Ett innerligt tack och en vilja att förändra världen...

God förmiddag!

Idag vill jag rikta ett innerligt tack för de fina bloggerskor som har skickat utmärkelser till mig. Jag blir så himmelens glad och stolt att det finns de som vill läsa och det blir ju så roligt att fortsätta då. Min blogg är bara ett litet experiment, kan man säga, tänkte bara skriva ett litet tag för att se hur det gick, liksom. Jag har inte skrivit en enda fri rad sedan jag tog studenten och det är hundra år sedan. Nu har det plötsligen gått fyra månader, så jag fortsätter ett litet tag till. Ett steg i taget. Sen får vi se.

Jag tackar ödmjukast till dessa fina bloggerskor, som dessutom har skrivit så snälla saker om mig:

Silversmed Linnéa Eriksdotter

Ekenäsliv

Dessa båda ovanstående skickade tillbaka mina utmärkelser från mig. Tack!

Queen of Kammebornia

Frk. Frida Fortissima

Tack snälla Pia och Frida!

Alla fyra skriver så fint och tänkvärt, så tusen tack till er, från mitt hjärta, för att ni förgyller min vardag! Det finns så många fina bloggar som förjtänar en utmärkelse, tycker det är så himla svårt och jobbigt att välja...

Filippa och Felicia står och väntar på tomtens kärra...

som ska ta med dem till Tomtebo...

Igår var småtjejerna och jag till Åvestbo julmarknad och vandrade runt bland tomtar, lingonkransar, hemgjord knäck, pepparkakskladdkakor, smarriga marmelader och syltburkar, julbockar och allt annat som hör den annalkande julen till. Sedan skulle Filippa på kalas så vi fick skynda oss hemåt. Då passade Felicia och jag på att mata änderna, vid kyrkan. Vi hade samlat ihop en hel papperspåse med utgånget bröd, så det tog sin lilla stund och Felicia tyckte det var så kul. Sedan tillbringade de kvällen hos mormor och morfar och spelade spel. Förmodligen fick de kramas lite också.

Den lilla Floriskorven var varm som en bakugn på kvällen, med vid gott mod ändå. När vi satt och tittade på "Så mycket bättre", så busade Felicia med sin lillasyster. Den lilla korven har aldrig skrattat så högt och hjärtligt. Någonsin. Hon skrek rakt ut, varje gång Lillfisan slängde med en liten vit kanin. Varje gång den lilla korven skrattade så där innerligt och glatt, så rann tårarna på mamman och pappan. För det såg så roligt ut och det gjorde så gott i hjärtat.

Vi avslutade kvällen med filmen, Evan den allsmäktige. Handlar om en man som vill förändra världen. Det vill vi väl alla, eller hur? En komedi, men ändå med tänkvärda ord på slutet där Gud förklarar hur det ska gå till:

- One act of random kindness, at a time.

 (En slumpmässig och vänlig gest, i taget)

Ja, vi kan väl börja där.

Kram