Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

lördag 13 oktober 2012

Jag såg direkt att det var en flicka...


Godmorgon!

Älskade lilla Fanny, hur är det möjligt att det är 8 år sedan du kom till oss och såg världens ljus! När Frida var 3 år så började längtan efter ett tredje barn. Den var stark och vi, som bara hade hoppats på två, väntade plötsligt en liten till. Vi var så himla lyckliga, glada och förväntansfulla! Jisses, vilken stoor familj vi skulle bli... Härligt!

Fanny, du var så efterlängtad! Vi byggde vårt drömhus och stod i, och i oktober månad, strax innan din födelse, så var det dags för plåttaket att läggas. Det var ett ganska omfattande arbete och din far var med  och sprang omkring på taket, dagarna i ända. Som tur var, var det ljumma oktobervindar det året och årets sista varma strålar, flödade på dagarna. Det var en otroligt vacker höst!

Jag hade hört att med tredje barnet, så var ingenting sig likt. Det löftet höll du och förvärkarna satte igång hela 9 dagar före din födsel, med 5-10 minuters mellanrum, dygnet runt. Hade aldrig varit med om maken och kroppen jobbade på, men ingenting hände. Ingenting. 

Tre dagar innan, ser jag din far ta ett luftsteg på en ramp och ramlar ner och blir liggande. Han säger direkt att hälsenan gått av och jag ringer en ambulans. Du börjar böka och stöka därinne i magen, för du känner nog min rädsla och panik. Dagen efter ska han opereras men väljer att göra det i vaket tillstånd, för utanför i väntrummet sitter jag med värkar, hela tiden. Han vågar inte sövas, ifall det blir dags.

Jag kör hem din far som har otroliga smärtor. Dagen efter vågar vi inte vara hemma längre utan din morfar skjutsar in oss till förlossningen. Det har nästan inte hänt någonting med min kropp, bara några cm. Vi får sova över, din far får äta starka mediciner mot smärtorna, och efter 17 timmar kände jag att det började sippra vatten. Eftersom dina systrar fötts inom 15 minuter efter att vattnet hade gått så sade jag till barnmorskan. Fick en mycket våldsam undersökning av en läkare, tårarna rann för det gjorde så ont. Hon sa själv att efter denna hårda undersökning så skulle vattnet forsa. Alltså hade inte mitt vatten sipprat, det var bara inbillning. Hon sa att vi fick åka hem. Eftersom vi har 8 mil hem, ingen av oss kunde köra bil, jag var säker på att vattnet hade börjat att sippra, jag hade värkar var fjärde minut, så bad jag att få stanna kvar. 

Hon var benhård och skickade hem oss. Jag undrade vad jag skulle göra om vattnet gick och hon svarade bara skoningslöst att det fanns väl en vårdcentral i vår hemstad.

Jag grät, gick böjd av smärta och sköt rullstolen med din far i, framför mig i korridoren. Utanför stod din morfar och väntade och körde hem oss. På vägen hem fick jag så fruktansvärt ont, det var nu bara två minuter emellan och det var på ren envishet som gjorde att jag kunde gå upp de fem trapporna. Vi lade oss i soffan och poff, vattnet kom ett skott, och jag kände direkt att du var på väg ut. Jag torkade upp vattnet, letade på nya kläder, andades och försökte hålla emot medan din far ringde ambulans. De ville inte skicka ambulans utan tyckte vi skulle ta en taxi. Din far satt på en stol i hallen och tårarna rann sakta. Han blev kopplad hit och dit och till slut hamnade han hos förlossningen. Barnmorskan hörde på min andning i bakgrunden att det var mycket BRÅTTOM. Så de skickade två ambulanser, en från min hemstad och en med en barnmorska från förlossningen, så de kunde mötas på halva vägen var.

Jag tog den tunga väskan och gick alla trappor ner, ledd av ambulanspersonalen. Nu hade jag ju haft krystvärkar i 18 minuter och det var fruktansvärt. Det finns verkligen inte ord för hur det kändes. Ambulansen var så liten, så det tog lite tid att få in mig i den, och din far fick inte plats där bak utan fick sitta i framsätet. Det var blåljus och sirén och där låg jag, och hade ingen att hålla i handen, fastspänd på en bår som var kraftigt böjd under knäna. Jag förstod att vi aldrig skulle hinna, jag andades och skrek om vartannat. Jag skulle få föda i en uppförsbacke eftersom båren var böjd. Till slut förstod jag att du inte kunde hålla dig kvar, så jag skrek att de skulle spänna loss mig för du skulle minsann komma NU! Jag hade då haft krystvärkar i 27 minuter.

Precis efter en omkörning av en lastbil, i 180 km/h, så skrek ambulansmannen till föraren: - HUVUDET ÄR UTE, STANNA!

Det blev tvärnit och jag såg paniken i ambulansmannens ögon, föraren hoppade ut, öppnade sidodörren, jag såg i ögonvrån att din far hade hoppat ut på kryckorna men att dörren slogs igen framför honom. Han var rädd. Han med.

De båda skrek: - KRYSTA NU!

Min kropp var dock inte redo, så jag sade att jag måste vänta på nästa värk. När jag kände att den närmade sig så tog jag i för kung och fosterland och hela du gled ut. Ambulansmannen snurrade fort upp din navelsträng, som var lindad runt din hals och först var det helt tyst, strax efter skrek du för full hals och jag fick dig direkt på bröstet. 

Jag såg in i dina ögon, och herreguud, så lycklig jag var! Du levde!

Jag bad att de inte skulle säga ditt kön, för att jag ville att jag och din far skulle se det tillsammans. Fast i mitt hjärta så hade jag känt att du var en flicka och när du tittade på mig för första gången, så såg direkt att du var en flicka. 

Det blev fortsatt färd med blåljus och sirén, och hela tiden låg du inlindad på mitt bröst och tittade på mig, hela vägen. Du var helt tyst. Vilken kamp du nyss hade utkämpat och vilken blick, den glömmer jag aldrig. 

Åh, vad jag älskade detta lilla våta knyte, med brunt hår och med ett par ögon som var miljoner år gamla.

När vi kom fram så fick in far se dig för första gången. Vi kramades och grät och kramades igen. Han lyfte på den lilla gröna duken, du var inlindad i, och vi såg att det var en liten flicka!

Idag är det 8 år sedan.

Vi älskar dig så mycket, Fanny!

Tack för dig och tack för de andra.

Du är också orsaken till att vi har så många barn. Det är jag så tacksam för, så TACK! Det var en väldigt traumatisk upplevelse och jag grät varje gång jag berättade. Jag sade till din far, att jag var bara tvungen att få en positiv födselupplevelse för att komma över detta. Sen hade vi den stora lyckan att Filippa kom till oss och allt var frid och fröjd. Sen kom Felicia, eftersom det var ju så fantastiskt roligt med fyra barn. Sen kom Flora, för det var ju så otroligt fantastiskt med fem barn. 

Vad är det för en dag?
Är det en särskild dag?
Ja, det är ingen vanlig dag, 
för det är Fannys födelsedag!

HURRA 
HURRA
HURRA
HURRA


Kram och grattis!




29 kommentarer:

Silversmed Linnéa Eriksdotter Ekencrona sa...

♥ GRATTIS FANNY ♥ önskar en silversmed i Kilsbergen!
Tänk att man minns ALLT! Min son är tjugofem men jag kan fortfarande känna doften av hans goa varma lilla fjuniga huvud när han låg i min famn för första gången... kan höra hans lilla smackande när han sög på sin hand och värmen från hans lilla kropp förnimms... OJ! Är det inte Guds gåva vi får så vet jag inte vad det är!?

Inget är som kärleken till ens barn! Inget är som minnena från första gången vi håller dem... Hur vi än tar emot dem, genom födsel, kejsarsnitt, adoption, surrugat, så blir minnena från det att vi mottog dem oförglömliga!

Stor kram på er speciella dag!

Linnea ♥

Prinsessorna på Bellevue sa...

Vackra silversmed!
Åh, visst är det så, man minns det som igår... Så vackert du beskriver det, precis så är det. Det måste vara Guds gåva, såklart det är!

Hur vi än får dem till oss, så är det ändå samma känsla! Du har så rätt, du kloka Linnéa!

Stort tack och kraam!

Petronelal

Välkommen Hem! sa...

Lilla Fanny- vilken kämpe! Och puh, vilken upplevelse! Var tvungen att hämta lite servetter för tårarna bara forsade när jag läste din berättelse. Vilken rysare ni fick gå igenom och så tappra ni var. Herregud! Tur att det blev ett lyckligt slut men jag förstår att det tog hårt på dig och på er.
Önskar lilla söta Fanny en underbar födelsedag och sänder 8000kramar till er alla!
Kraaaaaaaam!
Judita

Prinsessorna på Bellevue sa...

Ja, nog var hon en liten kämpe, minsann! Tänk att kramas och knådas inuti en mage, med sammandragningar, i 9 dygn... Sen födas i panik, med en mamma, som nog var övertygad om att hon skulle dö... på riktigt och huur mådde den lilla bebisen därinne... Visst var det en väldans tur att det blev ett lyckligt slut, det var det verkligen!

Tusen tack för gratulationen, ska skicka den vidare...

Kraaaaam
Petronella

♥ årstidens bästa ♥ sa...

Jag har gåshud över hela kroppen inte ett öga är torrt...
Vilken upplevelse.

Herregud, har du anmält barnmorskan??
Hoppas!

Grattis till underbara FANNY!

Kram
Linda

Mittgodastefinaste sa...

Hoppas att ni haft en fin födelsedag på Bellevue! Och får en fin kväll!

ÄLSKAR staketet i ditt förra inlägg!

Kram Jenny

VisaLiza sa...

Oj vilken resa ni gjort. Otroligt medryckande berättelse, du kan verkligen fånga läsare. Skönt att allt gick bra dramatiken till trots. Kramar Liza

Prinsessorna på Bellevue sa...

Linda!
Barnmorskan som vi hade var jättegullig, det var läkaren som var fullständigt arrogant, otrevlig och oförskämd och skickade hem oss. Det är ju läkaren som bestämmer och den stackars barnmorskan hade inget att säga till om. När vi fick Flora så gick vi ju igenom 5 förlossningslag och vi träffade samma barnmorska igen. Hon mindes att N hade suttit i rullstol och att vi fick en dotter i ambulansen... Så det måste ju ha varit minnesvärt, för det har väl varit några förlossningar sen dess...

Vi funderade länge på om vi skulle anmäla eller inte. Till slut bestämde vi för att inte göra det, vi orkade helt enkelt inte. Vi var arga och besvikna jättelänge efter detta. Dels hade hon snuvat oss på en fin, normal förlossning. Dels hade det kunnat hänt något fruktansvärt med Fanny. Usch, vill inte ens tänka på det, för jag blir så ledsen, fortfarande. Vi var helt slut efter denna händelse. Eftersom läkaren också blev chockad att vi kom tillbaka med vändande post, med bebis, så tror jag nog att hon lärde sig en läxa ändå. Man måste lyssna på mamman, för hon känner sin kropp bäst, så är det bara.

Kram
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Jenny!

Ja, vi har haft en jättemysig dag idag! Imorgon kör vi släkt- och vänkalas, så det lär väl bli fullt ös!

Roligt att du gillade staketet, ja, det är jättefint!

Kram
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Liza!
Ja, vilken resa... värsta dramatiken var det, faktiskt!

Tack, det var gulligt sagt av dig, jag blir såå glad!

Ha en fin söndag!

Kram
Petronella

Browneyedgirl sa...

Stort grattis till henne =) Och gissa om jag fick gåshud när jag läste din berättelse. Wow.
Ha en mysig dag! Kram

Prinsessorna på Bellevue sa...

Browneyedgirl!
Tack snälla du!

Ha en mysig dag, du med!

Kram
Petronella

♥ årstidens bästa ♥ sa...

Mmmm kan tro det P!
Hon fick sig garanterat en rejäl läxa.

Jag kunde INTE släppa den här storyn igår kväll, tänkte på er hela kvällen.

Tur att allt gick vgen mitt i allt elände.

Du en annan sak, har du funderat på att göra en bok nån gång.
Vilken grej.
Bara titeln gör att jag köper boken...
Prinsessorna på Villa Bellevue

Slå till vetja, du är otroligt duktig på att skriva.

Trevlig Söndag.
Kramar
Linda

Ljuva Magnolia sa...

Nu sitter jag här och lipar, igen!
Herregud vilka historier du har, vilka upplevelser, fantastiska människa! Att du blev hemskickad gör mig helt illamående och rasande, fy så oempatiskt, vissa människor har fel jobb helt enkelt, GRRRRRRRRR!!!!

Ha en riktigt mysig söndag med dina goa tjejer =))
Kram Catta

Annie sa...

Hej Petronella! Min mamma Vicky (din gamla klasskamrat) tipsade om din blogg. Jag tycker att du har en sån himla mysig blogg och du fängslar mig verkligen med dina berättelser! Dina döttrar verkar helt fantastiska och jag skrattar och gråter om vartannat till dina berättelser. Mamma berättade även att du arbetar till det jag utbildar mig till- kul! :)
Massa kramar från Annie!

Prinsessorna på Bellevue sa...

Linda!

Vad gullig du är, men nu måste du glömma och gå vidare... hahahaha. Jag valde till slut att släppa det, inte låta bitterheten ta över och fokusera på att vi hade fått en liten Fanny! Jag tror inte att det hade varit lika lätt om vi inte hade fått Filippa och de andra barnen, för då hade ju Fannys födsel varit den man tänkt på mest. Ja, usch ja. Tur att vi fick några till De övriga tre har vi ju haft igångsättning eftersom jag har väldigt snabba förlossningar, i slutskedet.

Kanske, kanske kommer jag att göra det... Jag är lite sugen...
Kraaam
Linda och TACK!!!!!

Prinsessorna på Bellevue sa...

Catta!
Jag vet... Det var faktiskt helt omänskligt. Det var lite synd att man hade lite orka och jävlaranamma kvar i kroppen, jag skulle som sagt bara lagt mig ner och vägrat gått därifrån. Efter jag blev hemskickad så föddes ju Fanny bara 1 1/2 timme efter... Helt sjukt!

Ha en myysig söndag du med och tack för alla sympatier och medkänsla!

Kraam
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Annie!

Åh, vad roligt att du hittade hit via din supergulliga mamma! Din mamma var den snällaste som fanns och den absolut bästa i klassen, minsann!

Jättekul att du påbörjat din utbildning! Jag vill önska dig stort lycka till och vem vet, kanske vi får jobba ihop en dag!

Vad roligt att du gillar bloggen! Vet att du också har en, men förstod det först, för bara någon vecka sedan. Har dock inte hunnit med att kika in, men det ska jag absolut göra.

Tack gulliga du och stoor kraaam!
Petronella

Queen of Kammebornia sa...

Vilken fantastiskt vacker, kärleksfull och gripande berättelse. Tänk vad vi klarar av! KRAAAAAAM!

Prinsessorna på Bellevue sa...

Queen of Kammebornia!

Tack! Visst gör vi det... Mer än vi tror!

KRAAAAAAAM
Petronella

TIDSOPTIMISTEN sa...

Ohh herregud man blir helt utmattad av att bara läsa din förlossningsberättelse, vilken tur att allt gick bra och grattis till den stora kämpen på födelsedagen och grattis till dig också för den delen som trots allt verkade behålla lugnet mitt i allt kaos. Lite tur ändå att det var ditt tredje så du hade lite koll på vad som höll på att hända men trots det är ju många förlossningar så olika. Blir det ett barn nummer 7 också ??? ;)

Kram Ullis

frk. Frida Fortissima sa...

Gode värld, vilken berättelse! Andlös, magisk, sorglig, lycklig, tårfylld,skrämmande...så stark. Tänk vilken skatter de är, alla era flickor!
Jag hoppas att ni hade en fantastisk födelsedagshelg!
Kram,
Frida.

Prinsessorna på Bellevue sa...

Ullis!
Ja, visst blir man helt slut av att bara höra... Åh, jag minns att jag var så in in norden trött efteråt. Hade varit på spänn så himla länge, med förvärkar i 9 dygn, ambulansfärder hit och dit och alla oro, panik och kaos!

Faktiskt, så var det nog tur att det var det tredje barnen, för huga så hemskt ifall det hade varit det första, för då hade det garanterat bara blivit ett barn. Nu visste man ju vad man missade och hur det kunde vara.

Ullis, jag skulle gärna kunna ha 17 stycken! Är väldigt barnkär, men är så väldans glaad för våra sex barn!

Kraaam
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Frida!
Visst är det så, visst är de våra skatter! Oss så kära, så kära!

Tack snälla du, för ditt medkännande!

Ja, vi hade en härlig helg! Fanny var helnöjd!

Kraaam
Petronella

Lina sa...

Phu vilken förlossning.. Härligt att du inte stannade vid den utan ville uppleva flera förlossningar:)
Vilket härligt hus ni verkar ha!
Jag hade tackat om de förra ägarna hade behållit den dubbeldörr som var på vårat hus och inte satt dit en enkeldörr. Men det får vi ta tag i själva senare och sätta dit en dubbeldörr igen.
Må så gott!
Kram Lina.

cathrine ab imo pectore sa...

Grattis i efterskott till söta Fanny!! Och vilken upplevelse ni fick tillsammans!! Satt alldeles rörd och tårögd när jag läste din underbara berättelse! Så fint du skriver om dina barn och så fantastiskt att ni har så många! Det vill ju jag ha men hoppas på en tredje i alla fall framöver. OM min nacke klarar det vilket jag inget högre hoppas!!!

Stor kram till dig underbara mamma till vackraste prinsessorna på Bellevue!!

Prinsessorna på Bellevue sa...

Cathrine!
Tack snälla du! Jag hoppas också att din nacke klarar av det, för det är myysigt med många barn. Eftersom jag själv har en nackskada så vet jag verkligen hur jobbigt det är... Har haft ont i 22 år nu. Det går i vågor, ibland är det bättre och ibland sämre. Hoppas så mycket att din blir bättre, så din dröm kan uppfyllas!

Stoor kram själv, du underbara mamma till två vackra prinsar!

piccolacasa sa...

Tårarna sprutar! Så fint!!! Grattis!

Prinsessorna på Bellevue sa...

Piccolacasa!
Men oj, det var inte meningen... Tack!

Kram
Petronella