stolta. Förbannat stolta. Ända in i konstapelhjärteroten. Att deras närmaste chef vågar. Att hon törs. Att hon har modet. Som tycker att man ska se till den lilla människan. Att det är därför vi finns. Att hon banne mig är en förebild för hela Polissverige. Att vi måste sätta ner foten. Och säga att nu är det nog. 

Och mamman blev till sist bönhörd. Att hoppet finns. Att tapperhet och kurage fortfarande finns. Hos fotfolket åtminstone. Och det blev så. Till sist.

Att den modiga och rakryggiga bärs fram av lycksaliga och stolta armar klädda i blå skjortor. Till ryggdunkar och klappande händer. 

Under hurrarop och sång.


Kram


4 kommentarer:

Änglarna finns sa...

Hej!
Åhh vilket bra inlägg!! Sitter här och klappar händerna!! För precis så här är det!! I dag finns nästan inga poliser på våra gator, då det administrativa tar upp det mesta av tiden!!

Hur vore det sedan om högsta chefen fick gå..men så länge han har fullt förtroende från Inrikesministern..så verkar det inte hjälpa..hur mycket han kritiseras!!
Sen är min övertygelse!! Chefer i hög position skall vara poliser i grunden!!!

Jag högaktar dig, för att du ryter ifrån..och att kollegorna uppskattar det!!!

Måste till en förändring..för att personalen skall vara kvar!! Höj lönerna..och var rädd om personalen..anställ flera och tumma inte på kraven!!

Oj nu blev det ett långt inlägg!

Ha en fortsatt fin lördag, vännen!! Kram Annika

Prinsessorna på Bellevue sa...

Åhh, tack rara Annika!
Visst är det för sorgligt! Det gör såå fruktansvärt ont att se hur det tär på alla, hur ens bästa kompisar slutar, hur kompisar blir sjuka och får lov att sjukskriva sig. Hur man själv snart inte orkar. När man hela tiden känner den där stressen av att inte hinna med. När det bara blir mer och mer. När papper och resultat blir viktigare än människan... När man hela tiden pratar mål och effektivitet. Bara pratar kvantitet före kvalitét. När tiden inte finns... När de höga cheferna struntar i att det slutar tre poliser om dagen. När man inte gör något, lägger i handbromsen och skriker STOPP!!!

Detsamma till dig!

Stoor kraam
Petronella

Njut Av Livets Goda Ting sa...

Så jäkla bra skrivet....
Jag har läst det två gånger nu och jag kan bara bli förbannad över att det ska behöva gå så långt jämt, för långt...
Stor varm kram till dig!
Jessica

Prinsessorna på Bellevue sa...

Tack snälla Jessica!

Visst blir man arg, galen och förbannad!! Såå synd att man bara ska paja allting. Intentionerna är goda, men det är vägen dit som inte funkar. Allt görs för snabbt och utan tillräckligt med resurser. Det funkar inte. Då pajas saker och ting. Ja, det är för sorgligt...

Stoor kraam tillbaka!
Petronella