- Mamma, visst var det så vackert så ögonen tårades...

 Godkväll!

En överförtjust och hänförd liten Floriskorv har "klappat lilla magen" och stolt gjort imsevimserörelser och applåderat mycket stolt åt all skönsång och däremellan sprungit rappt och kvickt och olovandes och norpat hårdbrödmackor i matsalen mellan mammababbel och dockvagnskörning och innan det var dags för fikatajm och smörgåsbredande på Öppis.

Sedan snabbt hem och kastade i oss lite mat och sedan skönhetssömn för liten korv och för mamman var det bara röja och feja så gott det gick. Sedan invänta små flickor på F och fixa mellis till hungriga vargungar och därefter skrajset titta bort och vara harhjärtad och hålla den modige i benet, som låg i tandläkarstolen och fick två tänder utdragna. Och mamman, som nyss blivit en cm kortare än sin tappre och djärva 13-åring, gick hem på ostadiga och lite tandutdragardarriga ben, tittade beundrande och malligt på den heroiska. Med blodiga bomullstussar i munnen. Och blod i mungiporna. Och två gigantiska tänder i en liten plastpåse i fickan.

Efter det var det världsrekord med potatisskalaren och supersnabbt slänga in en potatis- och kasslergratäng in i ugnen och sedan skjutsa små fiolflickor till orkestern. Och mamman satt på randig och sliten plyschstol och applåderade och klappade stolt händerna åt alla duktiga och begåvade.

Och sedan tjoff in med högen med ungar och fioler huller och buller och sedan storhandling och 17 kassar med det absolut allra nödvändigaste.

Och liten Flisa tittade på mig med allvarsam blick och sade:

- Mamma, visst spelade vi så vackert att ögonen tårades på dig…

- Om, Flisan, sade jag.

- Om...

Kram