När man har den vackraste mamman på jordklotet...

Godkväll!

Och mamman som nyss kom ut från lördagsduschen står i köket med pandaögon och håret är blött och lite kvastaktigt och allt hänger och slänger under morgonrocken som liksom sett sina bästa dar. Och hon krafsar i sig gårdagens tacochips med dip och slurplar i sig det sista dropparna av päroncidern och fundrar lite halvhjärtat och ickeseriöst på när hon egentligen ska ta tag i den där skinnyträningen och kvargdieten och de fyrtioniotusen situpsen så hon kanske kommer i de där för små men vansinnigt fina kläderna hon fyndat på snyggloppisen idag.

Och just då kommer en liten Floriskorv runt hörnet och stannar till och lägger huvudet på sned och säger att hon måste nog ha den vackraste mamman på jordklotet.

Och pandamamman med häng och släng nästan svimmar och lyfter upp sin lilla hygglokorv på bordet och börjar nästan att gråta. Och frågar sin rara lilla Florpa hur hon kan vara så in i nordens snäll och godhjärtad hela tiden och undrar om hon är typ Jesus eller nåt. Då nickar hon den där lilla Jesusskorpan och kramar om sin morgonrocksförskräckliga mamma och hoppar ner och rundar hörnet igen.

Lika snabbt som hon kom.

Kram