Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

onsdag 10 oktober 2012

- Jag vill ha allt blått på min begravning...


Godkväll!

Igår, var det bitande kallt när vi travade iväg till fiollektionen. Kylan trängde in under ofodrade höstjackor och det var ruggigt och sparvarna satt hopträngda i en syrén, som nästan tappat alla blad, och huttrade. Filippa gick längs vägkanten och plöjde torra höstlöv med gummistövlarna och sade plötsligt:

- Mamma, på min begravning så vill jag ha allting blått.
Mamman, som nästan slutade andas... frågade oroligt:
 - Vad sa du, Filippa?
- Jo, på min begravning, då ska allt vara blått. Jag tycker om blått. Blommorna ska vara blå, allt ska vara blått och fint runtomkring. Och fint blått tyg. Sen vill jag ha en blå fågel också.
Det blir väl fint, mamma?

Hon sade det med en sådan där barnaktig självklarhet, att det i och för sig inte blir konstigt, eftersom när man är barn så är döden lika självklar som livet. Man föds och sen dör man. Det är livets gång.

Men för mamman, snörptes hjärtat ihop till en liten klut och blodet hejdade sig i ådrorna. Tiden stannade upp för ett ögonblick och hon blev plågsamt påmind om livets förgänglighet. Tårarna trängdes och brändes innanför ögonlocken och allt svindlade. För det absolut otänkbara, fruktansvärda.

Mamman: - Snälla, älskade Filippa. Du ska inte dö än. Inte på hundra år. Det vet du väl.
Filippa plöjde vidare, så löven yrde, bärandes på den lilla svarta fiolväskan.
- Det vet jag väl. Inte på miljoners, miljoners år. Men blått är fint, skulle inte du också vilja ha det?
- Mamman, blev varm igen och rördes och sa: - Såklart, det är fint. Väldans fint. Det vill jag också ha. När den dagen kommer.

Sen var det inget mera med det. Så är det i en 6-årings värld.

Mamman däremot, tänkte på detta hela kvällen och gick in i mörkret till sin lilla Filippa. Felicia sov redan tungt bredvid. Ljusslingan på kakelugnen bredvid, lyste svagt, nästan som riktiga stjärnor. Filippas toviga, ljusbruna hår var utslaget över kudden och hon hade ännu inte somnat. Men nästan. Mamman pussade henne på den varma kinden och på den lilla munnen och lyfte upp henne och kramade henne. Bara satt och höll om henne. En stund. Strök bort en test i pannan. Sa att hon älskade henne så mycket. Mest i hela världen.

Och kramade henne igen. En extra gång.

Och extra hårt.


Kram


Liten älskad Filippa, 2 år ungefär...

17 kommentarer:

Ekenäsliv sa...

Åhhh, barn och deras funderingar alltså… Det är ljuvligt samtidigt som det bara hugger till i hjärtat av såna kommentarer…
Natti natt!
Kram Anna

Prinsessorna på Bellevue sa...

Anna!
Ja, veet... De är såå härliga och spontana, men här högg det verkligen till...

Natti natti!
Kram
Petronella

hemma hos lilla mej sa...

Dessa små barn dom är ju bara så spontana och goa.Kan tänka mej att det högg till ordentligt i ditt dina modershjärta.Ha det bäst fina du .Kramar Rita ♥

frk. Frida Fortissima sa...

Hej Petronella!
Vilken fröjd och glädje att du hittade till min blogg så att jag fick hitta till din och läsa om ert sagohus och om alla prinsessorna = ) Vi ses snart igen!
Kram,
Frida.

Browneyedgirl sa...

Oj jag fick gåshud =) Visst är det så, känner igen det där. En annans värd stannar upp bland hemska tankar för en stund, men för dom är det bara så. Så söt hon är din tjej =) Kram på er

Livets Guldkorn sa...

Underbart berättat! Känns som en liten saga i sig.
En trygg liten tjej med en varm kärleksfull och trygg mor.

När vår dotter var fem år sa hon en kväll vid läggdags: Mamma, jag vill leva som så, att jag kan få ett bra liv!
Jag bara stannade upp och undrade vad denna lilla femåring menade.
Jo, sa hon, jag vill att alla jag tycker om och jag själv ska göra allt för att få ett bra liv och bli lyckliga!
Tänk vad det rör sig mycket i ett litet barns tankar.
Tack för ditt besök hos mig, det gladde mig :)
Ha en fin dag, ge tösen en extra Kram från mig
Ann-Louise

dianasdrömmar sa...

Åhhh, vad fint du skriver det högg till i hjärtat på mig.Dom ska leva minst i hundra år till kram Diana

Anette-Ljusa drömmar på landet sa...

Du vackra själ !!! Ge ut en bok för jössenamn !!!!
Jag bara sugs in i din text !!!...så fint !

Kramar till dej från mej !

Fröken Hulda sa...

Det värker i mitt mammahjärta när jag läser. Men är det inte så att det är vanligt att barn i hennes ålder tänker mycket på liknande stora saker? Jag tycker i alla fall det fick ett vackert slut.

Njut Av Livets Goda Ting sa...

Hej
Vilken underbar liten berättelse, tagen ur verkliga livet... Som mamma blir man tagen och varm i hjärtat.... Älskade barn, vad vore man utan dom...

Tack snälla för din titt inne hos mig.

Kram
på dig
Jessica

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Tänk om man kunde behålla den naturliga inställningen till liv och död som barn har, men det är nog stört omöjligt. Förstår så väl att du blev rörd.
Kramar
AnnaMaria

till-vidas-ara sa...

oj vad fint..! blev alldeles tårig i ögat nu.. vad vackert du skriver och beskriver Tycker om det hos dig. så glad du kikade in hos mig. måste läsa mer sen så fort jag får tiden..

kramar Lycke

Prinsessorna på Bellevue sa...

TILL ALLA SOM KOMMENTERAT!

JAG BLIR SÅ HIMLANS LYCKLIG OCH GLAAD!

RITA: HA DET BÄST DU MED, GULLIGA DU!

FRIDA: JA, VI SES SNART IGEN. ROLIGT ATT DU KIKADE IN TILL MIG!

BROWNEYEDGIRL: JAG VET, MAN BLIR SOM FÖRSTENAD, MEN FÖR DEM ÄR DET HELT NATURLIGT, LIKSOM. TACK, GULLIGT SAGT!

ANN-LOUISE: MEN, ÅH VAD GULLIGT SAGT AV DOTTERN... DE KAN SÄGA SÅ FINA, TOKIGA, ROLIGA OCH OTROLIGT KLOKA SAKER, DE DÄR BARNEN... SKA ABSOLUT GE HENNE EHN KRAM!

DIANA: JA, MINST I HUNDRA ÅR.... MINST!

ANETTE: HÄRLIGA MÄNNISKA, JAG KANSKE SKA FÖRSÖKA...

FRÖKEN HULDA: JO, DET ÄR SÅ TYPISKT DEN ÅLDERN... TACK SNÄLLA DU!

JESSICA: JA, VAD VORE MAN UTAN DEM... ÄLSKADE UNGAR!!!

ANNA-MARIA: TACK SÖTA DU! PÅ DET VISET ÄR DET SYND ATT MAN BLIR VUXEN, EFTERSOM MAN TÄNKER SÅ VUXENAKTIGT, FÖRNUFTIGT OCH ... TRÅKIGT....

LYCKE: ÅH, TACK! VARMT VÄLKOMMEN TILLBAKA!

KRAAM TILL ER ALLA!!!




Queen of Kammebornia sa...

Vilken fin berättelse om barnets självklara förhållningssätt till livet och döden. KRAM!

♥ årstidens bästa ♥ sa...

Ja, vad säger man?
Hjärtat stannar verkligen till 100 gånger när de säger något sådant.

Våra barns farfar är en ängel i himlen, de har aldrig träffat honom.
När vår yngsta var ungefär 3-4år då grät hon otröstligt och hon ville minsann oxå vara en ängel i himlen hos sin farfar...

Gråter bara jag tänker på det.

Älskade ungar. Vad vore livet utan dem?

Kram till dig du finaste P.
Linda

Prinsessorna på Bellevue sa...

Pia!

Tack, snälla du! Vad glad jag blir!

KRAM
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Finaste Linda!

Men, åhhh, vad sorgligt! Nu får jag också tårar i ögonen... Ja, de där barnen... de älskade ungarna!

Stoor kram till dig, vännen!
Petronella