Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 27 oktober 2017

Och hon känner juniregnet i sitt hår...




Och hon bläddrar i det gamla albumet och tänker. Att det är oceaner av tid sedan. Tusen tidsåldrar sedan. Evigheters evigheter sedan. När det var ett tidevarv av en annan tid. Ett annat universum. 

Och ändå. Ändå känner hon att där är hon ju. Och minns med ens exakt och precis hur det kändes att stå där i ett stilla juniregn. Att vara så in i norden lycklig. Bland hurrarop och sång och ha hela livet framför sig. Som ett oskrivet blad. Med drömmar. Och hon fingrade på karamellhalsbandet och långa naglar förstås. I rosa neon. Och det fina silverarmbandet som hon tyckte så mycket om. Lite smått obekväm i det kortare håret som var avklippt i samband med att ha varit hårmodell. Och den lilla dräkten som hennes kära mor sytt. 

Och hon känner juniregnet i sitt hår. Alla lycka till-pussar och hej då-kramar i sin kropp. Den där glädjen i hjärtat. 

Och med ens är det där nu.

Just nu.





Kram

fredag 20 oktober 2017

Med dagistrassligt Rapunzelhår...




Och hon med gul glasspinneT-shirt liksom tar sats och tjuter och hoppar upp i sängen med ett språng och den fredagsslutkörda öppnar sin famn och borrar ner sin näsa i dagistrassligt Rapunzelhår som luktar marschmallows och päronpaj. 

Och så ligger de så ett tag. Och den Florpanlängtande mamman har sin mun mot hennes panna. Som är varm och sammetslen och beprydd med tre tronande oktoberknottbett. Och ett mitt på näsan också.

Och i ett huj tar hon sats och skuttar ner och ställer sig i dörrhållet och vänder sig om. För ett ögonblick. Står där någon sekund och mamman hojtar. Skriker stanna. Greppar sin mobil. För just det där vill hon ha kvar. Måste föreviga. Just det där ögonblicket.

Sin lilla päronpaj.

Med dagistrassligt Rapunzelhår.


Kram