Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 14 juni 2013

En liten urballad femåring och vackra skolavslutningar...


Godkväll!

Frida gick ut 6:an igår och mamman kan inte tro att det är sant...


Med regntunga och mörka moln på morgonhimlen och sommarkyla i juniluften så hade Fanny och Filippa sin fina skolavslutning i kyrkan igår morse. Alla barn sjöng med sådan inlevelse och så fint, men Felicia, som absolut inte ville sätta på sig någon kofta hemma, kände plötsligt i kyrkan att hon ville ha en jacka, prompt och på studs och på momangen liksom. Lite svårt att åka hem och hämta en jacka mitt under själva examensunderhållningen, tyckte dock mamman och pappan. Den jackarga Lillflisan kände hur arget kom och bubblade upp och det gick liksom inte att backa tillbaka. Den besvärade mamman och pappan kunde bara försöka hyssja och försökte ta argbiggan i famnen, men det var stört omöjligt och femåringen kände att hon bara var tvungen att stampa lite då och då, demonstrativt med klackskon och säga: -Nej! Typ 97 gånger. Lite halvhögt sådär.

När Nationalsången var sjungen och sommarlovslediga och lyckliga barn rusade ut för att krama fröknar och lämna blommor och paket, brände tårarna bakom Flisans ögonlock. Hon hade för längesedan glömt varför hon blev arg från början, kände bara hur taggarna växte och att hon bara var urledsen och förtvivlad. Pappan fick ta sin lilla dotter i famnen, som absolut inte ville bli buren och vi gick till bilen med en skrikande och jätteledsen Lillflisa. En urballad liten femåring. Helt enkelt. Som inte hade en aning om varför.
 Inte den minsta susning.

När hela familjen ramlade in i Bellevuehuset med sommarlovsbarn och lite lätt bråktrötta föräldrar, så sade den lilla dottern: - Förlååååååååt! Och grät. Jättelänge. Och jättemycket. 
Visste inte varför det hade blivit så där.

Älskade lilla unge.

När kvällen kom så dundrade regnet och åskan dånade och det var äntligen dags för Frida att ha sin avslutning. Efter Alfaskolans underhållning var det samling utomhus och precis då sprack kvällssolen upp och det var dags för kramar och betygsutdelning.

Och mycket känslor. Slutasexankänslor.

Både för mor och barn.

Faktiskt.


Kram


17 kommentarer:

Lantligt i smultronbacken sa...

Men skruttan. Det är väl så typiskt att de ska få utbrott när man är på såna tillställningar, det slår aldrig fel. Våran lilla fis får det ofta inne på affärer mm då hon VET att hon oftast kan göra som hon vill och hotar vi med att gå ut i bilen så skriker hon:
- JAG VILL INTE GÅ UT I BILEN HELLER.

Vad gör man?
Gått ut i bilen har vi gjort med henne när vi båda är med och handlar men det lönar sig inte.

De är svåra att rå på ibland våra kära små

Kram Teres

bosseliden sa...

Det är inte lätt när känslorna svämmar över. Jag känner så väl igen det där att de lite senare inte har en aning om vad det handlade om från början. Som föräldrar tycker man det är pinsamt i offentliga sammanhang. Du är så duktig på att skriva Petronella och jag är så förtjust i dina egna perfekta påhittade ordvändningar som lyfter dina inlägg till något konstnärligt. Skriv barnboken snart. Eller nu. :)

Prinsessorna på Bellevue sa...

Teres!
Jamen, visst är det så... Det är så himla typiskt! För det mesta är det bästa att de bara får rasa av sig. Fast visst är det mindre kul när det händer i mataffären eller för all del under skolavslutningar...
Man får försöka inte göra så stor affär av det helt enkelt och alla ballar vi väl ur ibland... :) När man är kring sexårsåldern så händer det så mycket i de små sexårskropparna och knopparna, så de vet liksom inte alltid vad de ska göra av sig själva... Det bara är så och hör liksom till. Vissa har det jobbigare än andra och vissa liksom bara glider igenom den där 6-årstrotsen som ingenting. De allra flesta barn ballar dock ur då och då, och det är naturligt.
Om än lite småjobbigt... :)

Kraam på dig!
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Raraste författarBosse!

Jag skulle så gärna vilja, och ska ta tag i det där snart! Bliir såå glaaad!

Kraamar
Petronella

Hemma på Sjuan sa...

Så kan det vara ibland inte lätt att vara 5 år ibland!
Hoppas ni haft en mysig kväll, kram Suss

Siw sa...

Jag ville bara säga att jag blir så himla glad när jag läser din blogg. Glad över värmen, kärleken och din enorma förmåga att "måla" detta i ord! och självklart över hur fint du hanterar dina jättefina små prinsessor :)

Prinsessorna på Bellevue sa...

Suss!
Nej, det är det inte och är det "drygt" för föräldrarna så är det nog ingenting jämfört med att vara en blivande sexåring, eller blivande eller varande tonåring heller...

Kvällen blev mysig tack!

Kraam
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Vad himla gullig du är Siw! Tack snälla, snälla du!

Kraamar
Petronella

Mina drömmars hus sa...

Oj oj inte lätt när det svämmar över. Men ett förlåt kan ju få vem som helst att smälta. Förstår att ni "examar" för fulla muggar där hemma.
Härliga tider, skolavslutningstider.
Önskar dig en skön helg
Kram
AC

Lena - gott för själen sa...

Men åh vad jobbigt! Inte minst för en unge som mår så där. Ibland önskar man att man hade en avstängningsknapp så man kunde stänga av barnen som en radio när de är så där. Gulligt att hon sa förlåt.

Ha en fin lördag.

Kram Lena

Mittgodastefinaste sa...

Precis sådär är Ärtan, hon är ju sex nu men hon har en topp på att det svämmar över hela tiden, jätteglad, jättearg, jätteledsen...

Du är en fantastisk mamma, du skriver helt underbart om de här sakerna...

Önskar dig en underbar helg kära Petronella!

Kram Jenny

I mitt hjärtehem sa...

Första gången jag tittar in till dig, vilka fin blogg du har och underbara bilder på flickorna.
Känner så väl igen de där stunderna då barnens känslor bara bubblar över, men deras förlåt efteråt gör att man glömmer allt ganska snabbt igen :0)

Hoppas ni får en fin dag! Åsa

HemkäraHanna sa...

Det är inte lätt när det kommer så starka känslor som är så svåra att hantera. Inte för barnen och inte för de vuxna.
Vad skönt att det sprack upp framåt kvällen i alla bemärkelser.

Lotta sa...

Jag håller helt med Siw...så fint du skriver! Massor av värme och kärlek. På skolavslutningar bubblar lätt känslorna över, för både stora och små.

Ha en fin helg!

Kram
Lott

Jessica sa...

Åh, det är så rackarns och himla mycket känslor vid examen. Både hos mor och barn som du skriver. Klumpen i halsen finns där hela dagen.

Lillskruttans utbrott är jag nästan avundsjuk på; tänk att bara bete sig precis som det känns. Jag tror att det blir bättre inuti då, än om man går och skärper sig himla mycket hela tiden när ilsket egentligen slår till. Jag tror att jag ska försöka ta efter lite ;)

Kram till dig och dina fina flickor

mitt hjärtas fröjd å glädje sa...

ja lilla tjejan då! Kan inte vara lätt med alla de där känslorna och inte veta varför man känner så där!
men trött kan man verkligen bli på sådant bråk hihi. Man vill bara hem och sätta sig och låta barnen göra som dom vill en stund:)
ja det där med att vara en bra bloggvänn, tror det är många som känner likadant och jag känner att man hinner inte riktigt med att sitta lika mycket nu framför datorn, det är ju sommar ju:) till hösten kommer nog de flesta tillbaka till bloggvärlden igen.
Ha en fin söndag.
Kramar till dig, jennie

Fru Eriksson sa...

Naw sååå fint/Kramar Annmi