En kram från världens bästa Frida...

Godkväll!

Gissa om tjejerna tyckte det var roligt när det visade sig att självaste Frida Hansdotter var med på träningen, nu ikväll. Frida är ju så otroligt snäll och ödmjuk och Fanny blev så himmelens glad när hon fick en kram av Frida. Inte varje dag man får en kram av en världsstjärna.

Det kan man leva på länge, minsann.

Fanny sade att mamman aldrig mera fick tvätta hennes jacka.

Mamman sade: - Mmmm...

Kram

En helt livsfarlig liten Floriskorv...

Godmorgon!

Hemma hos mormor och morfar på Nyårsafton. Då man fortfarande hade lite koll...

Floriskorven har blivit helt livsfarlig och tränar stenhårt och ligger i värsta träningslägret och går mellan sofforna hela dagarna och har börjat att klättra upp i sofforna och i tjejernas säng och ramlar ner om ingen hinner med och alla går omkring på helspänn och är helt livrädda för att den supersnabba korven ska göra illa sig eftersom ingen hänger med och hon är liksom runt hörnet på ett litet kick och innan man hinner blinka och är typ överallt hela tiden och reser sig nu upp från golvet själv och går ungefär sju steg om hon inte tänker på det själv och vi sitter på golvet och tar emot en skrattande och tjutande liten Floriskorv som är världens lyckligaste och vi tar upp henne i famnen och lyfter upp henne mot taket och säger att hon är så duktig och korven blir så glad och ögonen blir liksom som självlysande.

Det är nu det händer.

Kram

Apelsinkladdiga fingrar och skramlande termosar...

Godmiddag!

Mysigt att sitta i uppskottade snöhögar och dricka varm choklad och mumsa på Gerds goda bullar.

Kommer att tänka på gamla termosar som gått sönder och skramlade i ryggsäcken, då jag inte var så försiktig av mig som liten. Klibbiga ostsmörgåsar med papper emellan och kladdiga apelsiner. Kisande mot solen med en hand ovanför pannan, medan man fikade på en stubbe någonstans. Det var ju så mysigt så det inte var klokt åt det. Det var liksom livet på en pinne. Och åka skidor i skogen förbi snötyngda granar, med den röda skogsmulleryggsäcken på ryggen.

Blöta termobyxor efter allt ramlande i nerförsbackarna.

Men solen sken liksom alltid och himlen var overkligt blå.

Och man var himla sportlovslycklig.

Trots apelsinkladdiga fingrar.

Och snö i skorna.

Kram

Sagomåne och finstämt och vackert...

Godkväll!

Medan Fanny låg och sov sött i baksätet så skrålade Frida och jag för full hals hela vägen hem från Smedjebackens skidbacke. Inte klokt egentligen hur mor och dotter nästan kan låta på pricken lik
Adele i "Someone Like You" och träffsäkert sjunga med i en hel hög andra låtar på NRJ.

Är nästan helt säker på att ifall någon skivbolagsproducent hade hört oss nu ikväll så hade vi nog fått kontrakt, direkt på stubben. 

Himlen var magisk och sådär som man målade i vattenfärg när man liten. En enorm måne och mörka moln som rörde sig förvånansvärt fort, fast det knappt blåste alls. 

Alltmedan mor och dotter sjöng finstämt och vackert.

Eller kanske inte.

Men kul hade vi.

Kram

Fanny och Fideli vid en tävling på Nybroberget 2011

Tokig lunch, bio och snöhögar...

God eftermiddag!

Trevligt att få en frisk promenad i morse med kär vän och komma ifatt med allt som hänt under 2 1/2 månad. Flora sov mest och lyfte på ena ögonlocket då och då, säkert ganska sövande med allt pladder. Stora tjejerna är på sportlovsbio, "Sune i Grekland", de små är ute och klättrar outröttligt i stora snöhögar med varsin Piggelin och liten korv har dragit igen sina blå, en liten stund.

Mamman plockar och plockar i sina högar här och där och försöker få lite ordning och reda. Dammsuger krossade glas också.

För det är fasligt vad långa armar den där lilla Floriskorven plötsligen fått.

Kram

Barnen tyckte det var jättekul...

att anrätta denna lite ovanliga lunch idag...

Vi börjar bli fasligt bortskämda...

Godkväll!

Gerds goda, goda bullar!

Alltså hur glad blir man inte när det plötsligt ringde på dörren i morse och där står finaste och världens snällaste Gerd med en jättepåse med nybakade bullar. Som hon tyckte att flickorna ska ha att mumsa på, eftersom det är sportlov och allt. Så otroligt snällt och omtänksamt. 

Lite senare på eftermiddagen kom min far hit med våfflor, vispad grädde och god sylt.

Som om inte det vore nog så kom Frida hem nu på kvällen med den godaste knäckiga kladdkakan jag någonsin ätit. Bara så där. Liv, som är så duktig att baka och nyligen startat den jättefina bloggen: Liv bakar, är storasyster till Fridas kompis Alvina. Frida fick alltså färdkost med hem till den stora familjen med alla flickorna på F.

Vi börjar bli fasligt bortskämda, i det här huset.

Kram

Knäckig kladdkaka...

Mums!

"Små citroner gula" och sportlov...

Godmorgon!

Rör man sig snabbt som blixten så blir det lätt lite suddigt...

Vi gick hem glada från bion igår och vi tyckte alla att "Små citroner gula" vara en gullig och söt och rar film som man blir varm av i hjärtat av och där man både får gråta en skvätt och skratta. Jag läste recensionerna när jag kom hem och förstod ingenting. Men nu är det så att jag tillhör den skaran som älskar charmiga romantiska komedier, där det alltid är lyckliga slut. Där man kan känna lite hoppfullhet och bli lite glad. Tycker det är alldeles för lite av den varan ibland. Gick därifrån med känslan att ibland måste man våga chansa. För att kunna vinna. Och att det det gäller att vända på saker och ting och på så sätt finna en mening.

Denna vecka är det sportov och solen skiner. Kan väl inte bli så mycket bättre.

Och Floriskorven sitter under skrivbordet och suger på ett prästkragehårspänne.

Och tror att jag inte ser.

Kram

Pifflängtan och nybakade frallor...

God eftermiddag!

Vi tog pulkan till kusinkalaset igår...

Godingarna...

Fideli ville inte heller missa tårtkalas, såklart...

Känner mig full av inspiration igen och donar och grejar härhemma och röjer och stökar och bökar omkring bland allt bråte och skräp som jag har dragit fram ur alla vrår och skrymslen. Känns som en orkan har gått genom huset och det är då det liksom gäller att hålla fast vid den där målbilden hur ordningssamt och fint det kommer bli efteråt. Så man inte bara sjunker ner i soffan, uppgiven och utan hopp om att det någonsin ska bli ordning i Villa Bellevue igen.

Det är då det är så himla bra att gå hem till någon som har ordning och väldigt vackert, så kan man tanka på lite mer kraft och ork, och känna lite rens- och städinspiration igen. Och få en längtan efter att få piffa lite. För det har jag nämligen nu. Pifflängtan.

Fanny hade jättekul på pulkkalaset och kom till kusin Matildas kalas med röda kinder och en överdos med frisk februariluft. Vi andra åt en massa gott och tjattrade som vanligt och hade väldans trevligt. Glada och mycket kalasnöjda gick vi hemåt i mörka kvällningen, med magarna fulla med tårta, bullar, sockerkaka, chokladbollar och allt gott ni kan tänka er.

Idag sjöng Fanny i kyrkokören och temat var "Fem myror är fler än fyra elefanter". Mycket trevligt och sedan bjöds det på goda hamburgare.

Ikväll blir det bio, "Små citroner gula". Kan ju kanske behövas en liten andningspaus, nu när man är inne i det här fasliga städstimmet. Det får ju liksom vara en gräns för hur effektiv man får vara.

Eller hur.

Sedan måste jag tillägga att jag kan utan problem vänja mig vid att min far ringer på kvart över åtta varje söndagsmorgon och sträcker fram varma nybakade frallor.

Det gjorde han i morse.

Snäll som han är.

Kram

Min svägerska Kristina har så fint överallt och får bjuda på inspirationen idag...

och fina detaljer...

Tur att man kan få lite inspiration av andra...

när man verkligen behöver det som allra mest...

Matilda och Felicia spanar in alla änder vid kyrkbron...

En glad liten Felicia fick följa med kusinen hem och leka idag...
Nöjd tjej!

Dumlepussar och roliga kalas...

God förmiddag!

Felicia och Matilda på tipspromenad i somras...

Alltså, om det kommer en liten krypande Floriskorv på golvet som lycklig och glad har råkat fått tag i en tappad Dumlekola och har liksom lyckats suga ut lite av det goda därinne och har Dumlekola och choklad utsmetad i hela ansiktet och skrattar och håller triumferande upp det lilla röda kolapappret så kan man inte annat än att le och plocka upp den choklad- och kolainsmetade lilla ungen och pussa på den lilla munnen och inse att Dumlepussar måste vara det godaste som finns.

Annars så har alla flickorna på F har piggat på sig och på eftermiddagen vankas det Kusin vitamin-kalas när lilla Matilda fyller 6 år idag. Fanny ska också hinna klämma in ett roligt pulkkalas däremellan, så idag är det bara en massa roligt.

Kan liksom behövas när man legat sjuk och eländig i en veckas tid.

Och när man drömt om roliga kalas, tårta och ballonger.

Och skratt.

Kram

Lilla Busfloris...

Lite knäpp och snurrig i bollen...

Godmorgon!

Fideli går omkring och tjatar ideligen att Floriskorven är alldeles för go för sitt eget bästa och att det liksom svämmar över och blir lite för mycket att det goda. Storasyster vet inte riktigt vad hon ska göra av sig själv och var all den där systerkärleken, som bubblar upp i hjärtat och magen och hela kroppen, ska ta vägen när korven kisar och skrattar och vill smaka tunnbrödrulle och rökt skinka och vill komma upp i famnen och lägger huvudet på hennes axel och smackar med munnen och gör luftpussar. Och säger: - Baba. Och skrattar. 

Och visar alla åtta tänderna.

Fideli blir liksom som lite knäpp och snurrig i bollen och vill nästa äta upp korven, stoppa henne i väskan på söndag och ta med henne till Norrköping.

Så hon kan pussa på korven. 

Non stop och hela tiden.

Kram

Ska man äta spaghetti måste man liksom vara lite allvarlig och fullt koncentrerad...
Det går inte att flamsa och tramsa då...

- Titta mamma, jag kan!

Man blir liksom lite lenare inuti...

Godkväll!

Man blir liksom lite lenare inuti om man får frasiga wienerbröd när man är febrig och halsen är sårig och man är helt slut och mår som ett dasslock typ. Mamman börjar bli van att badda varma pannor och hämta saft, juice, vatten och varmt te med honung. Nu verkar det som om den där februarifebern har fått sitt grepp om både Frida och Fanny också. Även Fideli har huttrat och legat nerbäddad och sovit och försökt kurera sig.

Liten Floriskorv är dock pigg och leksugen och lägger huvudet på sned och sträcker armarna mot stackars kokheta och trötta flickor och vill komma upp och gosa.

Och rycker mamman i byxbenen.

Som har fullt sjå.

Kram

Rensningskaos och lillasysterlukt...

Godkväll!

Fideli passar på och tankar på förrådet med lillasysterlukt...

Mamman rensar bland gamla pappershögar med försäkringspapper, kvitton, gamla tidningar, instruktionshäften, typ en miljon teckningar och alster från dagis, gamla prov, betyg och tusen andra miljarders papper. Det blir lätt lite kaos när mamman drar igång rensningsprojekt och alla vrår och skrymslen ska typ rensas på en gång och direkt, så det blir rätt stökigt och bökigt och när man ska äta kvällsmat och göra läxor får man liksom raka undan bland allt bråte så man får plats med tallrikar och skolböcker.

Annars är Filippa och Felicia lite piggare, så de har samlat lite kraft och passat på att duscha och vi har borstat ut feber och hosta ur deras tufsiga och kuddrufsiga hår. 

Så nu har de prydliga flätor och håret är lent.

Och luktar gott. Som vanilj ungefär.

Kram

Alla eviga timmar och frusna iskalla tår...

Godkväll!

Fideli, för några år sedan...

Nyss hemkomna från skidbacken och det var så himla längesen vi var där. Himlen var full av snöflingor och Frida och jag kände att vi hade saknat det där eviga dunkande liftljudet och alla fina vänner i klubben. Fideli började i Högby Alpina när hon gick på dagis och har tränat och tävlat sedan dess. Tills hon började musikergymnasiet i Norrköping. Frida började ju också när hon gick på dagis och sedan började även Fanny. När Fideli gick i åttan och nian så var hon och Frida med i tre klubbar och de tränade fyra gånger i veckan. Tre timmar varje gång. Jag var hemifrån 16 timmar på vardagkvällarna och åkte 30 mil/veckan dessa kvällar. Jag jobbade även heltid. N tog sedan över och körde de mesta av tävlingarna på helgerna och resorna var långa, ibland med övernattningar. Eller också så delade vi på oss ifall Fideli, Frida och Fanny tävlade på olika orter. Egentligen hade vi inte råd med detta och absolut inte tid heller. Men på något sätt gick det att trolla och få ihop det ändå.

Svårt att ens räkna alla eviga timmar man stått i dessa skidbackar och frusit. Hur många mil man åkt. Men det har aldrig känts som en uppoffring, utan det har varit värt varenda timme. Att få se och få vara med barnen när de utövat något de brunnit för, som de har älskat att göra. Åk efter åk.

Fideli har alltid haft ett otroligt driv, oavsett vad hon har hållit på med, och Frida hängde liksom på. Vi har aldrig pushat på eller lagt någon press, utan de har alltid själva fått välja. Fideli hade helst velat åka ännu mer skidor, men det var det vi mäktade med. Hade vi haft obegränsat med pengar så hade jag skickat henne på fler läger, köpt bättre utrustning och så, men vi gjorde så mycket som vi bara kunde och mer kan man inte göra.

När Fideli började i Norrköping så var hon ju tvungen att sluta och vi fick ju en liten Flora, så skidåkningen kom av sig lite. Filippa hann bara börja litegrann.

De har i alla fall alltid haft så himla roligt och de älskar att åka skidor. Det är det viktigaste.

Och Filippa och Felicia kan knappt bärga sig tills de får köra igång,
de med.

Snart så. Snart.

Kram

P!nk och en kraxande liten kråkkorv...

Godmogon!

Frida tog dessa roliga kort med mobilen igår på Flora, som har dammsugaren nedanför sig. Det är nog det roligaste hon vet, när håret blåser i dammsugarvinden!

Mamman far omkring och donar och sköter om sina små sjuklingar och emliga små flickor. Peppar peppar är Floriskorven lite piggare, men kraxar som en liten kråkkorv emellanåt. Mamman fick en liten frysattack på måndagskvällen och fick sätta på sig två underställ och fleecetröja, medan de tittade på Molanders. Kände sig lite ynklig och ville bli ompysslad. Med extra täcke och så.
Det gick dock över som tur var.

Annars är det en himlans tur att man har världens snällaste grannar som räddade oss och kunde låna ut längdåkningsskidor till Fanny, som har friluftsdag idag. Var stensäker på att de som fanns i garaget var i rätt storlek. När jag gick ut och hämtade dem kl 19.30 igår kväll så visade det sig att skorna var ett par nummer för små. Lite sent att åka och handla nya. Det är det jag säger, det är liksom ingen ordning alls på den där slarvmajan till mamma.

Mysigt är det i alla fall att Fideli är hemma denna vecka, då hon har sportlov en vecka innan de andra tjejerna. Gissar att det blir lite tjejfilmer och en hel del pladder och skratt denna vecka.

Och mycket musik. När den stora är hemma så är det ju musik dagarna i ända och inte en lugn stund.

Tur att mamman också gillar musik. Just nu kör hon denna låt:

P!nk - Try

24/7. Typ.


Kram

Sänghimmel och feberheta, ångande flickor...

 Godkväll!

I den här sängen ligger två små sjuklingar och vi baddar pannor, hämtar dryck, klappar på små händer och stryker på rufsiga sängtoviga hår. Ibland är de feberheta så det nästan ryker om dem och februarifebern kommer och går. Det var nämligen Felicias tur i natt och ledsen liten flicka på F vaknade och var ångande varm och kokhet. Filippa är fortfarande stundtals hängig och slängig och långt ifrån i form och har antagit små svarta ringar under ögonen. 

De var i alla fall himlans glada igår då de äntligen fick sin efterlängtade sänghimmel och de låg och mös. Tätt intill.

Lyckliga.

Kram

Under takåsarna i Paris och intorkad blåbärsyoghurt...

Bonjour!

Fideli på sin Paris-resa 2009

Idag har jag varit med Edith Piaf under takåsarna i Paris. Ganska trevligt faktiskt när man står och skalar potatis och plockar ur diskmaskinen och försöker gnugga upp intorkad blåbärsyoghurt från köksgolvet. Några pastahjul hittade jag också och en hel del annat smått och gott.

 Funderar lite på mitt oglamouriga liv.

Vyer passerar förbi där man sitter på ett urgammalt café i Paris, med superlånga och supersmala ben, lite nonchalant slängda över varandra, med något snyggt högklackigt på fötterna. Sitter och sippar på en café au lait. En liten söt scarf blåser i vinden och det långa håret ligger liksom helt perfekt och är så där vågigt och Paristjockt, som man vill ha det. Lite trés chic, sådär.

Naturligtvis ser man ju Eiffeltornet i bakgrunden när man trippar hemåt i kvällningen, till den ursnygga takvåningen i stadsdelen Montmartre, nära Sacré-Coer, och man går så där snyggt och vant och inte alls vingligt och svajigt. Förmodligen har man en baguette under armen och en liten snygg, näpen handväska såklart och en liten kappa, i en fin vårig pastellfärg, som vippar lite när man går så där fint.

Ser ni?

Jag gör det. Hur klart som helst.

Au revoir

Fideli och La Tour Eiffel

Fotograf  Fideli

Ja, man skulle väl kunna stå ut par dagar eller så...

i denna vackra stad!

Parislängtar...

Skridskokalas och en liten prickig korv...

Trevlig lördagskväll!

Så svårt att motstå...

Började lördagsmorgonen med ett roligt och annorlunda skridskokalas. Felicia som inte är så haj på det där än åkte runt i ishallen med en beige plaststol att stödja sig på, när det kändes lite vingligt och svajigt, men det gick bra det med. Mamman som inte hade hunnit äta frukost, som vanligt typ, började dagen som det anstår en prinsessmamma, med grön prinsesstårta.

Därefter blev det en sväng till sopstationen, som verkar vara mångas lördagsnöje. Storögda såg Fanny och Felicia på hur det slängdes en gammal 70-talsbokhylla i brun fanér, med vitrinskåp, och de kunde inte för sitt liv förstå hur någon kunde slänga något så vackert! Kunde inte låta bli att påpeka detta för bokhylleslängarna och de skrattade och sade att vi fick den med glädje, om vi ville.
 Avböjde dock, vänligt men bestämt.

Sedan blev det en liten snabbsväng i några välkända klädaffärer och det är så himla svårt att motstå allt fint. Tittade som vanligt bara på barnkläder och blev helt sjuk och köpgalen av allt gulligt. Dock hade jag ju N med mig, shoppingbromsklossen, så det blev bara en kasse med hem. Och det var nog lika tur det. Det finns ju liksom ingen hejd på prinsessmamman ibland. Alltid trevligt också att gå in och krama supertrevliga Linda, på Flugger, som har den jättefina bloggen Årstidens bästa.

Floriskorven har förresten helt plötsligt transformerats till en prickig korv. Mår rätt så bra, men har små röda prickar på ryggen, halsen och magen. Gissar på tredagarsfeber.

Sen undrar jag en sak till. Är det en slump att Björn Skifs spelats på radion, två gånger idag, när jag har startat bilen.

Hur ofta händer det liksom.

Kram

Dammångest och reggae-moppning...

Godkväll!

Felicia ringer sin pojkvän i sin låtsastelefon och säger att hon är så stressad. Hmmm. Undrar var hon har hört det? Kanske får man ta och tagga ner lite, slå ner lite på växeln och försöka ta det lite lugnare. Måste det verkligen vara skinande rent i varje hörn, bara för att det är fredag? Om man inte hinner då? Det blir väl fredag i alla fall. Eller hur? Kan känna den där dammångesten ibland och att man vill hinna så himla mycket.

Förresten tänker jag att det finns typ en miljon saker som är viktigare. Som att hålla en hängig och supersnorig liten Floriskorv i famnen. Timme ut och timme in. Bara för att hon vill.

Sedan kan man ju alltid spela lite fredagsreggae också, medan man sveper runt med moppen. Blir faktiskt mycket roligare då. Alltmedan det slinker ner en mums-mums då och då. Eller rätt ofta.

 Om man nu måste vara så himla noga.

 Viktigare än allt annat är också att Emilia och Magnus har fått en liten underbar son idag! Hurra för Er! 

Eller att det är Internationella barncancerdagen idag. 

Ja. Typ såna saker.

Fredagskram

Börjar nog närma sig 200-årsstrecket snart...

Godkväll!

Många gamla högstadiesekvenser spelades upp igen, när man gick i sina gamla korridorer, nu ikväll på Öppet hus. Kändes precis som om det var igår typ, fast det egentligen var evigheter sen. Ja, det börjar nog närma sig 200-årsstrecket snart. Man är nästan som ett gammalt slottsspöke som är på besök. Lite trött sådär och som knappt orkar rassla ens. Tänkte på att sen, när det är de andra tjejernas tur så är man väl som ett vandrande fornminne. En relik, helt enkelt.

Kan omöjligt få in att det till hösten är Fridas tur att börja sjuan och att denna nu långa och gängliga tjej har blivit så stor.

Förresten så har vi en superhängig och dassig liten sexåring härhemma som känns misstänkt varm och har krupit ner under mammans täcke. 

Det verkar som det är Filippas tur nu. 

Kram

Mer som en karibisk bris och himlans mycket gos...

Goddag!

Flora är tack och lov pyttelite piggare och lite mer som en karibisk bris i pannan, snarare än Saharas öken. Fast klängig, mammig och gråtig, mest hela tiden. Mamman tycker synd om Floriskorven och gör så gott hon kan och önskar att hon kunde ta den där febern och snoret själv. Det är inte så himla lätt när man är en liten tokförkyld liten korv och har världens minsta lilla näsa och decilitrar med snor som ska ut. Liksom.

Men himlans mycket gos blir det och oräkneliga pussar på varma och mjukaste kinden.

Idag är det Alla Hjärtans Dag och då blir man så vansinnigt glad och varm i hjärtat när man får såna här fina presenter. 

Lika varm som Saharas öken. 

Snarare än en bris i Karibien.

 Ha en fin Alla Hjärtans Dag!

Kram

Det ligger liksom inte för mig...

Godkväll!

Vill ha tillbaka Busfloris...

Stackars Flora har feber och snoret rinner och hela hon är tilltufsad och vill bara sitta i knät och somnar till då och då och är så där ostyrslig och hängig och slängig och det är liksom ingen ordning på någonting och hon är lealös och febermjuk i kroppen. Orkeslös och matt. Vi vyssjar och torkar snor om vartannat och klappar på lilla heta pannan och stryker över det rufsiga håret och luggen som har blivit så lång, har kletat ihop sig lite.

Men det gör inget, för hon luktar Floris och majsvälling och bregott och de röda kinderna är blossande heta och nacken är svettig och ångande varm.

Annars har jag gått och gruvat mig lite över en sak, men det gick så himla bra idag. Ligger liksom inte för mig att sätta betyg på mig själv.

Men jag är glad. Väldigt glad. Tack.

Nu önskar jag bara att lilla korven blir frisk.

Det är det viktigaste.


Kram