Prästgårdskalas, änglavingar och Magnus Uggla...

Godmorgon!

Liten pluttkorv i soffan, precis innan det är kalasdags!

Igår, skickade vi vår älskade Fideli med tåget till Norrköping igen och tog adjö, efter att ha fått rå om henne i över en vecka. Alltid lika vemodigt och alltid lika tomt. Efteråt.

Som tur var, vankades det prästgårdskalas på eftermiddagen, så vi fick muntra upp oss lite, då tjejernas kusin, Mikaela, fyllde 8 år. Som vanligt var det ett hejdundrande kalas med massor av hembakt och en massa smaskens och det var så himla trevligt att vi blev kvar hur länge som helst. Det är liksom så, att har man väl kommit dit, så vill man liksom inte åka hem. Så är det bara. Man blir liksom sittandes, timme efter timme, pratandes och fikandes. Hur mysigt som helst. Kan ju inte bli annat med världens trevligaste värdpar och i en mysig gammal prästgård.

När det blev mörkt ute och kylan var påträngande, precis som den alltid är på Alla helgons dag, så begav vi oss till kyrkogården och tände ljus, för alla kära som fått änglavingar. Hela kyrkogården badade i ljus och marschaller och barnen fick hjälpas åt att tända och sätta ner ljusen. Det knöt sig i magen och vi tänkte extra mycket på dem, som nu finns i våra hjärtan istället.

Frusna, och med en liten sorg inuti oss, begav vi oss hemåt för att titta på favvoprogrammet, "Så mycket bättre". Tårarna rann när Uggla, helt otippat, sjöng en ballad om sin bortgångne far. Varför sjunger inte Uggla fler lugna låtar? Sedan satt vi och undrade länge vilket konserveringsmedel han har badat i egentligen? Karln ser ju alltid exakt likadan ut och låter t o m exakt likadant, som när han var ung och sminket rann och han gjorde Bobbo Viking och jag satt på biblioteket och lyssnade med hörlurar, på de efterkommande skivorna. Han har ju en helt fantastisk känsla, som verkligen berör, och förde tankarna till när han sjöng "Astrologen", för typ hundra år sen. När man dansade blyga tryckare, i mörkret. I Folkparken. 

På den tid, det begav sig.

Det blev i all fall ett fint avslut.

 På en fin dag.

Kram

Filippas fina grattiskort till Mikaela! Hon hade klippt ut en diamant och stjärna i glittrigt guldpapper...

Felicia mumsar av allt det goda fikat under den tända fotogenlampans skira sken.

Mysigt i prästgården...

och fina fotogenlampor överallt.

För tankarna till "Singing in the rain"...

Vackra små pumpor...

Liten godingfloris, fick en hård brödbit att festa på... och är man nio månader ,då är det som värsta bakelsen!

Liten korv myser med bästa storasyster...

Det fina hemtrevliga köket...

så trivsamt.... att man vill dröja sig kvar, och aldrig gå hem!

Mmmmm... smaskens med bröd! Här börjar liten Flora bli lite trött och börjar få den där stirrblicken, ni vet...

Filippa sätter ner ljus i minneslunden, på den vackra kyrkogården vid sjön.
I den kalla kvällen, som sig bör på Alla helgons dag...
snörper det till i hjärtat. Extra mycket. Extra ont.