Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 29 november 2013

När man kroknar, fast slipper ligga sömnlös i fortsättningen...

Godkväll!


Mest har mamman stått med näsan i skafferiet och städat och rensat hela långa dagen och håller typ på att ramla ihop i en liten utpumpad fredagskvällshög. Tur att lite hallon- och kolasnören piggar upp lite så mamman orkar släpa sig till datorn också, innan det är godnatt i Bellevuehuset. 

Och sedan är det totalt lika obegripligt vareviga gång hur mycket papper och skräp som det är så vansinnigt lätt att bara slänga in i detta stora skafferi. Lite tillfälligt. Som man ska kolla igenom en annan gång. När man får tid. Och lust. Ja, ni vet. Dock har extremt viktiga papper kommit fram, som har orsakat lite sömnlöshet och grubblerier och gett mamman lite extra och ovälkomna kråksparkar på köpet och en bortglömd icketillbakalämnad biblioteksbok låg i en skrynklig påse. Nu igen liksom.

Ska man inte bara ha mat i ett skafferi?

Då och då har mamman tröttnat på att sortera försäkringspapper och löneavier och scheman och räkningar och födelsedagskort och teckningar och pyntat och piffat lite istället.

Det är ju snart advent. 

Tydligen.


Kram

torsdag 28 november 2013

Även en prinsessmamma har sina brister...

Godkväll!

Det har stormat idag och vi har fått in hela kvarterets löv på tomten...

Fast och trots mamman har kvällströtta och tvättstugematta ben så rullar hon köttbullar för glatta livet och skalar en stor kastrull med potatis till en skock hungriga och köttbullesugna vargungar. Mamman kryddar lite extra då de senast smakade lite lamt och som ett öppet fönster. Ungefär.

De finkänsliga flickorna på F säger lite fint och försynt att köttbullarna var lite väl salta och tar istället bara potatis och sås.

Äh, vilket pjosk, tänker mamman och öser på ett mindre berg. Hungrig som hon är.

Sedan håller hon god min och pinar i sig och biter ihop.

Och äter upp sina köttbullar. Som smakar som Döda Havet.

Och pappan steker isterband till varghögen istället.

Även en prinsessmamma kan misslyckas ibland.


Kram

onsdag 27 november 2013

Tankar och drömmar och underbar granlukt...

Godkväll!

Gillar när det är lite drömskt och suddigt och oklart.
Som en saga...

Har gjort något trevligt och spännande idag och jag funderar lite. Annars luktar det gran i Villa Bellevue och apelsiner och nejlikor måste införskaffas och jag grunnar mycket och tänker en del. På det ena och det andra. Och råkar man ens snudda soffan, bara om det så är i förbigående, så är det godnatt direkt och så drömmer jag.
 Nu både natt som dag.

Är så nu bara.


Kram


tisdag 26 november 2013

Den store Gatsby och världens mest hoppfulle man...

God förmiddag!

Bild lånad från Google

Vi tittar på världens mest hoppfulle man och Fideli säger att det är världens bästa film och har spelat musiken härhemma hela hösten och det är det "glada tjugotalet" och det är jazz och det är överdåd och lyx och fyrverkerier och miljöerna är sagolika och otroliga och filmen är som en gigantisk tårta och som en fantasi och drömsk och overklig och det är makalös vacker musik och den är oerhört tragisk och sorglig och vi sitter som förstenade och det är omöjlig kärlek och det är en man som aldrig tappar hoppet. Och vi gråter.

När den är slut sitter vi tysta. En stund.

Sedan säger jag:

Ska vi titta på den igen?


Bild lånad från Google
Och i helgen var Fideli på Gatsby-fest och idag ska hon gå till biblioteket och låna boken...

Kram

måndag 25 november 2013

Att inte vilja lämna och fylla på lite kraft...

Godmorgon!

Västanfors Herrgårdsflygel

Jag har ungefär 20 minuter på mig och dras mot marschaller och tända ljus i spröjsade fönster. Jag tänker att jag hinner en liten stund, om än en liten. Jag kommer in i hallen och halar snabbt upp min mobil och tar detta kort och går in i köket och får glögg och pepparkaka och går sakta runt i huset och insuper varenda vrå och känner kraft och vill inte gå därifrån och det är jul överallt och det tränger in i höstfrusna hjärtan och jag går upp på övervåningen och står och tittar på alla svartvita fotografier och på Malla och Severin och Cecilia och på alla barnen och hur de sitter och fikar och handarbetar och står uppställda för att föreviga Påsken 1913 och fisketurer och sommarkalas och jag kikar in i barnens sovrum och ser nästan hur de springer omkring i små sjömanskostymer och sommarklänningar därinne. Och hoppar i sängen, när ingen ser på.

Rusar till min saknade vän och sedan sitter vi och fikar och pratar tills de stänger och timmarna flyger iväg och vi går över bron och vi huttrar och vi drar ner våra mössor och det är iskalla och kulna vindar över kanalen.

Men inuti är vi varma och glada.

Och längtar till nästa gång.


Kram

lördag 23 november 2013

Ovana höstvarma kinder och julmarknadstider...

Godkväll!

På flaket till Tomtebo...

Flickorna har turligen piggat och kryat på sig lite och fick följa med till mysiga Åvestbo julmarknad idag och solen sken och iskall novemberkyla bet i ovana höstvarma kinder. Man blev helt yrslig och lite julsnurrig av alla granar och kransar och bollar och pynt och tomtar och knäck och allt som hör den nalkande julen till. Kan liksom inte få in att det snart är advent och att tiden rusar som ett lokomotiv och att det återigen är overkligt dags för att plocka fram stjärnor och girlanger och ljuvliga hyacinter.

Tar fram lite. Dag för dag.

Men kan ändå inte förstå.

Och ta in.


Kram

Flora, minst sagt lite skeptisk till åkturen...

Och några tårar måste man ju fälla ifall man suttit i självaste Tomtens knä.
Fast godispåsen ser ju rätt spännande ut...

fredag 22 november 2013

Din hand i min och evig kärlek...

Godmorgon!

Frida tog den fina bilden i somras. Floras hand i sin.

Den stora är så sjuk och ligger och är kokhet och fryser och svettas om vartannat och mamman stryker bort det långa håret i den febervarma pannan och hämtar fluffiga täcken och saft och te med honung och glass och nygjord soppa och tröstar en älskad Frida.

Den lilla har lite mindre feber men är hängig och slängig och vill bli buren och sitta och kura och kramas och dricka saft med sugrör och sörpla lite soppa och har prickiga fötter och händer.

Dock springer krasslig och älskad liten Floriskorv så ofta hon orkar in i mörka sovrummet till Frida och tycker jättesynd och ojar sig och klappar glödande fridakinder och upphettade fridaarmar. 

Och Frida sträcker ut sin febriga hand.

 Och Flora tar den i sin.

Och mamman känner deras kärlek.


Kram




torsdag 21 november 2013

Rockborgen och sjön där husen speglar sig i...

Godmorgon!

Chockad!

Vi sitter lite molokna och tysta i bilen och månen följer oss och vi har precis lämnat Europavägar och neonljus och kramat adjö till stora flickan och lämnat tusen förmaningar om att vara rädd om sig, när du sätter på radion och säger att den där låten har du dansat tryckare till hur många gånger som helst. Jag skrattar och säger att det har du inte alls, för Irene Cara sjunger bara lite lugnt i början och att du blandar ihop. Du skrattar också och så börjar vi prata om Fame och jag säger att min absoluta favorit var Bruno och du undrar om inte han var lite i töntigaste laget och jag försvarar den snälle pianospelaren med det vackra håret och när vi närmar oss sjön där husen speglar sig och staden där hemtrevligt vardagsrumljus flödar, så börjar vi prata näbbstövlar och dansgolv och att jag gick på "Onsdis" när jag gick på mellanstadiet och att det var disco på onsdagar i gamla Rockborgen och så blir vi lite nostalgiska och jag säger att jag kommer ihåg att en kille moonade en gång där och så skrattar vi båda högt när vi kommer på att detta måste ha gjort djupt intryck på mig.

- Ja, du ser, säger jag. 

Jag har knappt hämtat mig från chocken än.


Kram


onsdag 20 november 2013

När man har trolltänder och glömt halva sminket...

Godmorgon!


Alltså, om man nästan har ett helt kompani hemma som ska utfodras och det ska packas gympapåsar och göras matsäckar och tas fram vantar och mössor och hjälpas hjärtan hit och dit så blir det lite tidsnöd och panikigt och lite småstressigt ibland och man får liksom sminka sig lite i omgångar och dra lite på fransar här och borsta lite hår där och man vimsar hit och dit och har ingen struktur och ordning alls och då kan det ju hända att man glömmer bort, då man har huvudet proppfullt med en massa måstekommaihåggrejer och eftersom man knappt tittar sig i spegeln heller. Utan bara lite snabbt i förbifarten liksom. Samtidigt som man hotjar 298 gånger:
- Nu måste vi dra!

Då kan det ju hända att man glömmer halva ansiktet och ser helrolig och lattjo ut fast man inte har den blekaste aning. Eller så kanske man tar en näve mjuk finsk lakrits och kastar in det sista man gör innan man går hemifrån eftersom det är så vansinnigt gott, för att sedan upptäcka när man kommer hem att man ser ut som typ trollet Tryggve eller nåt.

Tur man kan roa sin omgivning.

Ibland. 

Och då och då.

Det piggar ju alltid upp.



Kram

tisdag 19 november 2013

Falsettiga, mjuka och stimmiga...

Godmorgon!


Felicia och Filippa slänger upp dörren med en smäll och ser så in i bängen lyckliga ut och två supermjuka och randiga, One Pieceiga tjejer slänger sig om halsen på mamman, Fanny och lilla Floriskorven och hjälper oss av med kläderna i raketfart och pratar och bubblar i mun på varandra och är ivriga och otåliga och stimmiga och det är husvisning i varenda vrå och puttar runt på oss och visar farmors gästrum där de sovit och de kramas om och om igen och ska bära och bubba runt på liten korv hela tiden och talar oavbrutet och volymen och ljudnivån på två små randiga tjejer är falsettig och hög och teckningar rivs fram och det bjuds på choklad och ostkrokar i en rasande fart och det pratas i mun på varandra och de är lite här och där och överallt och högt och lågt och mamman försöker att få dem att stilla sig lite och dämpa sig och tala en i taget och försöker förklara att vi inte har bråttom, utan att vi kan ta det lite lugnt.

Då tittar liten Flisa, som snart knappt har en enda tand kvar i mun och ser väldigt sexårig ut nu när hon tappade båda framtänderna förra veckan, på mamman och ser mycket allvarsam ut och säger:

- Mamma, jag vet att vi är helt upp och ner och jättekonstiga. Jag tycker också det. Men det är ju bara för att vi har haft det så himla roligt och att vi har lääääängtat så mycket efter er...

Och mamman kramar sin lilla tandlösa älskade, mjuka och randiga unge.

Som ju var förlåten på direkten och stört.

Såklart.


Kram


söndag 17 november 2013

När man fick lova att kisa mot fullmånen...

Godkväll!

Kycklingtacos på g...

Det var ett hurrande och sjungande "Ja må du leva" och ett skrattande och surrande och ett ätande och chokladfontängrejande och ett kramande och liten Floriskorv gick från famn till famn och hade fina guldstunder när hon blev oavbrutet matad med chips och karameller och dricka och fick håret flätat och blev allmänt ompysslad. Ja, det blir ju lite liv i huset när det är fullt med fnissiga 13-åringar och nu har Frida blivit så otroligt mycket firad och var mycket nöjd och glad igår. Medan fullmånen lyste så starkt att man fick kisa när vi följde den sista nattgästen hem.

Filippa och Felicia hade en himla tur och kunde sova över hos efterlängtad farmor och har gjort en massa kul och provat på att dreja och lekt i lekparken och ätit berg av pannkakor och glass med hallonsås och ostkrokar och popcorn och ritat och busat och stojat.

Söndagskvällen avslutades med fika hos goda vänner och nu sover trötta små flickor.

Och snart mamman och pappan också.

Med magarna fulla av hembakade kringlor och kanelbullar.


Kram

Liten Flisa...

lördag 16 november 2013

Mod och stolthet...

Godmorgon!


Jag har sagt det förut. Mod är inget man har eller skaffar sig. Det är när man gör något ändå. Fast man är rädd.

Medan ljummet novemberregn smattrade mot rutan och höstmörkret sänkte sig så sjöng Filippa "Barfotavisan" med den sprödaste röst och mycket stolt över sig själv. Mycket bestämd också att det skulle göras och som en blyg viol tog hon emot applåderna.

Även lilla Flisan ville göra scendebut och sjöng "Tänd ett ljus" med storasyster Fanny som stöd.

Och det spelar ingen roll om man är fem år eller femtio.

För det var flera som övervann sig själva igår och kände stolthet i sitt hjärta.

För mod är att man gör det ändå.

Fast man är rädd.


Kram

torsdag 14 november 2013

Skönsjungande prinsessor och tomatfläckiga kinder...

Godkväll!


Mamman agerar körledare åt små prinsessor och hoppas det går bra imorgon då familjen von Trapp ska uppträda och Floriskorven klappar händerna och tycker de är världens bästa och dansar runt runt tills hon ramlar ihop i en liten rosa plyschhög på golvet och mamman kan inte låta bli att svinga upp sin lilla korv med hår överallt och ner i ansiktet och blåsa bort yviga strån och pussa henne tiotusen gånger på tomatfläckiga kinder och medan vi lyssnar på skönsången och ljuvliga stämmor så somnar liten florpa i mammans famn.

Och nu är den stora på väg hem också.

En jättebra torsdag.


Kram

onsdag 13 november 2013

Jag vilar i november...

Godkväll!


Tycker inte alls att november är som en grå och geggig låda med ständiga ruggiga regn och evigt mörker och rusk och lerstövlar

Jag vilar i november. Tycker om november.

Tycker om att kura skymning och dricka varm choklad och läsa sagor och ta på mig stickade tjocktröjor och raggisar och tända kakelugnsbrasor och gå promenader i stilla höstregn. Gör mig inget att det biter i sommarkinder och viner runt knuten. Att det blåser i skorstenar och rasslar i löven.

Jag vilar i november.

Förbereder mig.

Lite sakta.

Och stilla.

För december.


Kram

tisdag 12 november 2013

Om nu bilen själv styr mot Lövparkens Trädgård...

Godkväll!


Mamman blir liksom lite julknäpp och vimmelkantig och yr och adventsgroggy och känner en stark önskan och inre drift att pynta och piffa och fiffa och stryka röda dukar och ta fram lite minigranar och tända ljus i novemberrusk och höstmörker.

Bilen styr lite av sig själv och tillbaka till underbara Lövparkens Trädgård och mamman suckar och tänker okej då om nu bilen vill och får lov att motvilligt och bångstyrigt gå in och köpa lite mera vackra dukar och granar och lite belysning. Och så får hon lov att bita ihop och försöka stå ut med allt julmyspys därinne trots att hon stretar emot av alla krafter och det krävs värsta ansträngningen och mycket möda och besvär att härda ut bland vackra adventstjärnor och fina ljus och änglar i glasglober.

 Eftersom nu bilen ville. 

Ibland får man liksom offra sig.

Lite.


Kram






måndag 11 november 2013

Lång och ranglig och full med kramar...

Godkväll!

Frida ska precis blåsa ut ljusen på tårtan...

Då har vi då två tonåringar i huset och mamman fattar inte hur det gick till och var åren har tagit vägen och hur den där lilla Fridisen plötsligt är 13 år för det var ju typ igår som vi åkte iväg med världens minsta Jetta med röd fnasig klädsel till förlossningen och Fideli stod och vinkade i mormor och morfars fönster och hon hade långa flätor och rosiga kinder och längtade så ofantligt och mycket efter ett litet syskon och nu har den där lilla brunlockiga bebisen blivit så stor och lång och ranglig och har ett stort och varmt hjärta och är full med kramar och tar sig alltid och utan undantag en svängom med liten älskad Floriskorv.

Och den där lilla flickan med flätor och rosiga kinder har vi för övrigt längtat ihjäl oss efter i helgen och  det tar hårt på mammors hjärtan när små flätflickor har hemlängtan och man går liksom lite itu. 

Inuti.

Frida bjöd på tacos för det är liksom alltid rätt och gott och bakom syns halva fikabordet. Det är kul med fika....


Tur man kan muntra upp sig lite och gå på Lövparkens Trädgård kvällsmingel så här på kalla måndagskvällen. Himlans trevligt att mysa med lite glögg och peppisar och tomtar och änglar och hur mycket fint som helst.

Himlans trevligt.

För en mamma med ett hjärta.

Som är lite itu.

Inuti.


Kram

söndag 10 november 2013

När man har väldigt fina kompisar...

Godmorgon!

En liten Frida...

Frida kom hem glad och lycklig och rörd och tagen av att ha så fina kompisar som ordnat överraskningsfest i fredags med övernattning och mys och häng hela dagen efter och orkade knappt bära hem alla jättefina presenter och var varm i hjärtat och otroligt tacksam och nöjd.

Och sedan blir det till slut ikväll och sent omsider söndagskalas och baluns och vi får äntligen hurra för vår älskade Frida.

Som vi tycker så himla mycket om.


Kram

lördag 9 november 2013

Ibland saknar man mer...

 Godmorgon!


Ibland saknar man mer. Ibland mindre. Nu är det mer.

Saknar tjo och tjim. Gapskratt och musik. Non stop och hela tiden.

Saknar pianospel och gitarr.

Saknar diskussionerna. Funderingarna. Drömmarna.

Hon gräddar pannkakor. Där.

Och vi kollar på Idol. Här.

Ibland saknar man mer. 

Ibland mindre.

Nu är det mer.


Kram

torsdag 7 november 2013

Självaste drottningen...

God eftermiddag!


Vi sitter och tittar på gamla kort och plötsligt utbrister Felicia: 
- Nämen, mamma! Du har ju en krona på huvudet! Ser ju ut som drottningen, ju!

Mamman skrattar och kramar om sin lilla Flisa och säger:

 - Det gör jag ju faktiskt. Fast en väldans rufsig och fasligt ostyrig drottning, i så fall.

Som har den stora lyckan.

Att ha fått sex fina prinsessor.

Till låns.


Kram

onsdag 6 november 2013

Grattis Frida 13 år!

Godmorgon!

Liten Frida

Hon har blivit så himla lång på sistone och växer så det knakar och har fått jättelånga ben och hon gör knappt något annat än att tränar och spelar både fotboll och innebandy och tennis och åker skidor och kör extra fysträning och springer en runda då och då och läser numera franska i skolan och slänger sig med lite fraser med mamman och älskar choklad över allt annat och kan sleva i sig en Nutella som ingenting och tycker om all mat som hennes mamma och pappa lagar och öser in träningskläder i tvättstugan dygnet runt och är superduktig på att skriva historier och är väldigt snäll mot sina systrar och bubbar runt och dansar med liten Floriskorv vareviga dag och är världens bästa på att göra olika frisyrer och hitta på roliga flätningar och kan sitta i timmar och fläta småsystrars hår och hon är världens supertröttaste på morgonen och mamman och pappan får väcka henne en sisådär en miljard gånger innan hon går upp och hon är en riktig nattuggla och kan vara uppe hur länge som helst och dricka varm choklad och litervis med te och hon är makalös på att komma ihåg långa låttexter och är sådär tonårsslängig och hängig och slår i tår och armbågar i allt som står ut och är i vägen. Och hon har råkat begåvats med ett sådant där fuskigt och rasande vackert hår som är så där stort och lockigt och fluffigt och fubbigt kuddsnyggt och avundsvärt Dallasaktigt på morgonen, men som hon såklart och naturligtvis tokdrar i med diverse plattänger och alltid och ständigt försöker få ner alla ostyriga strån som vill skruva sig. Runt ansiktet.

Idag hurrar vi för vår älskade Frida som fyller 13 år.

Och eftersom träning är hennes liv. Just nu.

Så kan hon ju inte missa. För allt i livet. 

Så kalasande. Det får vi göra i helgen istället.

Grattis Frida!


Kram

Och en liten Frida till...

tisdag 5 november 2013

Vi har tankat sommar och äppelblom...

Godkväll!


Under hela vackra och färggranna hösten har vi haft en sådan utomordentlig och ypperlig tur att vi fått återkommande leveranser av nypressad äppelmust och nygjord äppelmos av min kära mor. Vi har tankat sommar och vitaminer och äppelblom och flugsurr så det räcker och blir över. Nu klarar vi oss.

Hela vintern.


Kram

Äppelpaj...

måndag 4 november 2013

Höstlov som rusar och hjärtan som vill vara kvar...

Godkväll!

Filippas fina lykta

Det är inte klokt vad ett höstlov går fort och rasande snabbt förbi när man har himla trevligt och gör en massa kul och roligt. När man badat och minsann kan simma i stora bassängen utan flytisar och åkt skridskor i timmar och lekt och pysslat och tränat och varit på en hel del Halloweenpartaj och haft mysdagar och bakat chokladkakor och sockerkakor och äppelpajer och varit på kalas.

Innan man hunnit blinka och man vet ordet av så har det blivit måndag igen och hela låånga lovet känns genast superkort och plötsligt är det dags och hög tid att skjutsa Fideli till tåget igen. Fast hon inte vill och har lust. Då tar hon fram gitarren och spelar och sjunger. Både egna sånger och covers och alla klappar takten och dansar och försöker sjunga med och Floriskorven dansar på bordet medan Frida håller i och mamman klappar i otakt och alla skrattar och det är världens liv. 
I Bellevue-köket.

Sedan kramar och pussar och vi ses snart igen.



Kram


söndag 3 november 2013

Ljusfest och att ibland bara hålla en i handen...

Godkväll!

- Åhh, mamma! Såå mysigt!

Ibland är det så himla mysigt att bara ta med ett barn och göra något med. Himla konstigt och ovant att bara hålla en i handen och faktiskt hinna med hela tiden och slippa flacka nervöst med blicken och försöka upptäcka faror i god tid och skydda sin flock. Så vi fick skygga för envist novemberregn och trampa i roliga vattenpussar och kryssa mellan svagt upplysta marschaller. Men vi hade så väldans trevligt och hälsade på i alla mysiga stugor på hembygdsgården, som hade sin årliga Ljusfest och vi handlade godistrutar och kolor och karameller i handelsboden. 

Varken liten Flisa eller mamman ville åka hem.

Eller släppa handen.

Och det är mysigt det där.

Att ibland bara vara två.


Kram

Felicia värmer sig vid vedspisen...

Vackert gammalt häfte...

Tja, här kan vi väl flytta in...

Vackra broderier...


lördag 2 november 2013

Kusinkalas och de som bor i våra hjärtan...

Godnatt!


Så himla roligt och skojigt att få gå på kusinkalas i Prästgården och proppa i sig massor av gott och surra lite med alla och tänka att tiden går så fruktansvärt fort och bara rusar och massor av barn som skuttar runt i jättehuset och har så kul och skrattar och busar och aldrig vill gå hem. Och tända ljus överallt och ta lite till och lite till. Och kanske lite till.

En liten del av allt goda som fanns...

Liten Floriskorv trivs på kalas...

Så vackert hus...

Felicia tänder ljus för de som bor i våra hjärtan...

När lördagstimmen var sen så åkte vi till kyrkogården och tände ljus för de som inte är här. Fast där. För dem som fattas.

Alla ljus runtomkring oss vilade i mörkret

 Och det rev i hjärtan som saknar. 

Filippa sade att hon aldrig ville bli begraven.

Fideli spelade sorglig musik och sade att hon önskade den på sin begravning.

Mamman kramade om Filippa.

Tog Fideli i sin hand.

Och det rev i hjärtat.


Kram

fredag 1 november 2013

Att göra världen lite vackrare...

Godmorgon!


Jag tycker om att göra världen lite vackrare. Får gärna vara lite lulligt och suddigt i kanterna. Inte så perfekt. Knivskarpt. Välordnat. Felfritt. Fulländat.

Vi väljer vilka glasögon vi ska se med. Vi väljer hur vi ska tycka. Hur vi ska känna.

Det får gärna flyta ut lite. Vara lite diffust. Rinna över. 

Det blir vackert.


Kram