God förmidag!
 |
| Den vimsiga och den inte alltid så förutseende och planerande mamman hade naturligtvis glömt kameran hemma och hade bara mobilen med sig, men när det är en massa som händer så glömmer man liksom bort att ta kort. Så här ser man i alla fall ut efter 17 timmar, innan man ska åka hem, och är så trött och hålögd att man håller på att ramla ihop i en liten hög... |
När mamman gick och velade och var lite skraj och harhjärtad, så skrev Marie T. att ingen kommer ihåg en fegis. Så mamman, som hoppas och tror att hon innerst inne har ett hjältemodigt hjärta när det verkligen gäller och kommer till kritan, bestämde sig att hon inte var en liten lort utan att hon visst skulle åka till Stockholm ensam och utan att känna en enda människa, och bege sig till den Stora Bloggdagen 2013. Och har man dessutom liksom gått och vunnit alltihopa av bästa
Hemkära Hanna, och mamman som lever efter devisen att det mesta av det som händer och sker gör det av en mening, fast man kanske inte ser det där och då, så var det liksom klart att hon skulle åka. Trots att den ängsliga och räddhågade mamman inte hade åkt tåg och tunnelbana på 20 år, och var orolig att hon ev. skulle hamna i Rågsved eller i Midsommarkransen och inte på Södermalm.
Mamman hade dock sjåpat och nojat sig i onödan och det är inte klokt vad urtrevliga och hjälpsamma människor man möter när man reser ensam och solokvist.
Och trots att hon inte hade färgat håret på över sju månader, så vågade den hårtappra mamman bege sig till Clarion Hotel och gå in, och fast hon inte hade hunnit tittat sig i spegeln efter att ha ätit den största kycklingsubwayen med sweet sourdressing, som gjorts i världshistorien. Med klapprande hjärta fick hon dock på direkten syn på Judita med bloggen
Välkommen Hem och Carola, med bloggen
Loving & Living som båda är så snygga som man får dåndimpen och som har de finaste hjärtan och både är dessutom väldigt roliga och supersnälla.
Sedan var det bara att rusa upp en våning då det var föreläsningsdags och alla var finklädda och mamman hade Converse och rufsigt hår och tre kvinnor från bloggvärlden föreläste och det var gigantiska prisbord och goodiebags och det var fika och den överförtjusta mamman fick tårar i ögonen när hon vann en hel hög med lyxiga rengöringsmedel. Sedan var den dagen räddad liksom.
Eftermiddagen gick i raketfart och hux flux var det dags för middag och mamman som inte är så van med mingel och baluns, och hade rafsat åt sig ett par ljusrosa mockapumps med rosett, strax innan tåget skulle gå, djupt ner i en bortglömd låda på vinden, undrade liksom hur hon tänkte då och fick tugga i sig att hon såg ut som en pensionär med sina rosettpumps och därtill matchande damväska. Fast det gick bra att kramas ändå och träffas och prata med alla underbara bloggare som hon bara skrivit till i cyberrymden och hon fick träffa drottningen Pia med bloggen
Queen of Kammebornia, som var precis så där som hon tänkte henne, varm och fin och snäll och som urmodern ungefär och mamman träffade finaste Jenny med bloggen
Mitt godaste finaste och en massa andra fina bloggerskor, som det var så kul att träffa live och på riktigt.
Sedan när majhimlen blev svart och timmen sen, så kom pappan och hämtade mamman och den snälla pappan körde bil i 4 1/2 timme och när mamman kom hem, vimmelkantig och bloggträffsyr, så luktade det rengöringsmedel och såpa och hela Bellevuehuset var nystädat och den trötta mamman pussade den finaste pappan och blev nerbäddad i soffan och fick nattamat och mamman var lycklig och euforisk och tänkte på alla fina människor hon hade träffat och vilken himlans tur att hon inte var en liten lort och fegis och alla kloka ord hon hade fått lyssnat till.
Att allt är möjligt om man bara vill. Att det är okej att vara rädd, man kan göra saker ändå.
Att absolut ingenting är omöjligt.
Det kan bara ibland ta lite längre tid.
Att det är viktigt att ha mål i livet. Att tänka efter vad man vill göra.
Innerst inne.
Mamman log och somnade gott.
Glad och nöjd.
Kram
 |
| Mammans fina pris... |
