Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

måndag 4 mars 2013

Världen från en gunga...

Godmorgon!

Liten Fanny

Känner plötsligt längtan efter blå himlar, solar som skiner och fågelkvitter som sjunger. Kommer ihåg när man var liten och tanig och låg på gungor och tittade upp mot himlen och hur världen liksom blev helt annorlunda och bakvänd. Hur håret nästan svepte i sanden och gräsmattor och hur man till slut blev alldeles yr och vimmelkantig. Och hur molntussarna for kors och tvärs och såg ut som hundar, berg och konstiga gubbar. Med stora näsor och burrigt hår.

Det är sånt jag kan längta till.

Dagar som dessa.

I kalla, men soliga mars.


Kram

Liten Frida

5 kommentarer:

Annika sa...

Vilken underbar blogg du har och vilka fina döttrar! :) Ha en fin dag. Kram

Annas röda stol sa...

Ja precis så!!! Och yr i huvudet blev man :) Ha en bra dag. Kram Anna

Prinsessorna på Bellevue sa...

Tack snälla Annika! Vad glaad jag blir!
Ha en fin dag, du med!

Kraam
Petronella

Anonym sa...

Hejsan Petronella.
Vill bara säga att dina inlägg berör mig långt in i hjärtat ibland får jag lite ont i halsen som när man gråtit. Fast jag blir liksom gladledsen som mina tre tokungar brukar säga när jag blir sådär överfylld av deras kärlek. För när du skriver så vackert och målande om dina barn och er vardag så blir jag så otroligt rörd och tänker på hur mycket mina egna barn betyder för mig. Ville bara säga det / kram Lisen

Prinsessorna på Bellevue sa...

Men Lisen.... Så himla fint sagt! Nu känner jag liksom hur det snörps åt lite på mig också... Alltså först tänkte jag skriva mest om inredning eftersom jag tycker det är så himla kul, men det har blivit så att det har väldigt mycket om familjen, barnen och vardagen. Ofta rullar det ju bara på, händer inget speciellt. Men om man tittar extra noga så händer det nästan något ändå, varje dag. Alla känner ju så mycket kärlek för sina barn så man nästan sprängs, och det är ju så svårt att förklara och sätta ord på det.

Tänker ofta att folk kommer snart att tröttna på mig och våra barn och alla småsaker som jag skriver om...

Blir i alla fall oerhört stolt att jag någon gång kan beröra någon. Man ska bli glad, och ibland kanske få en tår i ögat. Sånt är ju livet! Och att vi kanske måste bli bättre att uppskatta de små sakerna...

Tack snälla du!

Kraam
Petronella