Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

torsdag 12 december 2013

Mitt möte med Jan Guillou....

Godmorgon!

Som miljoners år...

Jag är på kurs. Eller snarare typ föreläsningar. Deltagarna liksom turas om. Har en dag var. Jag lyssnar väldigt intresserat. Är engagerad och vetgirig. På Universums gåtor och invecklade kvarkar och sprakande nebulosor och sugande svarta hål. Jag hummar med. Tar in. Och lär. Det är vansinnigt spännande och föreläsaren med de runda klokglasögonen på näsan är vansinnigt lärd och intelligent och skärpt. Jag är djupt imponerad. Gillar smarta hjärnor.

Nästa dag är det min tur. Jag är totalt oförberedd. Noll framförhållning. Börjar läsa in mig lite snabbt på superinvecklad fysikastronomi. Tänker att det kanske inte blir helt bra. Inte helt hundra. Att låtsas. Att spela med.

Sven Lidman är med i min grupp. Och Jan Guillou. Alltså "The Janne" liksom. Ni fattar. Man ljuger inte för Janne.
Mannen. Myten. Legenden.

Sven slänger fram en hög med glossiga och glassiga National Geographic. Otroliga bilder. Vackra texter. Jag dånar. Helimpad. Han säger: - Jag tänker köra på det som jag är bäst på. Berätta om det som jag kan. Verkligen kan. Nema problema, säger han. Med jordens självklarhet. 

Och han pekar på Guillou. Med krokigt finger. Och säger: - Han där är världens enklaste man. Egentligen. Han bryr sig inte om pengar. Makt eller berömmelse. Han är faktiskt nöjd med det lilla. Och han brinner för det han gör. Du behöver inte vara rädd.

Jag tittar på mannen som spottar ur sig böcker på löpande band. Förundrad. Nyfiken.

Jag slänger mig ner på den röda sammetssoffan med enorma guldkrusiduller. Jag känner att jag ger upp kvantfysiken. Och ser inte klok ut. En snabblook i barockspegeln och jag är mer lik Selma Lagerlöf än mig själv. Det är ingen ordning på någonting. Håret ser ut som en gammal utsliten kvast och jag är mörk under ögonen och ser trött ut. Som miljoners år. Orkar inte lyfta en fena. Börjar känna en aningen stress. Jag ska snart in. Alldeles strax. Jag ligger på magen och håller händerna under hakan. På Pippivis. Som en sjuåring. Herreguud. Ingen stil och finess alls.

Blir kanske så när man känner uppgivenhet. Att det är kört. Kan lika gärna strunta i etiketten då.

Guillou sitter bredvid. I en gigantisk vacker fåtölj. Som han brukar göra i alla TV-program. Han har lagt pannan i bekymrade veck. Håller händerna knäppta ihop. Lägger huvudet lite på sned. Fingrar på en ring. Ser på mig med små kloka ögon. 

Han skrattar bullrande och undrar vad jag har för problem. Egentligen.

- Du ska prata om drömmar, säger han. Jag ser frågande ut. Tycker att det låter lite småflummigt efter supersmarta resonemang om rymden och världsalltet. Lite futtigt.

Guillou spänner ögonen i mig:

 - Det är ju det som du är bäst på. Drömmar är störst av allt. Det är det som för människan och hela mänskligheten framåt. Utan drömmar är vi ingenting. Det är det som ger luft under vingarna och att man blir oövervinnerlig och stark och kan göra vad som helst. Som ger kraft och bränsle. Att våga. Att kasta sig ut. 

De snälla ögonen frågar vad som hindrar mig.

Jag spärrar upp ögonen. Rättar till Selmafrisyren. Tar mig i kragen. Rycker upp mig.

Tänker att det ska jag banne mig göra.

Tänker att han inte är så dum den där. Guillou. 
Att jag vill ge honom en kram.

Hinner inte. Får en puss på kinden av mannen. Det är dags. Dags att ta tag i frukostbestyr, väcka hundra ungar, plocka, bädda, diska, tvätta. Packa gympapåsar. Stryka lucialinnen.

Guillous ord ringer i öronen.

Tänker.

Kanske dags att ta sig i kragen. Att rycka upp sig.

Hög tid.


Kram på er därute!


16 kommentarer:

Vardag och flärd sa...

Du är fantastisk! Skriv dina drömmar och funderingar - men det gör du ju här i bloggen förstås!
Varmaste kramar
Eva

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Jag är ju universums mest lättlurade, trodde till en början att du inte var i en dröm. Fantastiskt skrivet, du är otroligt bra på och beröra.
Kramar/AM

Prinsessorna på Bellevue sa...

Tackar allra ödmjukaste, Eva!

Varmaste kramar tillbaka!
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Åhh, söta och rara AM!!!!!

Varmaste kramen till dig med...
Petronella

Änglarna finns sa...

Skriver det igen, som många gånger förr!
Det är en fröjd att läsa din blogg! Du kan verkligen konsten att skriva!!
Varför inte drömma om att skriva en bok..??!!! Jag skulle köpa den direkt..fniss
Önskar dej en fortsatt mysig dag...och DU dröm på!!
Kram Annika

Malin - Stjärnflocka sa...

Underbart!!! Helt underbart! :)
Kram Malin

Ekenäsliv sa...

Jaaaaa, jag kan knappt fatta det nu att det här var en dröm.
Du är otrolig!!!
Skriv skriv skriv kära du!
Själv får jag knappt fram ett vettigt ord just nu...
Och du, jag kommer DEFINITIVT köpa din bok!!!!
Kramar Anna

Krönikören sa...

Undrade vad det är för konstig kurs du går! Haha! Luring där.

Kram

Prinsessorna på Bellevue sa...

Käraste bloggläsare! All kärlek till Er!!!!

Puss och kraaaam
Petronella

Solglittret sa...

All kärlek till dig med vännen:))

Kikar in för att önska en fin helg och en fin Luciadag♥

Ta hand om dig vännen♥

Kram Lollo

vitadrömmarobusigabarn sa...


Önskar dig en jättefin lucia
Och trevlig helg
Varmaste kramar

annorlunda Underbara sa...

Nämen, din lurifax, det där gick jag ju på ..och svalde hela inlägget och Janne med hull å hår :-)
Kram jess
www.annorlundaunderbara.com

Anonym sa...

Tänk att du känner sådana storheter. Jag har alltid haft lite respekt för Janne. Nu har du hjälpt mig ur den. Tack Petronella. Tack även för ett härligt inlägg. Gillar det skarpt. Luciakram

VillaVisheten sa...

Härligt med drömmar! Har också ett gäng sådana också,alltså drömmar:)Även om en del inte uppfylls, en del ska inte heller uppfyllas. Människan blir nog lite lycklig av att få drömma emellanåt.
Trevlig helg och kram!

Anonym sa...

Vad sa jag, helt fantastisk. Håller järnhand om läsaren. All vacker litteratur, poesi, innovationer etc börjar med en dröm. Fortsätt drömma! kram/adnan

Prinsessorna på Bellevue sa...

En stor kram tillbaka, Adnan! Tack för inspiration och vilja. Och ja, vad vore människan utan drömmar…

Tack!!!

Petronella