Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

tisdag 28 juli 2015

Det är helt värdelöst att vara mormor...

Godmorgon!


Vem har fnulat och kommit på och deklarerat högljutt att det är världens bästa grej? Livets efterrätt. Bara få ut det göttaste och sedan lämna tillbaka. Att det är det fina i kråksången. Att bara få det där mysiga. Ibland. Då och då.

Nää. Det är rent ut sagt helt värdelöst att vara mormor.

Ur en aspekt. Notera det gott folk. Ur en aspekt. Ur miljoner andra aspekter och i övrigt så är det precis så himla underbart och megastormande och en makalös förälskelse utan like och utan gräns som intagit en med buller och bång och brak och som aldrig kommer ta slut. Aldrig. En liten liten ny förtjusande människa som liksom bara tar ens hjärta och sliter ut det. På stört. På direkten. Utan hänsyn och pardon. Förstår ni? Och håller det krampaktigt i den lilla lilla handen som är som mjukaste sammet. Och glädjebäbistårar som rinner och skvalar på den där mormodern. Att man är så himla lycklig för den nya lilla familjen som är så fin. Så fin. Och den där Vilhelmmamman och Vilhelmpappan strålar. Och Vilhelmmamman är så vacker så det gör ont.

Men ur en aspekt så suger det. Helt värdelöst. Kasst.

Det är liksom när man tacksamt och ödmjukt sitter med den där lilla underbara och fantastiska och vackra lilla sammetsmänniskan och behagliga lilla underverket och sagolika miraklet och man andäktigt tittar på den lilla gosegrodan och snuttepluttegubben och studerar de små små vita hårstråna på de bomullsmjukaste örsnibbarna i världen och lyssnar på de korta andetagen och liksom kan sitta så tills jorden slutar snurra och rymden tar slut och i typ tusen år. För alltid. För evigt. Och man vill bara hålla och snusa den lilla luddiga karamellen och den ljuva myskråkan i nacken hela tiden och dygnet runt och typ käka upp den där lillemannen och sötnöten och önskar att tiden stod still och man vill inte gå.

Man vill inte gå.

Man vill inte lämna.

Sitta kvar tills man växer fast.

Tills de får bära ut en.

Men en mormor måste ju gå.

Till slut.

Något annat går ju inte för sig.

Och det är just i det ögonblicket.

Helt värdelöst. Så kasst.

 Kniper. Värker. Skär i hjärtat.

Som den där sammetsmänniskan har tagit.

Det är den krassa sanningen.

Så nu vet ni.


Kram på er!
Från en mormor som är så vansinnigt kär i en liten sammetsmänniska och som längtar ihjäl sig efter den mjuka lilla fina och ur ett mormors egoperspektiv bara vill sitta gosa och snusa tjugofyrasju och inte lämna tillbaka och gå. Men som är så hiskeligt tacksam och överlycklig att hon har en Floriskorv och en hoper andra hemma som hon kan pussbomba och kramöverfalla. När den där Vilhelmfebern rasar som värst.




14 kommentarer:

Hemkära Hanna sa...

Åh!!! Det kan jag förstå!

Kia sa...

Åh, vilken sötnos! Grattis till mormor och den lilla familjen.

Ha det toppen!
Kram Kia

Anonym sa...

Den Wilhelmfebern har grasserat hos mig i fem år!!!!! Och du lilla nyblivna mormor, den kommer alltid att grassera tro mig Vi har fått ännu ett barnbarn så nu har vi drabbats av dubbelgrassering. Men så underbart. Grattis till de söta mostrarna och till er från Eva L. i Blekinge.

Prinsessorna på Bellevue sa...

Hanna!
Hahaha! Vad bra att du förstår... :) Tänkte först inte publicera detta inlägg först. För inte kan man skriva att det är värdelöst. Men det kändes så viktigt. Varför hade ingen berättat detta... ;) En kommentar på Facebook var från min kära moster: Precis så är det älskade sötnosPella! Så har då en mormoder kommit ut. För sådär har vi ju egentligen alltid tyckt. Allihop. Men inte vågat säga. Man älskar ihjäl sig bara. Å håller god min 💕

Underbart va...

Kraam
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Gulliga Kia!!

Tusen tusen tack!!

Kraam
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Eva L. i Blekinge!!

Åhh, så den har rasat nere hos dig också.... ;) <3 Ja, himla jobbigt och underbart i en enda salig röra!!

Tusen tusen tack och kraam!

Petronella

Ekenäsliv sa...

Så fantastiskt med lilla miraklet!!!
En dag kommer jag att förstå, en dag som inte är än på ett bra tag :)
Men då... oj oj, bor de inte i närheten då kommer jag ju få flytta ögonabums!
Kraaaam Anna
o så klart STORT GRATTIS!!!!

Mittgodastefinaste sa...

Åh Petronella! Men så härligt ändå, en bebis att nosa på.

Jag funderar över känslan att ens dotter har blivit mamma.... Det måste vara speciellt!

Kram Jenny

Bosse Lidén sa...

Stackars lilla mormor! Vilket elände. ;) Först och främst. Stort GRATTIS till er alla. Vilken sötnos.
Nu har jag läst och scrollat. Tänk att det blev en grabb denna gång. Jag lät Solveig läsa högt ditt senaste inlägg. Hon höll med mig när jag berättade vad jag sa till dig i början när jag började följa din blogg. Du borde skriva barnböcker. Din stil är härligt personlig och är inte lätt att kopiera. Borde läsas av många.
Kraaam Bosse

Änglarna finns sa...

Grattis igen mormor!!
Han är ju så ljuvligt söt denne lille Vilhelm!!!
Ett underbart inlägg du gjort...och jag kan riktigt känna med dej...trots att jag inte har några barnbarn!! Fortsätt och njut!!
Kram Annika

Prinsessorna på Bellevue sa...

Anna!
De bor i närheten. Som tur är. Annars hade jag barrikaderat mig utanför dörren. Slagit upp ett tält. Trädkramat dörren. ;)

Det går inte att fatta att man får ett barn. Att få ett barnbarn är utom ens förstånd...

Kraam
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Jenny!
Inga ord kan förklara detta. Man försöker. Med det blir bara fjuttigt. En dag får du också uppleva det!!! <3

Kraam
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Bästa Bosse och Solveig!!

Nu gråter jag. Vet inte om det är mormorstårar eller att jag blir så himmelens glad när du skriver så. Det är min dröm. Min stora dröm. Tusen kramar och tack för gratulationerna!!! <3 <3 <3

Kraam
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Annika!!!

Den varmaste kramen och tusen tack!!! Jag fattar det inte heller. Går liksom inte in. Men det är stort. Jättestort!!! <3 <3 <3

Kraam
Petronella