Man älskar ihjäl sig bara...

Goddag!

Nää. De vill inte adoptera mamman. Och de vill inte att hon ska flytta in heller. Men hon smider planer och vid ett svagt ögonblick funderade hon på att barrikadera taskmörtarnas dörr. Sätta upp ett tält i trapphuset. Undrar om det är tillåtet? Eller trädkrama ytterdörrar? Låsa fast sig i soffor? Blåhålla sig i den vackra Vilhelmmammans ben? Mig veterligt är det inte speciellt straffbart i alla fall. 

Nää. Det är väl bara att suga i sig. Foga sig. Försöka stilla sig lite.

Och den där tjarriga Vilhelmmamman skickar miljoners bilder på världens sötaste och den där mormodern blir vimmelkantig och yr och får spaghettiben. Och vill åka och sno den där luddiga karamellen direkt. Och på stört.

Fast det är tur att de är världens snällaste. Också. Den lilla sammetsmänniskans finaste mamma och stolta pappa är mycket frikostliga med bäbisgos och delar broderligt med sig av den där lilla. Och mormodern får såklart hjärtekross varje gång det plingar till i mobilen.

Som hennes kära moster skrev:

"Så har då en mormoder kommit ut. För sådär har vi ju egentligen alltid tyckt. Allihop. Men inte vågat säga. Man älskar ihjäl sig bara. Å håller god min".

Kram