 |
| I ett Frankrike, fast för länge länge sedan... |
Och de rusar sig igenom kakelugnsbrasor och decembervindar och lövprassel och kvällseldar och saffransbullebak och roliga julfester och handskrivna önskelistor och tända stearinljus som fladdrar stilla när skymningen faller i det gula Bellevuehuset. Och de röda gardinerna i matsalsfönstret släpper bara in en liten strimma ljus de korta dagarna som är. När det är som vackrast. Och hon finner sig i det där mörka och sagoaktiga. Lite dunkla. Tragglar lite franska och nu är hon till och med i den där Parisstaden på nätterna. Och hälsar på. Som ett parallellt liv. Bland Eiffeltorn och baguetter.
Och hon letar tid.
Ett evigt letande.
Till det där.
Hon helst vill.
Allra helst.
Kram
2 kommentarer:
Hej!
Jag läser din blogg då och då och varje gång fascineras jag av ditt fantastiska sätt att använda språket och texten så att jag precis förstår hur du tänker och känner.
Hoppas för din, och allas vår skull, att poliskåren får det lättare att utöva det de ska framöver. Ni som stannar kvar är värda en stor eloge!
Ha det gott i jul och nyår och alla dina andra dagar.
Hälsningar från en AnnaKarin i Värmland
Ps. Du vet väl att det är snudd på förbjudet att vara så snygg som du när man är mor till 500?
Hahahaha! Rolig du är AnnaKarin!! Och världens världens snällaste!!! <3 <3 <3 <3
Tack snälla du från mitt hjärta!! Jag blir såå glad av det du skriver! <3 Varje gång jag jag ska skriva så har jag oftast ingen aning om alls vad jag ska skriva. Sedan kommer det bara. Oftast utan eftertanke. Därför värmer det mig att det finns några därute som tycker om det. Har ju inget flashigt hem att visa upp eller fina märkeskläder. Vi är ju bara vi. En helt vanlig familj i en helt vanlig stad.
Tack rara för din pepp. Vi kämpar på ett tag till. Fast det är himla jobbigt och i motvind. Tack snälla igen. Du gjorde min lördag! :)
Kram och önskar dig detsamma!
Petronella
Skicka en kommentar