Godkväll!
Nu har vi äntligen fått hem vår älskade lortfestivalunge som lagt sig till med en hes Bonnie Tyler-röst och vi har fått höra alla lervällinghistorier och sett alla foton i mobilen och hört om vilka artister som glänste och vilka som var bäst och vilka som var coolast och om bortkastade och trasiga lerinbakade Converse och om svinkalla blöta tält där man tror att man ska frysa ihjäl sig fast man satt på sig alla kläder man har och om snuskiga översvämmade Bajamajor och ingen ordentlig mat och knappt någon sömn och om olika camps och ravefester och oändliga bilköer och om motbjudande och stinkande hållaförnäsanlukter.
Dock alldeles festivalunderbart och Bråvallafantastiskt. Tycker vår euforiska 18-åring som langade in ett berg på glasveranden med leriga väskor, kassar, skor, gitarr, kudde, sovsäck, liggunderlag, lerstövlar och färggranna plastkassar med chips och annat smått och gott. Nu på söndagsförmiddagen. Den sista dagen i juni.
Mamman, som tänker lite annorlunda, skulle ha otroligt svårt för att äta enformiga vetetuben med räkost och juice fyra dagar på raken och hon är lite mer bekväm av sig och vill liksom ha det lite ombonat och hon är då rakt inte någon tältmänniska och hon avskyr starkt att frysa och vara lerig upp till armhålorna och bo på en soptipp.
Därmed basta liksom.
Fast det där andra.
Att klappa händerna och vara lycklig och dansa och sjunga med.
Till Macklemore kanske.
Skulle vara helt okej.
Kram
Därmed basta liksom.
Fast det där andra.
Att klappa händerna och vara lycklig och dansa och sjunga med.
Till Macklemore kanske.
Skulle vara helt okej.
Kram