Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

tisdag 31 maj 2016

När man har hattlängtan och när mammahjärtan frestas på...

Godkväll!

Filippa fick åka på skolresa till Säter idag...

Om man nu råkar ha en innerlig hattlängtan och till sist och äntligen råkar få tag på en liten hatt så är det inte svårt och invecklat och speciellt komplicerat att förstå att ett litet Filippahjärta slår dubbelslag och blir extra hattlyckligt. Den allra sista stekheta dagen i maj. 

Och det är inte heller det minsta marigt och knivigt att ana att ett mammahjärta och ett pappahjärta knep och fick en smula andnöd när man blev väckt av skönsång och frukost på sängen och egenskrivna sånger och vackra teckningar och små egengjorda presenter när det vankades tennbröllopsdag häromdagen.

Och hur det där prinsessmammahjärtat knappt mäktade med ytterligare sånger och fina små teckningar och presenter när det var Mors Dag nyssens. Och att dessutom få vakna upp bredvid en liten gofis och liksom grabba tag i det där supersnälla och gulliga prinsessgänget och liksom bara ha en enda hög med lånade tiomånaders busbäbisar och nyvakna frukostfixande sångfåglar. Då var det nära att det där sexbarnshjärtat gick en smula sönder. 

På riktigt.

Av en sådan där innerlig hjärtlig lycka. 

Ni vet.


Kram

Gofisen Vilhelm... Flora tycker att luggen är lite lång...

Både Fanny och Filippa spelade på RUM-festivalen i Västerås i helgen.
För Filippa var det första gången...









fredag 27 maj 2016

Och hux flux har det gått 10 år...

Godkväll!

Liten Fanny äter bröllopstårta...

Och så hux flux så har det gått tio år och ingen förstod hur liksom det gick till. Eller var den där tiden där emellan tog vägen. Eller den där ofantliga enorma ofattbara lyckan att vi fick tre prinsessor till under det seklet. Till låns. Att vi flyttade det där Bellevuehuset och fick det flyga över nejden och fick det landa just här. Att vi faktiskt borde ha fått Nobelpris i tålamod.

Att jag faktiskt fick mitt kyrkbröllop. Till slut. Med tre veckors varsel. Att det blev himla fint ändå. Hur tårarna rann när du trädde min gammelmormors förlovningsring på mitt ringfinger. Att jag fick min krona och Frida likaså. Hur vi faktiskt var som prinsessor. Om än bara för en dag. Att vi plockade de ljuvligaste liljekonvaljerna i sköna maj och gjorde små buketter med dessa och bubbelgumsrosa rosor. Med bubbelgumsrosa band runt om.

Att jag födde vårt fjärde barn två veckor efter.

Älskade lilla Filippa. Och föga anande att det skulle komma fler.

Tacksam och ödmjuk.

För så mycket.


Kram




tisdag 24 maj 2016

Världens sötaste lilla konstapel...

Godkväll!

Mormors lilla polisgroda...

Och ibland kommer den där pärmvärldsmänniskan ut och får lufta sig lite och fast man jobbat världens längsta dag så spelar roll då när man får träffa så många glada och fina medborgare i vår lilla stad och fast man är värsta elakingen och taskmörten och tvärnobbar till en spontan parkbugg så här på kvällskvisten så får man i nästa stund veta att det inte jobbar så värst många kvinnliga sheriffer i Kurdistan och så får man ställa upp på lite groupiesbilder som ska skickas till andra sidan jorden och precis när majfrusna och trötta konstapelben är på väg tillbaka till the station igen så kommer den där bullrige och kramiga springande och har en liten prins Vilhelm på armen. Och konstaplarna får både krama och pussa en liten polisgroda.

Kan väl inte bli bättre.

Så här en tisdagskväll.

I sena maj.


Kram på er!

onsdag 18 maj 2016

När man egentligen borde vara i Paris...

Godkväll!


Och så är den där. Den där känslan av att man kanske missar något väsentligt. Eller den där känslan att ha allt framför sig. Kan inte bestämma mig. Att man kanske borde sitta på rangliga järnstolar på ett Parisnött och charmigt café i Montmartre istället. Snurra lite på en penna och sätta den sista kråkan i den där boken. Se lite svår ut. Gå lite vickande iväg på höga klackar och en scarf som fladdrar i vinden och en chic liten passande väska till. Ett helt koppel med prinsessor efter sig. I fallande storleksordning. Med rykande baguetter i en korg. Och i 18 arrondissementet så kryssar vi fram på kullerstenar och slinker in i någon random liten ostbutik. Går hem till snyggkungen i den slitna men urmysiga våningen med utsikt över hela den franska huvudstaden. Granne med Sacré-Coeur. Slänger upp de cafétrötta fötterna på en liten fluffig puff och pustar och blir serverad lite rykande varm och en så där vansinnigt god middag. Under en gigantiskt kristallkrona.  Och hundra prinsessor ligger huller om buller i en rosa plyschsoffa och fnittrar och mosar i sig varma baguetter med rinnande smör.

Och snyggkungen rufsar om den den där prinsessmammans hår och skrattar.

Jamen, ni fattar.

Den där känslan.



Kram på er!




söndag 15 maj 2016

Det var bättre förr och vi banaldansar och vi kanske bara lever en gång...

Godkväll!

Man får försöka njuta ibland också och ha det så bra man bara kan...

Alltså. Det här med att jobba heltid. Ha femhundra prydliga och förhoppningsvis någorlunda artiga och hela och rena ungar. Vara med i allt och överallt. Ständigt det där dåliga samvetegnaget att man inte orkar upp i ottan och springa träningsrundor i arla morgonsol. Att man inte hinner damma hela huset som ser ut som om Londondimman har intagit det. Att man borde ta och tvätta tjugotre lakan och påslakan på studs och att man förbannar att majsolen har gömt sig någonstans. Att det bara typ regnar nu hux flux. Och att man håller på att frysa ihjäl. Att man bara ligger som ett kraschat paket och snoozar sjuttio gånger och tänker att det nog är high tajm att gå upp snart. Snart. Om en liten stund. Bara en liten. Kollar lite snabbt på insta. Har det hänt något på fejjan? Men guu, har inte hunnit kollat på insta på flera dagar!!! Mina kompisar kommer tro att jag gör värsta dissen!!

Ska kolla. Bara göra inköpslistor först. Frosta av frysen. Skriva klart den där boken. Herreguuu!!! När kom de där rynkorna!?! Är det inte hög tid att måla om huset också? Inte har vi hunnit tagit upp alla höstlöv heller. Elakt virvlar de runt där ute i retfulla majvindar. Rensa ut garderoberna. Florpan kan nog inte ha stl 86 längre. Måste nog köpa ett gymkort i alla fall. Kanske hinner smita iväg på ett pass någon gång. Varför ligger det en miljon papper på köksbänken?!? När man vill ha en en köksbänk som i en försäljningsannons! Herreguu, vem har smulat Digestivekex i hela huset?!? Varför ser det ut som en krigszon i Bellevuehuset?!? Jaha, är dammsugarpåsen full? Är det sophämtning i morgon? Vi måste rita klart det där huset också. Och tapetsera om. Lite mycket på jobbet nu också. Fast det skulle vara gott med en kaka. Tror jag bakar en. Har du fyllt i den där lappen? En gympapåse med blöta handdukar kan inte ligga flera dagar på en glasveranda, den börjar lukta!! Herreguuu, jag har fått päls på benen!! Visst hade någon en tandläkartid i morgon? Känner på mig att jag glömt något? Skulle förresten vara mysigt att åka någonstans. Undrar om vi kan peta in det någonstans? Fast man får väl bada i vassen i år igen.

 Jorå. Fnular på att det där förbannade evighetslånga samvetsgnaget gör nog bara otyg och fördärvar oss och är obra och onyttigt och gräver sig in och äter upp en inifrån eftersom man inte hinner slash orkar vara den där perfekta. När dygnets timmar inte räcker till. När livet tjurrusar som ett frustande ånglok. Nä. Man ska bara tänka. Man kanske bara lever en gång. Man vet ju liksom inte. Man ska ha så himla roligt och najs man kan ha och bara ta tillvara på de där små ögonblicken som bjuds. Bara hoppa på tåget.

Så vi liksom bara struntar i det. Snoozar vidare. Äter supergoda hamburgare från gårdagen istället för söndagsmiddag. Ligger halva dan i soffan. Sätter på banala låtar. Skiter i att vara pretentiös. Skiter i att man inte ser ut som tjugofem längre. I de där rynkorna. I allt som borde göras. I alla fall idag. För nu. 

Och jag har två friska ben. So far. Så vi banaldansar runt på vardagsrumsgolvet och kryssar mellan dammråttor och Digestivesmulor och försöker se varandra i Londondimman. Greppar tag i Floriskorven. Kramar så hårt jag törs. Drar in den där doften av vanilj och hallonbåtar. Och tänker att man kanske bara lever en gång.

Man vet ju liksom inte.

Men det är frågan om.

Om det inte var bättre förr.




Kram

lördag 14 maj 2016

Bästa partyt ever och bästa Fagersta Ukuleleklubb...

Godkväll!

Jag bjuder på denna idag.
För jag är glad. Riktigt glad...

Ja, vad säger man. Efter att superödmjuka och väldans blygsamma och anspråkslösa värsta Bindefeld-gänget faktiskt fixade det bästa partyt ever. Till sist. Med kniven mot strupen. Precis innan stupet. Målsnöret typ. Och när man knappt vågade somna sista natten och funderade på om man missat något avgörande och väsentligt. Låg och checkade av mot sovrumstaket. 

Men ni vet. Det där med att en hel dag liksom blev som en enda lång skolresa. Med förväntningar och flabb. Och klaustrofobiska knarrande hissar som tog oss ner right down i underjorden mot djupa mörka läskiga och spännande gruvsalar och slåihuvudetgångar typ ålning medelst hasning där man bara väntade på att några tokarga orcher och stenförbannade dvärgar eller en bindgalen Balrog skulle dyka upp. Eller att en ashungrig undervattensorm skulle ta oss. Rätt vad det var bara. Och på det en magisk blåsvart kväll i maj med sedvanlig tipsrunda och mysig gitarr och prat och god mat och ännu mera fulskratt och gravallvarliga och snorviktiga musikquiz där det faktiskt gäller liv och död. 

Och sedan bästa bandet och evig dans och highfives och kramar. I en enda salig och rörig hög med människor man tycker så himla mycket om. Och när man inte vill att det ska ta slut. Och när man är så där attans glad och lättad och har så kul att tiden bara rusar och när man inte ens tänker på att ta en enda bild. 

Inte en enda. 

Då förstår ni.

Vilket party det var.



Lördagskram




torsdag 12 maj 2016

Jag lever...

Godkväll!

Alltså den här killen...

Och så kan det komma sig att man måste tokjobba och åka på hundratusen urviktiga möten och snyta en hel hög med snörvliga ungar och läsa tre miljarder godnattsagor och somna rakt upp och ner och stryka sjutton mastodontberg med dragspelsskrynklig tvätt och varva med att slå klackarna i taket och dansa en halv natt och laga den där eviga middagsmaten som äts upp i ett nafs vareviga dag och fylla matlådor och hux flux kanske man sitter på akuten och ängslas över Kalle Anka-bulor på livliga flickor och sedan är man plötsligen ute i en radiobil igen och gör come back och pekar på en grej som värsta rookien och undrar om det möjligen är radion. 

 Och så visar det sig att Skorpan förmodligen är värsta pollenkorven och så gråter mamman blod  och har sig eftersom den lilla Florpisen har det så himlans eländigt och bedrövligt i de här björklövsutslagningstiderna. Men sen så får man umgås med en liten prins i över två dygn och får gosa ikapp och nästan pussa ihjäl sig och värma sig i värsta Kristi Himmelfärdsväder och då är det liksom sommar typ och det var värst vad man var blek och vintertrökig och så förbannar man sig att man aldrig tar tag i det där fluffet ni vet. Florisens skönaste kudde liksom. 

Fast sen orkar man inte bry sig eftersom man för sitt liv ändå inte hinner då man nämligen sitter i en festkommitté och planerar värsta partyt ever. Och håller tummarna för att allt går i lås imorgon. 

Och jag lever vänner.

I allra högsta grad.



Kram på er!

Dessa dagar...