Fredagsmys och kramar ungar huller om buller...

Godkväll!

Äntligen fredagskväll och även fast vi har haft fredag hela veckan så är det ändå lite fest och partaj och på vissa av oss drar det i dansbenen och hög musik dånar i hela Bellevuehuset och vi andra proppar i oss allt vad vi kan och vi blandar ostkrokar och mjölkchoklad och grillchips hej vilt och i en salig blandning och vi landar veckotrötta i soffan och ska se premiären på Let´s Dance och kramar ungar huller om buller och trampar på tappade popcorn och antar att vi får storstäda imorgon istället.

Men fredag är fredag.

Eller hur.

Kram

När hästlyckan är så stor att den knappt får plats...

 Godkväll!

Flora och Smulan

Man undrar ju exakt hur mycket stolthet och lycka det kan finnas i en liten tvåårskorv som inte visste till sig av hästlycka idag när hon och de andra flickorna på F äntligen och till sist fick sportlovsrida och klappa på de allra sötaste av hästar. Och sedan undrar man hur många tårar som egentligen får plats i en liten korvakropp när hon måste skiljas och ta avsked. Hur tårarna fullkomligt sprutade och Florpan pekade med litet spretigt finger: - Min! Pippi!

Och mamman fick locka och pocka med pannkakor och glass och en liten hästlycklig flicka med geggiga gummistövlar somnade på fem röda i bilen. För man blir ju helt klart lite trött och slut av all ridglädje och lycka och salighet som knappt får plats och när man får rida i en hel evighet.

- Mamma, titta!

Stolt liten Flisa!

Sedan fullt program och massor med fix och hej svejs och i morgon åker Frida till Växjö på SM-slutspel i innebandy och mamman och Fideli höll på att förfrysa tårna i skidbacken när Fanny susade förbi. Och bönade och bad att få åka hem tidigare. Kanske blir så när man åker direkt från shoppingturen och inte riktigt orkar och hinner byta om och tror att det räcker med gummistövlar.

Har jag inte sagt det.

Hon är hopplös.

Den där mamman.

Kram 

Fideli spanar på Fanny i Klackbergsbacken… 

Prinsessnostalgisk och onyttig...

Godkväll!

Flora

Är det något som kan få mamman att bli sittande i timmar så är det när man börjar på att titta på gamla kort. Och när det dessutom idag har högtidligt tillkännagjorts en ny liten supernäpen och söt liten prinsessa Leonore till världen, så kände mamman att hon var lite tvungen och måste obönhörligt och omedelbart få mysa lite nostalgiskt bland sina egna prinsessor och nätta små miniflorpisar och pyttefislisor och pluttiga Filippisar. De andra prinsessorna finns ju i vältummade fotoalbum, från den tiden när man tog riktiga kort, så dem har vi också betat av.

Och vips.

Så gick det ett par timmar.

Igen.

Kram

Felicia

Filippa

Mamman tänker att det snart vankas verklighet...

Godkväll!

Pippi och popcorn, det är grejer det...

Mamman ligger och stryker en liten sängvarm Floriskorv på ryggen och de ligger så jättelänge. Alldeles stilla. Och mamman tänker att hon är världens lyckligaste. Som får ligga och stryka en liten stilla korv på ryggen en tisdagsmorgon i februari. Och kommer samtidigt på att det snart vankas verklighet och ordning och reda och att det snart inte går an att ligga kvar i sängen och mysa hur länge som helst. Så mamman tar motvilligt tag i joxiga och bökiga jobbgrejer och fixar och donar och räknar och klurar och fnular och tänker att hon har världens bästa arbetskamrater som kramas och säger att hon är efterlängtad och som fixar och trixar så att det där mödosamma och snärjiga nog löser sig.

Sedan hittar mamman en uppsättning Pippi-kläder på vinden och en överlycklig och Pippi-älskande liten korv knölar på sig allt på en gång och är stolt som en tupp och kramas i evigheters evigheter . Sedan tittar vi på Pippifilmerna för 874:e gången på raken och sedan moffar vi popcorn så det ryker och far överallt.

Dagen avslutas med lite skid- och pulkåkning och ett berg med kolor, en packe chokladkakor och en hel kartong med glasspinnar.

Inte så dumt alls.

Kram

Älskade lilla Flora!

När det spritter i skidsugna skollediga ben...

Godkväll!

Ett underligt väder vi har. I helgen damp det ner en halvmeter snö och nu har nästan varenda liten snögnutta regnat bort. Lite sportlovstrist att det är mjuka och leriga aprilgräsmattor när det spritter i skidsugna skollediga ben.

Så vi kör lite vindsröjning istället. Och hittar gamla bortglömda skatter och annat som borde ha deporterats för länge sedan. Äter chokladfingrar och stjärnformiga ostkrokar och lite annat gott.

Och har det rätt bra ändå.

Kram

Junikänsla och jordens bästa discoshow...

Godkväll!

Med lite junikänsla i vintriga februari och sommartårta i magen och massor med annat gott när ögat vill mer än man klarar av och superspännande fiskdamm och jordens bästa discoshow, som grädde på moset, så har familjen släpat sig hem på regnvåta och grushala vägar till Bellevuehuset igen och glada och nöjda kraschlandat i soffan i en rörig söndagshög.

Efter att ha varit på mysigt kusinkalas hos bästa Matilda som fyllde 7 år idag så är känslan lite mer uppsluppen än vanligt. Eftersom vi också proppar i oss tacochips i kalasstinna magar och dessutom har ett helt långt sportlov framför oss.

Och det gillas.

Starkt.

Kram

Med risk för att bli inspärrad...

Godmorgon!

Det är i alla fall lördag...

Efter ett mastodontmaratonpass med att sortera tvätt och en väldans strykkrökt och värkande rygg, men ändå kunna skönja ljuset i den eviga tvättstugetunneln, så somnade mamman pladask i soffan mitt i fredagsmyset och pappan låg avsvimmad i den andra med en liten Floriskorv som var helt fredagsslut och låg och snusade som en loska i pappans famn.

Mindre kul då att vakna upp mitt i natten och inse att lakanen låg i torktumlaren. Lite smådrygt och typ megakämpigt att masa sig upp och i princip i sömnen trä på korvande och kinkande lakan. Bara för att i nästa sekund vara tvärpigg och stirra ut i mörkret.

En annan sak som slår mamman så här på lördagsmorgonen. Det är grymt orättvis och oschysst att vissa i den här familjen vaknar upp med vågigt och megavackert och ubersnyggt Hollywoodhår och som genast går in i duschen för att få bort fina lockar och det där superfluffiga. När mamman vaknar med piassavakvasthår och ofrånkomligt måste och är tvingad att släpa sig in i duschen för att inte skrämma ihjäl någon på fläcken och löpa skapligt stor risk för att bli inspärrad. 

Om hon nu skulle råka få för sig att gå utanför dörren.

Finns verkligen ingen rättvisa i den här världen.

Kram

När man nästan tappar andan och blir omskakad...

Godkväll!

Ni vet när man bara gapar och nästan tappar andan och blir omskakad och inte riktigt kan tro att det är sant och verkligt och när det är så vackert och fint så det är svårt och nästan mödosamt att ta in och när det nästan blir för mycket. Lite ogripbart. Och i för stor omfattning och i alldeles för hög grad. På en och samma gång.

Och när man kommer hem och tänker att man vill flytta på en gång. Direkt, omedelbart och utan omvägar. När väggarna nästan faller på en när man går in. Känns lite trångt och snävt. Lite tajt och kyffigt. Lite begränsat. Lite slutet. 

Men när man ändå är knökfull med inspiration. När gnistor har tänts. Och motivationen har höjts. 

Och när man knappt kan bärga sig.

Kram

När man är barnlycklig och kär i ungefär 28 ungar...

Godkväll!

En liten sjuksyster och en stor syster på Öppis...

Efter att ha ätit Vintergatans starkaste, fast galaxens godaste, chillikryddade gryta och kastat in några nävar jordnötter så är mamman en frusen spillra med brokiga sockor och tjocktäcke i soffan och får liksom lyfta sig själv i nacken då ögonen bara vill falla ihop, då hon har varit med en dotter i Västerås i arla morgonstund och dottern fick en snygg och passande tandställning efter år av längtan och väntan och sedan kilade mamman och korven iväg till Öppis på eftermiddagen och nästan alla flickorna på F ramlade också in och alla hade turen att få nybakat varmt bröd till onsdagsmellis och en liten Floriskorv fick också lyxen att umgås med storasyster en liten stund, en storasyster om hade jobbat ett par timmar på Felicias förskola och var barnlycklig och kär i ungefär 28 ungar. 

Sedan hasta till fiollektioner och därefter avnjuta en konsert med Kulturskolan och när Fanny och hennes kompisar spelade vansinnigt vackra och tårframkallande "My Heart Will Go On" från Titanic fick mamman svälja och svälja och en liten kvällstrött korv protesterade och ville gå hem och sova och sedan och till sist gick hela kånkarånget hem i sena snöflingekvällen och vita dammtussar dansade i februariluften och såklart måste man avsluta kvällen med snöbollskrig där alla var mot pappan och tokskrattande, supertrötta flickor.

Så godnatt gott folk.

Nu tar mamman sig i nackskinnet igen.

Och lyfter tillbaka sig till soffan.

Kram

Puss!

Kan inte tro att det är sant…

Godkväll!

Törs kanske inte riktigt. Men ordentliga och förtroendegivande handslag idag och bara några kvarnar kvar som ska malas. Men hjärtat är lättat. Som en fjäril. Istället för en tung sten. Och så länge som det har tärt och gnagt. Och det har varit tårar. Vånda. Oro. Farhågor. Ibland panik. Olust. Ängslan.

Men vi valde att se bortom. Förbi. Vara positiva. Och nu kanske det äntligen blir så. Många års bekymmer till ända. 

Så lättade. Och det ljusnar.

Och nu. 

Kvarnväntan.

Kram

Sollängtande vintersjälar och jeansblå himmel...

Godkväll!

Man trodde inte det var sant i morse när himmelen hade öppnat sig och det där gråvita täcket som legat som en blöt filt över vårt land i evigheters evigheter var som uppslukat och rymden var så där overkligt jeansblå och solen sken som aldrig förr och gatorna var februarigrusiga och det låg lite små smälta snöhögar här och där och tydligen har stadens första tussilago ploppat upp och det var som en värsta aprildag. Men bara det att frusna och sollängtande vintersjälar fick känna den där kommande våren. Om än bara för en liten stund.

Och att man kunde öppna dörren ut till glasverandan och en dotter som stod i solskottet och spelade gitarr och sjöng för sin mamma som gick och plockade bland miljoners stövlar och skor huller om bladder.

Och som kände våren i sig.

Kram

För de borde ju leda en nation och lösa världsfrågor eller nåt...

Godmorgon!

Gång på gång blir man varse att fyra tänker bättre än två. Att fyra klurar och fundrar och grunnar så mycket smartare och klokare och skickligare och att en kvartett är bra mycket klyftigare och mer skarpsinnig än en duo. Som har fastnat i gamla hjulspår och kört fast och som har fått svårt att lyfta blicken. Att se bortom. Förbi.

Ända tills ljusen har brunnit ner. Ända tills vi är så gäspiga och planeringsmatta så vi nästan ramlar av stolarna. Tills vi måste stötta upp hakorna så vi inte faller omkull.

Ända tills den där andra känslan infunnit sig. Och kvartetten känner sig sig starka och orubbliga och klartänkta.

Och alltså den där kvartetten. Ett sådant oerhört slöseri och ödslande. För de borde ju typ leda en nation. Fixa klimatfrågan. Komma på förnybar energiteknik. Lösa världsfreden. Bekämpa terrorism och korruption. Skapa arbeten så att fattigdomen i tredje världen ordnar upp sig och elimineras. Se till att alla barn får möjlighet att gå i skolan. Få bort all girighet och roffaranda som råder i världen. Att sluta slösa på våra resurser. Att ta hand om vår jord och våra medmänniskor. Att alla människor får tak över huvudet och varje dag kunna få äta sig mätta. 

När den där klipska kvartetten ändå är på gång liksom. För de är helt enkelt mästare på att lösa upp knutar och trådar. Nysta upp. Se kärnfrågan och fokusera.

Och just den där känslan. Att allt kan gå. Bara man vill. Lite grann. Men mest och framför allt en positiv känsla. Att bära med sig. Och att man inte löser något ensam. Och att man gör det bäst tillsammans. 

Just den känslan.

Kram

Det finns så mycket att vara glad över...

Godkväll!

I köket sitter ett gäng Bellevueflickor och målar de allra finaste Alla Hjärtans Dagkort och mamman har tänt ljus och har suttit en lång stund och snusat i Floriskorvens fjuniga hår som luktar vaniljhallon och bus och mamman har fått röda tulpaner och extra många kramar och mamman är så lycklig eftersom diskmaskinen är igång igen och hon är lycklig över vattenfärg och tejp i hela köket och pappersklipp över hela golvet. Och att Fideli har sportlov och har kommit hem idag och ska trängas med oss i många dagar till. Och att det äntligen är fredag. Och att vi ska poppa popcorn nu.

Ja, det finns så mycket att vara glad över.

Önskar er alla en fin Alla Hjärtans Dag!

Kram

Oskrivna lagar, ni vet...

Godkväll!

Vet inte om det finns någon oskriven lag eller vad det är. Men går en sak sönder så är det nästan bara att vänta på att nästa också pajar och havererar. Idag totalvägrade plötsligt diskmaskinen och knölade och lät och hade sig och mamman handdiskade hela eftermiddagen och det är absolut inget fel med det. Kan vara himla trevligt faktiskt. Det är bara det att när man är ett mindre kompani i huset så underlättar det så megamycket och superoerhört om man har en diskmaskin.

Mamman gick in och pratade snällt med tvättmaskinen och klappade lite på torktumlaren och hoppas de inte låter sig påverkas och blir inspirerade av kompisen i köket. Dock har världens bästa pappa legat och skruvat och grejat och plockat isär 37 gånger och mekat och kliat sig i huvudet hela långa kvällen och nu kanske, kanske den fungerar.

Mamman håller tummarna och ber en tyst bön.

Kram

Och mamman skäms för sin uselhet...

Godkväll!

Vem kan vara förargad på världens goaste korv...

Om nu inte liten Floriskorv hade råkat spilla mjölk på tangentbordet idag så hade inte Fideli tagit ett tidigare tåg till Norpan eftersom det måste ha fått en möjlkchock och liksom dog lite och var katastrofkaputt och visade 27 olika tecken när man tryckte på en tangent och hon kunde då omöjligt göra sitt Powerpoint-program till imorgon och då hade nog inte mamman och pappan heller panikåkt till Avesta och köpt ett nytt och passat att på att bläddra i tapetböcker på Flugger också och som vanligt vara tokoöverens och totaloense och sedan hade ju inte mamman fått fingra lite på smink på H&M och köpa ett par svarta stupisar till Frida och en snygg blus till Fideli och inte heller hade de stannat och köpt hem världens godaste kycklingspett med jordnötssås och galet goda vegetariska vårrullar och då hade det ju inte blivit en liten onsdagsfest hemma i Bellevuehuset.

Och då hade ju inte heller mamman kunnat sitta hemma och bortklemat I-landsklaga att tangenterna kändes lite hårdtryckta och lite ovana. Och att tangentbordet var lite bredare och att hon inte alls är kompis med det. Trots att det var ett exakt likadant som förut. Fast lite bredare. Och detta är med sladd istället för trådlöst, eftersom man ändå får byta batterier 24/7. D v s dagens i-landsproblem nummer två. 

Och mamman skäms. Skäms för sin uselhet och skäms för sina olater och divalater.

Och det är väl inte klokt och vettigt hur beroende man är av den här teknikprylen och har typ halva livet  där och klarar sig typ inte en endaste dag.

Nej. 

Inte någonstans.

Kram

Världens bästa dag...

Godkväll!

20 ton, en stridsvagn, en ångbåt, ett mindre berg och en långtradare har lyfts bort från mamman och pappans axlar idag. Länge, länge har vi varit oroade och ängsliga och bekymrade och länge, länge har det gnagt och tyngt. För när allt kommer omkring så känns allt annat som trams och oviktigt, när saker och ting är grumliga och dunkla och när man inte vet och när allt tar en sådan evinnerlig tid.

Idag kom beskedet att hon mår bra igen. Och äntligen kan börja leva fullt ut. På nytt.

Och som vi har väntat på detta.

Och vi älskar dig så mycket!

Och idag är det världens bästa dag!

Kram

Festival och efterlängtade kramar...

Godkväll!

Jodå, mamman och pappan drog på festival och tillbringade lördagen i skumma och svagt upplysta lokaler med rutigt betonggolv och 70-talsaktiga franslampor och scener lite varstans i skrymslen och vrår och jodå. Mamman och pappan var mäkta stolta över sin dotter och över alla andra som bjöd på härlig underhållning och sångglädje.

Och så fick de ju kramas med flickungen igen.

Och det var efterlängtat.

Mycket efterlängtat.

Kram


P:S Och om någon vill se ett litet klipp från festivalen så finns det på min instagram:
@prinsessornapabellevue

Det är nu det börjar...

Godkväll!

Mammans hjärta tar ett extra skutt när hon blir anförtrodd. Och litad på. Och känner sig exklusiv och utvald. I bilen hem genom snöslask och rymliga snöflingor sitter de och myser. Och skrattar. Och Veronica Maggio sjunger live. Och mamman tänker. Det är nu det börjar.

Och blir varm och stolt.

För det är nu det börjar.

Kram 

När mamman nobbade Persbrandt...

Goddag!

En liten korv och hennes knäppa korvmamma...

Å helt plötsligt så var vi inbjudna till Lena Endre och Persbrandts nya högt belägna villa i underbara skärgården och solen lyste mellan småtallar och björkar och utsikten var vansinnigt bedårande och havet glittrade och bländade och vi fick kisa medan vi åt sockriga bullar och drack kokhett kaffe och samtidigt försökte hålla balansen på vingliga färgflagiga caféstolar. I högt oklippt sommargräs som killade på brunbrända ben. 

Och mamman hade bländvita tänder och sånt där Endrehår hon också, som hon slängde lite med och skrattade högt och hon och Lena var som bästa bästisar och utbytte hemligheter och pratade lägenhetsköp och ungar och karlar och drömmar och framtid. Medan de låg och solade på blommiga handdukar och spanade efter fiskmåsar och sippade på lite goda drinkar med neonsugrör och sura limeskivor. Och viftade bort mygg. Och mamman hade inte alls någon bullig sexbarnsmage och stripigt hår och mörka tröttringar under ögonen, utan var slank och hade snygg randig bikini.

Och karlarna höll väl på med något karligt. Diskuterade väl några kamaxlar eller fräna växellådor och beundrade några guldiga ekerfälgar. Eller grillade gigantiska flintastekar. Eller nåt annat viktigt.

Och plötsligt och hux flux satt mamman och Persbrandt vid stupet ner till havet och dinglade med benen och han tog sin arm om den ubersnygga och oemotståndiga mamman som skrattade med kritvita tänder och han tittade på henne med sina isblå ögon och fluffade om hennes Endrehår och gav henne komplimanger och skamliga förslag. Med lite Marwin Gaye i bakgrunden. 

Och mamman sa: - Näää tack! Du vet... Jag är ju gift och har ju sääx uuungar…. Naturligtvis också på det absolut värsta och bräkigaste Fagerstamål som finns och på Tabihtavis. På pricken. Och exakt.

Och med ens kändes den där magiska snyggförtrollningen över mamman bruten och puts väck.

Men det är inte klokt vilket rikt och superduperspännande nattliv den där oglammiga sexbarnsmorsan lever.

Eller hur.

Kram

Festsnurrig och fyllaårvimmelkantig...

Goddag!

- Ska jag få paket?

- Hmmm…

Ja, nu har vi haft ett firande och kalasståhejande i Bellevuehuset hela långa helgen och nu är den lilla korven minsann 2 år fyllda, vare sig mamman vill det eller inte, och älskar man Pippi mest i hela världen så blir man ju såklart överlycklig och väldans förtjust om man nu råkar få en hel del Pippi-grejer i färggranna paket och mjuka gossedjur som man kan krama kärt och omedelbart och så kan man ju alltid pussa på Pippi ända tills man somnar i soffan. I en liten rörig hög med Lilla Gubben och Herr Nilsson insnurrade i håret. Och fast det egentligen är läggdags för länge sedan och man är alldeles festsnurrig och paketöverväldigad och fyllaårvimmelkantig.

Och mörk under ögonen efter en hel helgs partajande. Ett slarvande hela helgen och ingen ordning på torpet alls. Och helt slut.

Men som sagt. 

Det är smällar man får ta. Det är bara att bita i det sura äpplet. Och liksom bara att tugga i sig.

Lilla älskade Floriskorv.

Födelsedagskorven.

Kram

Liten allvarlig födelsedagskorv...

- Mamma, titta!

- Oj, nu sjunger de för mig...

- Nu blir jag lite blyg, tror jag...

Hur har det kunnat gått 2 år?

Fullt upp med att öppna paket...

Mormors Pippi-äppelpaj!

Sedan blev det en hel del bakande och fixande innan kalajset och Flora bjöd på ett mindre berg av semlor också!

Flora 2 år och så mycket kärlek!

Hon tar mitt ansikte bestämt mellan sina små händer och håller det kvar och tittar på mig, ömsint och allvarligt, en lång stund och pussar mig sedan rakt på munnen och stryker mig över kinden och kramar mig hårt, hårt och säger: - Maaammmaaaaa… Och mammans hjärta går nästan sönder och med ens är hon tillbaka i sjukhussängen och sitter på den gula, noppriga landstingsfilten och utanför virvlar iskall februarisnö planlöst och godtyckligt och hon är utom sig och dinglar med trötta fötter och håller den minsta lilla fågelungen och tårarna slutar inte att rinna för det finns inget slut och inget stopp och hon har suttit där i så många dagar utan sömn och fågelungen vill inte äta och den orolige mammans hjärta brister och går sönder i tusen bitar och hon är ensam och hon går under och ber om ett mirakel och hoppas och skulle göra vad som helst för att den lilla ska äta och få lite hull på de smala, smala benen och fluff på kinden och hon tar det lilla huvudet mellan sina längtande händer och snusar på det mjukaste håret och tårarna rinner och det mjukaste håret blir blött och lockar sig. Och mamman älskar den lilla korven så oändligt, ofantligt och gränslöst och kärleken är utan slut och hon viskar i det lilla örat. Och tar den lilla handen och håller den. Länge och till tidens rand och ände. I evigheters evighet. Och idag fyller Flora 2 år och hennes fem systrar skulle ta ner månen för henne. Och gå igenom eld och bestiga de högsta utav berg.

Grattis älskade barn!

Och tack. Å det innerligaste.

                                

Du skrattande knyte med solblekt hår,  hur fick jag dig i min famn… (Dikt av Erik Lindorm)