Godkväll!
 |
| Lite kulet inne också med allt det här gråa och trista vädret... |
Söndagsdävna och med soffstumna ben genomförde vi hela Vasaloppet bland florsockerbeströdda granar och sladdriga blåbärsmuggar. Masade oss upp vid lunchtid och åt de saftigaste pannbiffarna med hemgjord potatismos och sedan hade vi bio härhemma och höga skratt och passapåkramar från storasyster som skulle åka med tåget till viktiga måsten och rutin och skolvardag.
Mamman och dottern satt i bilen och väntade på ångestladdat tåg och
spelades på Vinyl 107 och mamman fick en olustig knut i magen och såg flickungen gå iväg i marskvällen på skuggig perrong. Och mamman var plötsligt också lika ung och skulle ta studenten och var lika rådvill och sökande. Hon med.
Men mamman har lärt sig att stålsätta sig. Och stå ut. Med de där avskeden. Och det är alltid värst när hon åker. Allra värst.
Tur då att hon fick åka och hämta en efterlängtad Frida som tillsammans med sina duktiga innebandykompisar kom på en hedrande fjärde plats i slutspelet. Bland över 200 lag. Förlorade nedrigt med ett enda mål. Men himla duktiga är de i alla fall.
Så nu är ordningen återställd. Något sånär i alla fall.
Och liten Florpa har kryat och repat på sig.
Och det är det viktigaste.
Kram
4 kommentarer:
Visst är det lite läskigt att så där hastigt förflyttas i tid och rum.
Jag kan väl tänka mig att avskeden är svåra. Men fint att det är grundat i kärlek.
Jätteläskigt och jättekonstigt, Hanna! Bara så där direkt och hux flux… Usch ja, de är jobbiga…. Ja, den där kärleken…. Så stor!!!
Kraam
Petronella
Här sitter jag med gråten i halsen och bävar efter den tiden som kommer att komma...
Just nu då Tyra varit sjuk i nästan en veckan, vill jag bara fortsätta vara hemma. Vara här när hon kommer med bussen.... Livet är inte alltid så enkelt som man hade önskat. Och man vill vara med om vartenda ögonblick.
Sköt att liten Flora kryat på sig!
Kraaaam Anna
Jag vet preciiiis, Anna… Visst vill man det! Vara med hela tiden…. Och så är det det där med räkningar som ska betalas och mat som ska stå på bordet… En gör så gott en kan, och mer kan man inte göra… Man får försöka ta tillvara på tiden som man får…
Stackars lilla Tyra, måtte hon bli frisk nu!
Kraam
Petronella
Skicka en kommentar