Mamman som håller på att förlora förståndet...

Godkväll!

Blåbärspaj lugnar lite. En stund...

Hon vill ju egentligen bara sitta och skriva sagor. Hela dagarna. Och dricka varm choklad. Lite då och då. Men mamman har blivit knäpp. Håller på att förlora förståndet. All vett och sans. Och rids av den stora jobbångesten. Bara 36 timmar kvar.

Gå på möten. Korridorer. Kontor. Lysrör. Hålla föredrag. Skriva superallvarliga papper.

Mamman river fram symaskinen som stått i flera år. Börjar beta av lagningshögar. Syr gardiner. Fållar dukar. Rensar ur linneskåp. Stryker alla lakan och radar på hög så de ligger perfekt. Sorterar efter färg. Tar fram lådor och ordnar sladdar och glödlampor och konstiga verktyg hon inte vet namnet på. Lagar trasiga grunkor som legat i evigheter. Gör en blåbärspaj. Springer ut i trädgården mellan skurarna och plockar bort alla vissnar blommor och ledsna pelargonklasar. Som hon slarvat med hela sommaren. Typ en miljon. Ställer upp krukorna mycket ordentligt och inte alls huller om bladder som de stått hela sommaren och ingen ordning på torpet alls. Tittar ut på skvalande regn. Gör kladdkakemuffins. Dubbel sats. Förstås.

Tycker hon ser tärd ut i spegeln. Lite galen. Nästan.

Springer med dammtrasan. Skurar duschen. Tre gånger. Tvättar arton tvättar. Lägger i arton tvättar i torktumlaren eftersom det regnar floder. Fyller i femtiosju blanketter så hon får kramp i handen. Äter sju kladdkakemuffins. På raken.

Hon har blivit knäpp.

På riktigt.

Men det lugnar henne.

Lite.

Kram