Änglaklänning och gamla minnen...

Godkväll!

Såå fin änglaklänning har fyndats på loppis...

Efter regn och rusk i flera dagar nu, sken plötsligt oktobersolen på förmiddagen och det blev långpromenad med kär vän och liten Flora i vagn. Allt mellan himmel och jord avhandlades och det kändes skönt att äntligen få lite sol på näsan, vind i håret och lätta hjärtat lite, om ditten och datten.

Efter eftermiddagens fiollektion så påbörjade Frida och jag äntligen operation vindsröjning. Vi har tänkt så länge att vi ska ta tag i det och tänk, det är ju hundra gånger jobbigare att gå och tänka på det än att gå upp och göra det... Det var riktigt roligt och vi rensade ut en stor hög direkt. Känns så himla skönt!

Jag höll upp en blå kjol och berättade om när jag fyllde 30 år, i varmaste juli, och att mormor hade tejpat upp bilder på mig i hela vår trappuppgång, från det att jag var bebis till att jag var vuxen. Alla stora ögonblick i mitt liv fanns där. Från potträning, när jag lärde mig cykla, konfirmationen, studenten, examen, när jag träffade min stora kärlek, hennes kära pappa, och till lilla Fidelis födelse. Jag berättade att mormor hade satt ögonbindel på mig och hur hon och morfar hade kört mig runt, runt i stan och att jag inte hade haft en aning om var jag var. Till slut var vi framme och jag fick gå ur bilen och blev ledd in i en fin restaurang och då åkte ögonbindeln av och alla gästerna stod och väntade på mig och klappade händerna och hurrade. Hur mina kära släktingar hade gjort en sång till mig och hur glad jag var den där dagen. Så otroligt glad. Att det hade känts som om jag varit med i en film. Jag var lycklig den dagen.
I min blåa kjol.

Vi skrattade, Frida och jag, och jag hittade en beige kjol och jag berättade om fina Kristina och farbror Patriks 30-årsfest. Hur vi hade suttit ute i ljusa, ljumma juninatten, pratat och skrattat och ätit god smörgåstårta. Att jag mindes det som igår. Att Kristina hade haft en ärtgrön, jättefin tröja på sig och att vi allihop på festen hade haft så roligt och att jag dansade halva natten.
 I min beiga kjol.

Hittade en kartong med Fidelis gamla kläder och mindes den pojkflicka som hon var. Att hon spelade hockey och ville ha sköna T-shirtar och luftiga shorts. Amerikanska fotbollströjor och bekväma byxor med benfickor. Mindes Fidelis långa, tjocka flätor. Hur hon luktade och hur hennes hår kändes mellan fingrarna. Hennes glada ögon och kiknande, smittande skratt. Att hon jämt var så glad och sorglös. Ingenting var omöjligt. Ingenting. Nu är hon 17 år och nästan likadan. Ser t o m likadan ut, fast inga flätor längre.
Så ofta, i alla fall.

Älskade unge, saknar dig där borta i Norrköping.

Frida tyckte det var så kul. Att rensa ut och höra historier.

Det tyckte jag med.


Kram

Har hittat den vackraste klänning man kan tänka sig! Hittade den på loppis, för någon vecka sedan, och den är så himla fin, med små änglavingar på ryggen och vackert skirt tyll... och puffärm!
Jag är väldigt svag för puffärm...

Har hittat en ny klänning till min gamla stol, med blå broderier.

Har även loppisfyndat vackra ljusstakar!

En spegellampett, inte urgammal, men fin ändå...

Även en gammal spegel....

och jag är också väldigt svag för speglar!

Fint med speglar bakom ljusstakar. Två ljus blir ju hux flux, fyra...