Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 30 oktober 2015

Helläskiga zombiekorvar och Halloweenpartyn...

Grattis!

Läskiga Flisan....

Och mamman har liksom kört lite varannandagsprincipen i pärmvärlden och varit en smula höstlovsledig minsann och i onsdags var vi i Västerås konserthus och fick liksom dåndimpen och chockades djupt hur otroligt duktiga höstlovsorkestern var och den där mamman satt och pöste i plychfåtöljen på första parkett och var så stolt så hon kunde spricka över den där Fanny och kunde inte riktigt ta in hur de t ex kunde spela ledmotivet ut Pirates Of The Caribbean och tårarna rann och de spelade så fint. Och ikväll är tjejerna är på Halloweenpartyn och liten zombiekorv ser helläskig ut och hänger konstigt med armarna medan hon tar igen sig lite i soffan mellan läbbiga utspel och hela Bellevuehuset badar i stearinljus och godisskålar.

Och det är fredag vänner.

Äntligen.



Kram på Er!

En pirrig Fanny innan hon stack iväg på genrep...

Mysigt med brakfrukostar när det är lov...

måndag 26 oktober 2015

När man inte är så van att få gratiskramar av såna man inte känner...

Godkväll!


När man kommer ut från en helt underbar konsert och man känner sig liksom sådär genomlycklig och tagen och ska precis gå ut i lite småkylig oktoberluft och himlen är mörk med en fullmåne stor som en ost som lyser svagt bakom nakna björkgrenar. Och precis då så kommer en kille och stannar upp och säger: - "Vad söt du är, jag måste bara få ge dig en kram". Och så får man en varm kram och man liksom står där lite häpen och småchockad eftersom man inte är så himla van att få gratiskramar av såna som man inte känner. Och så säger man: -Tack. Och undrar lite vad som hände. Och någon säger åt killen att han ska komma. Och killen ler och heter Mattias. Mattias har snälla ögon och Downs syndrom.

Och så tänker man att det skulle finnas lite mer av såna som Mattias eftersom världen då skulle bli bra mycket snällare och trevligare.

Så tänker man.

När man tittar upp mot den där månosten.

Bakom nakna vajande björkgrenar.


Kram

onsdag 21 oktober 2015

När man gjort massor av livsfarliga grejer men nästan svimmar hos tandläkaren...

Godkväll!

Och då gäller det att fokusera på allt fint i livet... 

Den där mamman har varit med om så himla mycket. Livsfarliga och farofyllda grejer och vådliga och illavarslande strapatser. Kritiska moment. När det nästan gällt liv eller död. Ödesdigra och osäkra. När man fått sätta allt på ett kort. Osäker på utgången. I statens tjänst. Och fött sex flickor utan bedövning.

Men är det någon gång som den där mamman liksom tappar fattningen och känner sig ängslig och harig och skraj. Så är det t ex när tandläkaren plötsligt en dimmig onsdagskväll säger: - "Nej, tyvärr. Det funkar inte. Det finns bara ett sätt. Vill du göra det nu eller sen. Och ladda lite".

Mamman som nästan svimmar av säger att här ska inte laddas någonting. Den där eländiga visdomstanden ska ut nu och direkt. Fast hon helst bara vill springa allt vad hon kan. Och sjappa. Dra. Då är hon minsann inte det minsta modig och tapper.

Fast hon gjorde det.

Tack vare världens bästa tandläkare.

Så nu är hon lite ömklig och ynklig. Den där mamman.

Fast lite heroisk. Tycker hon nog.

Om du frågar henne själv.


Kram

fredag 16 oktober 2015

Och hon ger henne bara ett leende till svar...




Och hon släcker alla lampor och stänger av TV:n och gör kväll. Det blir kallt i natt. Det är stjärnklart över hustaken. Och hon kryper ner bredvid sin lilla Floriskorv och tar hennes lilla mjuka hand. Och stryker henne över håret och säger: - Godnatt min skatt. Jag älskar dig så mycket. Mest i hela världen. Det ska du veta. Alltid. 

Den lilla Florpan är redan halvvägs in i drömmarnas värld. Hon blundar. Och ger henne bara ett leende till svar.

Och mamman förstår.

Att hon vet. 


Kram

torsdag 15 oktober 2015

När man funderar i smyg på knipsluga kidnapparplaner...

Godkväll!


Och den där lilla pojken han är så fin så den där mormodern nästan går sönder. Och han har så kloka små blå ögon och kan se rakt igenom henne. Och känns miljoner gånger visare och smartare. Och han drar ihop de där små ögonbrynen och har lagt till sig med en liten bekymmersrynka så det nästan liksom är stört omöjligt att hålla sig för skratt. 

Och den där Floriskorven säger att hon minsann äckar den där Jimhem. Hur mycket som helst. Och längtar tills han blir lite större och funderar allvarligt på att flytta hem till den nya lilla familjen. Och den vackra Vilhelmamman tycker det vore en lysande idé. Fast då sätter korvmamman sig på tvären och slår ner foten att säger stopp och belägg och talar om att då gråter hon minsann ihjäl sig av längtan.

Och flyttkorven skrattar och säger: - Okäj rå.

Och panikmamman lugnar ner sig. Lite.

Och funderar i smyg på briljanta och knipsluga kidnapparplaner. Och tycker nog att den där Jimhemgossen ska flytta hem till Bellevuehuset istället.

Japp.

Så får det bli.


Kram

tisdag 13 oktober 2015

Med buller och bång och blåljus kom du...

Godkväll!




För elva år sedan trodde den där tvåbarnsmamman att det var hennes sista dag i livet. Det var liksom klart där. Och då. Och när hon hade haft värkar i nio dygn så kanske det inte var undra på. Och allt som hände. Alla turer. All smärta. Oro. Och när du nästan föddes på vardagsrumsgolvet. Men den rädda mamman knep i tjugoåtta minuter till. Ända tills du bestämde dig för att komma ut. Precis efter en omkörning i 180 km/h. Strax norr om Virsbo. 

Och tiden stod stilla. Och du var så fin. En liten skrutt. Med de mörkaste ögon. Och du fick heta Fanny.

Och vi tycker så mycket om dig Fanny.
Och ett litet mirakel.

Är du allt.

Så det så.

Grattis älskade Fanny på 11-årsdagen!



fredag 9 oktober 2015

När en liten korv säger att hon saknat sin korvmamma...

Godkväll!

En dag fast inte idag när en storasyster kommit hem och längtat ihjäl sig efter en liten Floriskorv...

Och fredagsmamman störtar in och tar den första som kommer i hennes väg och greppar och slänger upp den där lilla helgkorven som hon längtat så mycket efter och säger att hon saknat sin lilla Floriskorv så det gjort ont i hjärtat och pussar henne så hon knappt får luft och när den där lilla korven slår armarna om jobbmamman och säger att hon minsann också längtat supermycket efter sin korvmamma. Då svimmar den där toktrötta sexbarnsmamman nästan på fläcken och får lite tårar och snörp i hjärtat och måste krama om de där korvungarna hela bunten och ingen kommer undan för nu är det fredag och kycklingtacos och godisskålar och chipsberg och soffmys och somna innan niofilmen.

Det är fredag vänner.

Äntligen.


Kram på er!




onsdag 7 oktober 2015

Och hon swipar höger...

Godkväll!


Och hon hör hur Felicia efter fiolkonserten vrålar och skrålar och sjunger i duschen precis som miljoner andra kvällar och hon swipar höger och du skrev till mig och vad händer sen och vi kan hänga hela natten och följ med mig ut och hon är värsta tinderellan och ingenting är som förut och slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever och bränn vår stad och elden inom dig och rista in ditt namn för jag vill veta vad du heter och skjut mig här och nu för nu kan jag dö.

Och hela Bellevuehuset börjar gunga och alla måste liksom sjunga med och den där lilla sjuårsFlisan kommer ut och har handduksturban och deklarerar frankt att nu är det minsann dags att hon får börja på den där sången och dansen någon gång.

Det är liksom hög tid nu.

Och spänner ögonen i oss.

Och vi tittar på varandra.

Och håller med.

Det är hög tid nu.


Kram


söndag 4 oktober 2015

Trettio år exakt idag. Fast då...


Godmorgon!


Man kan inte ha varit ihop i trettio långa år. Det går inte. Det går ju inte när man fortfarande är max trettiotvå. Och tänk om vi vetat då. Vad vi vet nu. Då när tiden var en evighet och utan slut. När allt gick sakta och långsamt och nästan stod stilla. När tiden var så där härligt 80-talsaktig och bubblig och sorgfri och när allt var möjligt och vi hade världens fluffhår och när du stal mitt hjärta. Och aldrig har lämnat tillbaka det. Sedan dess. När jag doftade Lulu och du Brut och stod i svinkalla telefonkiosker under stjärnklara kolsvarta himlar i bara stickad tröja och ringde mig varje kväll. Fast vi nyss träffats. Strök mig över håret när jag var sjuk. Sade att du aldrig skulle lämna mig. Aldrig någonsin. Och alltid höll min hand. Gjorde Liptonte och bredde Skogaholmslimpsmackor till mig och kramade mig. Sade att du tyckte så mycket om mig. Älskade mig mest i hela världen. Och köpte Bridgeblandning och så låg vi där på det bruna överkastet i den bruna sängen nedanför den upptejpade skolmatsedeln direkt på tapeten där terminens första veckor var överkryssade och funderade över framtiden. Den som var så oändligt långt borta. Och skrattade. Så tårarna rann. Och spelade kassettband. Fantiserade om namn till de två barn vi skulle få. Förhoppningsvis. Någon dag. Och alla timmar vi bara låg stilla och tittade in i varandras ögon. Tysta låg vi där. Nära. Och lyssnade på Trackslistan och Rakt Över Disc. 

Men idag är det trettio år sedan, Nicke. För att vara exakt. När du stod nedanför mitt fönster och jag såg dig i den gula gatlyktans sken. Och det pirrade till i magen. Och du väntade på mig. I den ljumma stjärnklara oktoberkvällen.

Och föga anade man då.

Och hur ofattbart det än är och hur obegripligt det än är att förstå.

Så är det just idag.

Fast då.



fredag 2 oktober 2015

Cheeseballs och tajm för lite fredagsmoves...

Godkväll!


Hur det än är. Hur fullsmockat det än är i det där stackars värkande huvudet i statens tjänst. Hur många mail det än är att svara på. Hur många papper som ligger i högar och väntar på att läsas igenom. De det biljoners grejerna som stressar ihjäl en och bockas av en efter en. Fast bara i tanken. Aldrig på pappret. Hur många telefonsamtal som än måste ringas. Möten som måste bokas. Att varje dag sitta tills panget är ihopklappat och nästan alla har gått hem. Att man ändå mitt i alltihop får skratta ibland så den där överhopade tjänstemannen får skratta så tårarna rinner. Att hon ibland får träffa så underliga och obeskrivliga och fantastiska människor och bara klura på om de verkligen finns. På riktigt.

Det är det.

Som är det fina i kråksången.

Och idag är det fredag vänner.

Ska banne mig tokproppa i mig cheeseballs och göra några moves.

Banne mig.


Kram på er!