Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 29 januari 2016

Som att jag suttit här och läst manus av en känd författare...

Godkväll!


Jag har sagt det förut. Ibland händer det så sjuka grejer. Konstiga. Så himla roliga. Som att jag träffade en känd författare en ljum novemberkväll och att jag nu har läst hennes manus hemma och lämnat mina åsikter. Förstår ni. Förstår ni hur sjukt det är. Egentligen.

Känns så otroligt overkligt.

Och så himla kul.

Och mysko.

Och det är det jag menar. Man vet aldrig vad ett möte kan leda till. 

Och vad ödet vill.

Jag tror jag dör. 

På riktigt.


Kram

tisdag 26 januari 2016

Fast på ett korvaktig sätt...

Godkväll!


Det var en dag som mamman hade gruvat sig för. Ganska länge hade det gnagt i henne. Ett litet vägskäl. Kanske. Och den lilla älskade Floriskorven låg bredvid och sov tungt. Mamman strök henne försiktigt och lätt över sammetsryggen. För att liksom väcka henne så mjukt som möjligt. Och plötsligt ropade hon: - Elsa! 

Mamman frågade förvånat: -Va?

Och den lilla Florpan fortsatte sjungandes:

"Vill du inte ut och leka?
Bygga snögubbar i snön?
Vi ses ju inte alls som förr
Öppna din dörr
Känns som du har lämnat mig
Vi var ju bästa vänner, men inte nu
Vill du att jag går så säg?  
Vill du inte ut och leka?
Om du får välja vad vi leker?
Gå härifrån, Anna
Okej, hej"

Fast liksom på ett korvaktigt sätt. Med världens sötaste lilla röst.

Och mamman som nästan dog på fläcken kramade om den lilla nyvakna och sängvarma Frostkorven det hårdaste hon vågade och frågade: - Varför sjöng du den fina sången?

- För att jag blir glad av den!

- Åhh, det blir jag med, sade den rörda mamman med gnag i magen.

Och såklart blev det världens bästa dag.

Kunde ju inte bli annat.

Så tacksam.



Kram


måndag 25 januari 2016

Hon är fasen inte klok...

Godkväll!

Man kan ju ta sig för pannan...

Dock blir det ibland liksom lägen där man har ett val. Antingen är man en liten lort. Eller så gör man det. Och ibland måste det bara ut. Det typ kliar där inne. Få det ur sig liksom. Och sedan erkänna och medge att man hade fel. Och en kram på det.

Fast en sak ska ni veta.

Hon är fasen inte klok.

Den där pärmvärldsmänniskan.

Inte på en fläck.

Faktiskt.


Over and out


fredag 22 januari 2016

Och vet hut unge...

Godkväll!


Och plötsligt och hux flux är det fredagskväll igen och mamman ropar tjohoo hundrafemtio gånger och viftar med armarna och sedan spelar de musik så det dånar i hela Bellevuhuset och det är liksom lite dunder och brak och lite fest och party och taco på g och chipspåsar som väntar så här på veckans bästa dag. Och mamman blir plötsligt en smula nostalgisk och sugen på lite 80-talsdängor och Flisan suckar och säger att mamman bara spelar gammellåtar och mamman skrattar och rufsar om den där lilla skitungen och säger att det minsann inte alls är några gammellåtar utan superbra och odödliga. Så det så. Och vet hut unge. Liksom.

Så nu kör vi fredag. 

Igen.

Precis som det ska vara.



Kram

fredag 15 januari 2016

Och nu tömmer vi sjutton ostkrokspåsar på raken...

Godkväll!


Och så var det då äntligen och till sist fredag och efter sus och dus och såsande och dåsande i en mindre julevighet så har man plötsligt fixat en vecka igen med tvåtusen snoozningar och becksvart januarimörker och svinkalla dagar och blöta stelfrusna gympaväskor kvarglömda på glasverandan. Fast det kändes oöverstigligt och fysiskt totalt omöjligt. Att fixa.

Så nu sätter vi lite punkt och tömmer sjutton ostkrokspåsar på raken och tar liksom lite helg.


Kram på er!

måndag 11 januari 2016

När man är en liten Flisa och fyller 8 år...

Godkväll!


Fotograf: Liv Rickardsdotter



Med den där LottapåBråkmakargatanflickungen så är det liksom inte så mycket lagom. Inte mellanmjölk. Inte mediokert. Lugnt och harmoniskt. Inte måttligt. Knappast slätstruket. Det är så mycket av allt. Antingen eller. Hit eller dit. Här eller där. Men aldrig tråkigt. Aldrig enformigt. Händelsefattigt. Monotont. Enahanda. Det är berg och dalar och himlar och djup och superduperglad och sorglösa skratt och pussar och maratonkramar eller kanonarg och stamp i golvet och smäll i dörrar. Det är upp eller ner. På eller av. Det är tvära girar och kast och pendlingar och rotationer och omslag. Livet liksom.

Men den där älvlika är också så fantastisk rolig och påhittaraktig och kolossalt underhållande och festlig och har en underbar humor och är snabb och rapp däruppe och klår både prinsesspappan och prinsesspappan med hästlängder och lätt som en plätt när det gäller diskussioner och funderingar om livet eller ditten och datten eller om rätt eller fel. Hennes skratt är så smittsamt och högt och hon kan miljoners låttexter rakt av och utan problem och sjunger jämt och ständigt och kan göra hundrafyrtiosju flätor på sig själv i en handvändning om hon får lust eller de mest avancerade frisyrerna man kan tänka sig. Helt själv. Och det är liksom ordning och reda och pengar på fredag. Med den där flickungen. Och liten Flisa började spelade fiol redan som fyraåring. Bara för att hon ville. För vad är väl liksom problemet. När man är en liten Flisa. Och man fått för sig något. 

Idag fyller hon 8 år. Den där Fislisan.

Hon som älskar att kramas och som är oss så in i nordens kär.

Grattis Felicia!


Kram


Ordningsam...

Omtänksam...

Givmild...

Och glad...

lördag 9 januari 2016

Hon den där med buller och bång. Och kramar och sång...

Godmorgon!

Fideli och liten Flisa...

Fideli och liten Flora...

Fideli och liten Filippa...

Precis som ibland när allt känns på låtsas och inte på riktigt och att det bara flyter kolasakta fram eller rusar i X 2000-fart och man inte alltid hinner känna efter och ta in och förstå och så plötsligt kommer man på att hon inte bor här längre. Och att det känns så himla konstigt och märkligt och knäppt och att det fattas något. Och så undrar man när det hände liksom.

För det var ju typ igår det var de sedvanliga hemgångsbrottningsmatcherna på det vansinnigt roliga lattjolajbansdagiset och de ändlösa timmarna utan slut i svinkalla skidbackar och ett evigt flätande och hockeyskola och Actionmangubbar huller om bladder och kepsar bakochfram och ett nötande på läsning och timmarna vid nattning och maratonsagor i den gamla knakande imperialsängen och sittauppefastmanärdödströttochskjutsahemefterfredagsdiscon och buller och bång och kramar och sång.

Och så måste man sms:a på direkten eller ringa på stört för att få lite ro och lugn. 

Därinne.

I mammahjärtat.

Som saknar.

Förresten fyller hon 21 år idag.

Hon den där med buller och bång. Och kramar och sång.

Grattis älskade Fideli!


Kram

Skidåkaren...

Blev kär...

Och födde en liten prins...



fredag 1 januari 2016

Anders de Wahl och tiden stannar upp lite grand...

Godkväll!

En liten Flora vid tolvslaget igår. Fyrverkerierna där ute var lite läskiga...

Och min fina lilla mormor sitter framför mig på Nyårskvällen i sin vackra röda julklänning och berättar att hon som liten och som ung flicka lyssnade på Anders de Wahl på radion varje Nyår när han högtidligt och med djup och darrande röst läste Tennysons dikt "Nyårsklockan". Och då måste jag lyssna på honom på Nyårsdagen och försöka peta in den där Anders de Wahl-mannen mellan nyårskonserten från Wien och Ivanhoe. Och hårstråna står liksom rakt upp och varendaste litet ord träffar därinne. Kraftfullt. Obarmhärtigt. Och tiden stannar upp lite grand. Och man lägger ifrån sig mobilen och ställer ifrån sig smörgåstårtan och sätter nästan godiskritorna i vrångstrupen. Och hårstråna reser sig.

"Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!"


Och tiden stannar upp lite grand.


Kram

En liten Flisa. Och årets första skälvande minuter...