När man plötsligt är med i en TV-inspelning...

Godkväll!

Anna, Anders och jag...

Ja, inte lär man få några friplåtar till Mensa eller bli programledare för "10 000-kronorsfrågan". Och kanske inte heller bli guldmedlem i "Snillen spekulerar" efter detta. Kanske snarare få erbjudande om att få åka med på en "Stark resa…."

Men man får väl offra sig och bjuda på sig själv ibland och det var i alla fall himla supertrevligt att få träffa Anders Jansson och hans supersnälla team idag, men hoppas forfarande på dubbelhakeredigeringar och röstförvrängare...

Lär väl ändå vara glömt och förlåtet om en sisådär 100 år...

;)

Kram på er

När man inte hunnit bleka tänderna och tokträna som en blådåre...

Godkväll!

Hoppas på många skratt...

Okej, då smäller det snart. Fast man trodde att man hade oceaner av tid så måste man inom kort masa sig iväg och nu är det bara timmar kvar tills man får tråckla på sig den där overallen igen och nu är det ingen återvändo utan väldans definitivt och trots att man inte hann bleka tänderna och genomlida den där dieten och tokträna som en blådåre och hoppas se lite biffig ut och klämma in den där solsemestern. I sista minuten.

Så är det nu oåterkalleligt.

Och skrämmande nära.

Och man kanske alltid kan redigera…

Kram

När marsgräsmattan inte är så där aprilstickig utan mer som i sköna maj...

Godmorgon!

Det är klart som korvspad att man somnar som en bebis och som en klubbad oxe om det är fullt program non stop och hela tiden och späckade dagar och inbillar sig att när man kraschlandar i soffan med godisskålen att man ska hålla sig vaken när man är tvungen att halvt ointresserad sympatititta och hålla sällskap när flickor på F absolut måste se på Let´s Dance och Gladiatorerna.

När man har farit hit och dit och här och där och stått i ett glassigt solskottshörn ett par timmar och sålt snorbilliga kläder på klädbytardagen. Och kommit hem med en fullproppad kasse med så söta Florpiskläder så man får dåndimpen. Och när man äntligen och till sist fick storma in på Lövparkens Trädgård med andan i halsen och bli helt knäpp över allt vårfint och vackra krukor och saker så man tappar besinningen helt och glömmer bort att fota och bara tar ett endaste ynka.

Och när man tokrensat i Bellevuehuset som är helt upp och ner, fast när man inte orkar bry sig eftersom  dagarna är så marsvackra och gräsmattan inte är geggig och aprilstickig utan grön och mjuk som i sköna maj och när man kan plantera penséer och grannarna sätter upp studsmattan och tar bort presenningar över utemöbler och grannbarnen springer vårglada och shortsklädda och när ens egna hög rusar yrsliga och lite sommarberusade omkring i sandaler och en liten Floriskorv som insisterar benhårt på att hon ska ha finskor ute och hoppar lyckligt omkring bland kvarglömda och samvetsfyllda höstlövshögar och när man högtryckstvättar uteplatsen och liksom kan ha korsdrag i hela huset och när man struntar fullkomligt i att man kan knappt kan titta ut genom dammiga rutor eftersom man är så himla själaglad att den här våren är förlåtande tidig och solen lyser och att det är helt omöjligt att vara annat än lycksalig och sorgfri.

Och när man har glada barn hemma som fortfarande är upprymda efter fredagens extremt spännande teaterupplevelse när de fick åka tåg med mormor och farmor och sedan se "Trollkarlen från Oz" och komma hem typ mitt i natten med prassliga godispåsar och så spralliga och uppspelta att de knappt kunde somna.

Och idag är det söndag och det vankas återigen kalas och den där supertidiga våren är på besök igen och mamman spelar Markus Krunegård - Du Stör Dig Hårt PÅ Mig på repeat. Högt så det ekar i hela huset. Och är nog lite kär.

Och är lycksalig och sorgfri.

Kram

Lööööövis har öppnat!

Hålögda och taniga föräldrar och fantastiska simmarbarn...

Godkväll!

Fannys klass tog guld i lagsimmet!

Det är inte klokt vad ansträngande och knogigt det är att sitta med en träsmaksrumpa på en stol i en tropisk simhall i över fyra timmar med en knorrande och utsvulten mage och när man i princip är så törstig att man skulle kunna sluka hela bassängen i en enda klunk och det är inte klokt vad föräldrar kan se hålögda och taniga ut efter att ha hejat och klappat händerna timme ut och timme in och börjar yra om pizzor och allt möjligt.

Och det är inte klokt vad roligt det var att se alla duktiga barn i Skolsimmet ikväll och sedan sladda in i soffan med en tallrik mat i den ena handen och en påse Tortillachips i den andra och varva alltihopa med Geishachoklad.

Helt okej.

Faktiskt.

Kram

Det finns så mycket gott också...

Godkväll!

Vill hålla den där armen. Vara med och skydda. Ta emot de värsta stötarna. Hela tiden och alltjämt. Önskar man kunde upphäva det där glappet. Fast det inte går. Men man vill. Så får man hålla till godo med den där axeln att luta sig mot. Och lyssna. Och ge kramar.

Men det finns så mycket gott och godhet också. De där promenadgubbarna jag vinkar till varje morgon fast jag inte känner en enda. Men de korsar min väg liksom. Och jag deras. Eller mormor som lekte med Floriskorven i morse och tappert borstade igenom Flisans trasselhår när mamman var borta och restaurerade sig lite. Eller morfar som skjutsade liten Flisa till dagis idag. En farmor som knackade på och lämnade en halv chokladtårta från hennes kalas i söndags. En mormor som hängde en påse med fina kläder till flickorna på ytterdörren. En som var så snäll och gav mig gåvor idag till barnen helt apropå. En annan som gav mig en fin komplimang. Och ett jättefint mail häromdagen som gjorde mig så glad.

Det finns så mycket bra också.

Eller hur.

Kram

Och plötsligt står tiden stilla...

Godkväll!

En timme är som en minut och en dag som en timme och mamman hinner inte med. Kommer inte ifatt. Når inte fram. Allt som hon vill. Allt som hon strävar efter. Har viljan och lusten och gnistan. Men inte tiden.

Stampar. Kommer ingenstans. Går sakta framåt. 

Allt är som ett ögonblick. Tidevarvet kort. Alltför kort.

Får en klump. Av vemod. Och vankelmod.

Och den vackraste vårsolen lyser in genom randiga rutor.

Och en liten Floriskorv kryper upp i knät och stryker mamman över handen. Och hon förstår och hon har sol i håret och plötsligt står tiden stilla.

För en stund.

Kram

Detektivklurande och läskiga spindelnät...

Godkväll!

En makalöst angenäm helg med många fynd i säcken och glada barn som har lyst ikapp med helgsolen och bullar och tårtor och det ena bakverket efter det andra och supergod mat och läskiga spindelnät överallt och Ture Sventonundersökande och detektivklurande och bara en smula, smula klokare.

Vi kliar oss i håret och klappar på våra tjocka kalasmagar ikväll.

Och hoppas på det där vettiga.

Klartänkta.

Kram

Skattjakter och hemliga nycklar...

Godmorgon!

Ut på turné...

Pappan gick upp i arla morgonstund när ett gäspigt hus forfarande låg i dvala och har åkt upp långt upp i vårt avlånga land för att kanske och eventuellt hitta några spännande skatter och mamman ska också åka på trevlig skattjakt på eget håll och sedan är det minsann ett kalasande för hela slanten hela långa helgen för det är fasligt vad det är många som har sett dagens ljus så här i marsdagarna.

Annars är hemliga nycklar i omlopp.

Och det är spännande.

Himla spännande.

Kram

Den där stökiga och röriga familjen i Bellevuehuset...

Godkväll!

Flora skulle minsann ut direkt i morse...

Det är kväll i Villa Bellevue och en sitter med hörlurar och klurar över romber och diametrar och radier och bökiga uträkningar och en liten korv står och rycker i handtaget och vill ut i mörkret och för sjättefjärde gången göra blöta och rinnande snögubbar och en ska på maskerad i morgon och alla ska prova den rosa hårsprayen och det duttas och sprayas hej vilt och skrattas och trängs framför spegeln. Även mamman som försöker kryssa bland femtioelva ungar får sig en liten dutt och höjer utseendet direkt en sisådär 25 procent och pappan kastar upp en tjutande korv mot taket och de sjunger "Petter sprattelgubbe" och efter 73 gånger så ropar korven återigen: - Meeeer! Och den bicepströtta pappan säger att nu måste han vila en liten stund och en sitter vid pianot och försöker komponera något spännande och filmar samtidigt små snuttar av den brokiga och stökiga familjen och skrattar och säger att hon har saknat hela röriga familjen och greppar den närmsta med långt hår som råkar gå förbi just då och pussar hej vilt och en försöker reda ut trassligt hår som snart släpar i backen och just då kommer en korv illtjutande och springande i 190 och slänger sig om halsen på mamman som får sig en stor kram och får snällt fixa något åt en törstig liten korv som sprungit 311 varv och gömt sig för jagande långhåriga och kalufstrassliga systrar bakom det röda draperiet.

Jodå.

Än är det en stund kvar.

Tills lugnet lagt sig.

Kram

När man känner det arktiska krypa ända in i märgen...

Godmorgon!

När vi gick till mormors kalas i helgen...

När man har blivit lite vårbortskämd med aprilvärme när det egentligen ska vara senvinter så har man lite svårigheter att ställa om sig igen på tjockjackor och raggisar inomhus och vinterstövlar och när man håller på att frysa ihjäl vid fyra minusgrader och känner det arktiska krypa ända in i märgen. När man skakar och huttrar och ojar sig och får göra åkarbrasor bara man går till postlådan.

När man nu hunnit bli bortklemad med varma och ljumma vindar. 

Och vårbruk redan i tidiga mars.

Ja, då längtar man än mer.

Nu när man fått smaka på.

Kram

När man spelar cool och håller färgen...

Godkväll!

Om. Jag säger om. 

Om jag hade så mycket pengar och slantar över att jag skulle anlita städhjälp så skulle det förmodligen och med all sannolikhet ändå vara helt bortkastat och meningslöst. För jag är helt hundra säker och övertygad om att jag ändå skulle städa järnet som en vettvilling innan städhjälpen kom och skulle alltså exakt och precis vara som Konsulinnan Ahlhagen, för att slippa skämmas över lorten och dammråttorna och svabba och gno som en galning. Och sedan sitta lojt tillbakalutad i en sammetsfåtölj och klaga över stöket och röran.

Precis som när jag ska gå till frisören. När topparna är så eländiga och risiga att man skäms ögonen ur sig och nödtoppar sig och gör en allra sista konstgjord andning i sista sekunden, precis innan man går iväg så man inte framstår som en skamlös människa som helt struntar i sitt hår. För ve och fasa. Typ det värsta som kan hända.

Eller när man ska kosta på sig lite fotvård. Och går dit med bebisfötter eftersom man blåfilat vareviga kväll i en veckas tid och kört med fotbad och mjukgörande kräm, eftersom man nästan hellre skulle dö än att visa upp sina skrovliga skräckhälar.

Eller när man ska gå till tandläkaren. Och kvällen innan står och drar med tandtråd frenetiskt och borstar hej vilt i 48 minuter i ett sträck. Och sköljer med munskölj en sisådär 14 gånger. Utifall att. Och framförallt för att inte framstå som en slarvpelle och snuskmaja.

Ville bara säga det.

Få det sagt liksom.

Kram

När man måste avsluta kvällen med Askungen...

Godkväll!

När man nästan håller på att flyga ur skorna...

Lite halvt oplanerat hamnade mamman plötsligt på bio och visste inte ens vad filmen hette. Satt och bet ängsligt på naglarna och och fick hålla för ögonen när det ideligen och upprepat hände ruggiga och skrämmande saker och med hjärtat i halsgropen flera gånger tittade hon och väninnan sig oroligt och stirrigt omkring och undrade om det fanns någon hjärtstartare i närheten.

Nä, ruggiga och läbbiga och otäcka filmer är nog ingenting för mamman.

Måste nog avsluta kvällen med Askungen eller nåt.

Kram

Och ibland behövs det inte mer...

Godkväll! 

Mamman går in på Röda Korset och hittar en jättesöt kofta till Lillflisan för 20 kr. Mamman kommer hem och ger koftan till liten lycklig Flisa som trycker koftan mot bröstet och säger att mamman är världens bästa och att det här är från och med nu hennes allra finaste kofta.

Just där och då. Kan mamman äta upp sin lilla Flisa.

Som är själaglad och lycksalig.

Och bland behövs det inte mer.

Kram

Sötchock och bågnade Bellevuehus i solsken...

God förmiddag!

Då bågnar Bellevuehuset återigen och är knökfullt upp till bredden och nästan rinner över och kära återseendepussar från liten Floriskorv som saknat sin "Li" och tjatat om "Li borta" i veckorna två och alla har fått en sötchock vareviga gång när liten korv ideligen slagit ut med händerna och lagt sitt lilla rufsiga huvud på sned och kört sin superledsna Dramatenmin och konstaterat att hennes kära Fideli var borta. Fredagsordningen är nu alltså äntligen återställd och det är åter musik och liv och rörelse i hela huset och åter till att snubbla på urhoppade Dr Marten´s på glasverandan.

Solen strålar och himlen är härligt blå. Koltrastarna sjunger ikapp och mamman är kluven och är både vårlycklig och har vånda över att tiden rusar och är obarmhärtigt rask.

Men hon är glad. Glad över värmen. Glad över det nya.

Glad över att händer bra saker just nu.

Och glad över att det finns en till i huset.

Även om hon sover just nu.

Så finns hon i alla fall här.

I ett fredagshus i solsken.

Kram

De där upptrampade, vindlande och snirkliga stigarna...

Godkväll!

De är vindlande och snirkliga de där stigarna. Men ändå upptrampade. De där vägarna som är meningen att vi ska ta. Som är bestämt. Sedan länge. Ibland irrar vi lite planlöst. Förvirrade. Och så hamnar vi på stigen igen. Till slut och sist.

Och varje människa har sin egen ryggsäck. Som man måste bära. Ibland är den så himla tung och åbäkig och man kanske inte orkar och måste be om hjälp. Ibland måste man plocka ur saker. Men det är också den som formar oss. Gör oss till den vi är.

Och så sker möten. Sliding doors.

Märkligt. Men med en mening.

Som man kanske inte förstår där och då.

Men jag har bestämt mig nu.

Och vill det mer än nånsin.

Kram

Vårbruk på Bellevue och när man nästan kan se Nangijala...

Godkväll!

Osannolika marsdagar och strålande blått himlavalv och krökta och värkande mamma- och papparyggar som kraschar i soffan. Blir kanske så när hela krattarsenalen skulle ha uppgraderats typ för länge sedan och när kvastskaft bryts av som tändstickor och när man får lov att stå dubbelvikt med halva skaft och jaga flygande ekblad och busiga lönnlöv.

Men när man känner den där vårvärmen mot sin kind och upptäcker spirande lökar under tjocka lövtäcken så blir man trädgårdslycklig och full av tillförsikt och känner hopp om framtiden.

Mamman släpar sig sedan in, efter sen kvällshandling med pappan, till flickornas säng som känns som Prinsessan på ärten och den är så otroligt skön och mjuk och mamman börjar gäspa och vill ligga kvar för evigt och det är häpnadsväckande stjärnklart ikväll, vilket förhoppningsvis skvallrar om vad som komma skall. Och vi hoppas på sol imorgon igen.

Och mammans tårar rinner när hon läser om Skorpan och Jonatan Lejonhjärta som är så enastående modig och som räddar livet på sin lillebror och som får fara till Nangijala först.

Och vi ligger där i en mysig och angenäm liten hög. Och flickorna lyssnar andäktigt och andas knappt.

Och det är fenomenalt stjärnklart ikväll.

Och det är nästan.

Nästan.

Så vi kan se ända till Nangijala.

Kram

När man är så stolt så man kan spricka...

Godkväll!

Filippa springer med hoppsasteg mot kanalen och solen lyser och flätorna yr och hon håller en fastebössa av papper hårt i handen. Hon har precis fått den efter att ha varit i kyrkan på musikgudstjänst med Disneytema. Hon har också stolt pekat ut sina fina fiskar och sjöhästar och prinsesskronor som var upptejpade på kyrkväggen.

- Mamma, jag vill ge alla mina sparpengar till barnen som inte får någon mat. Det är bättre att de får pengarna än att jag har dem, säger hon och fladdrar vidare.

Kvar står mamman vid broräcket. Och håller fastebössan av papper i handen som hon nyss fått av sin dotter. 

Mållös. Tyst.

Och tittar efter dottern. 

Med flätor som yr i solskenet.

En dotter som hon är så stolt över så hon kan spricka.

Kram

The soundtrack of our lives...

Godmorgon!

Hur var det nu igen...

Mamman tänker ofta musik och brukar ofta ha dagens soundtrack. Det smyger sig liksom på. I morse när hon vaknade låg hon och försökte komma på nattens drömsoundtrack och nynnade och kunde något sånär en rad här och där. Floriskorven tyckte det var himla söndagstrevligt att ligga och mysa under varma täcket och hålla hårt i sin mamma som låg och sjöng, men som hade lite svårt att komma upp i det där riktiga höga gospelsgunget.

Till slut var mamman med den falska falsettrösten och den makalösa piassavakvastfrisyren tvungen att springa upp och tackade högre makter för internet. För det är liksom himla retligt att fundera och inte komma på.

Så nu gott folk.

Kan mamman äntligen köra söndag.

Med dagens soundtrack ringandes i öronen.

Najs.

Aretha Franklin - Say A Little Prayer

Kram

Fjäderlätta balettben och en innerlig vilja...

Godmorgon!

Känslan när solen badar i lördagshuset, när man levt i ett grått töcken ett par månader övervinner vida ångesten över de dammiga tavelramarna och smutsiga fönsterrutorna och visst är den starka vårsolen obarmhärtig. Men känslan när kroppen känns lätt och luftig och man trippar upp på fjäderlätta balettben och med en innerlig och stark vilja att vilja suga tag i en miljon projekt.

Den känslan.

Är fin.

Så här i början i mars.

Kram

Sjuka saker och Brucesugen...

Godkväll!

Det händer så sjuka saker nu. Och mamman blir plötsligt sugen på Brucan och greppar tag i Floriskorven i farten och sedan dansar de järnet i mörket. Såklart. De brukar göra så. Och kandelabrarna skakar och skramlar på pianot och korven tjuter och blir vimmelkantig och får elektriskt och yvigt hår och mamman blir Bruceyrslig och skrattar högt.

Sedan får mamman lite panik. Och känner att det nog är high time att färga håret omedelbart bums och typ göra 2879 situps. Minst. Och helst några hundra dips också.

Vi hörs!

Bruce Springsteen - Dancing In The Dark

Kram

Snart 300 000…

Godkväll

Satt och bläddrade och kollade lite i bloggen. Såg att för exakt ett år sedan idag hade 100 000 varit in och läst mitt bladder och svammel och följt med i vårt lite knäppa och kaosiga liv.

Idag har nästan 300 000 besökt mig och det gör mig så oerhört glad och rörd och tacksam!

Har ständigt så himla dåligt samvete eftersom jag har varit helt värdelös och kass de sista månaderna att hälsa på hos er andra och känner mig smått superstressad över detta. Men har ofta fullt upp med att bara hinna med att skriva själv och för att jag ska också måste fixa 150 ungar, 247 aktiviteter, 58 tvättar om dagen, fnula på 47 olika projekt, försöka få klart da house någon gång, sitta på nätterna och skriva sagor, fundera på min egen framtid, försöka vända på kronor och tänka ut nya helt vansinniga projekt och hjälpa till med läxläsning och skjutsning, gympapåsar, matsäckar, jaga dammråttor, diska, laga mat till ett helt kompani och släpa på 38 matkassar var tredje dag. Ja, ni vet.

Jag vill bara säga tusen, tusen tack!!!!

Och mitt lilla experiment.

Kör jag väl ett litet tag till.

Tegan and Sarah - When You Were Mine

Kram

Typ begeistrad och förståndiga tygelhållare...

Godkväll!

Ibland måste mamman bromsas lite och hejda sig och inte rusa iväg och rusa sta. Utan försöka sakta ner och ta det lite lugnt. Ha lite is i magen och vänta lite. Ge sig till tåls. Avvakta.

Det är ju bara så himmelens marigt och svårt att hålla tillbaka. 

Att dämpa sig. 

Tur att de finns de som är kloka och förnuftiga. Som kan hålla lite i tyglarna. Som kan tänka klart.

Och mamman är tacksam. För hon är inte dum.

Bara lite entusiastisk.

Lite väl kanske.

Kram

- Schhh….

Vad är det som händer i världen?

Får ont i magen. Blir rädd. Orolig.

Får ont i magen av att läsa att det är den allvarligaste situationen sedan Kalla kriget. Att man struntar i respekten för folkrätten och internationella avtal. Kan det leda till att respekten för folkrätten minskas? Att man kan invadera andra länder som en ursäkt för att skydda sina landsmän? Andra länder har tidigare gjort samma sak. Supermakter har invaderat länder. Utan FN:s samtycke. Att starka kan göra lite som de vill. Blir skrämd av att Ryssland medvetet upprustat hela sin militära armé. Sedan lång tid tillbaka. Någon som tänker på upprättelse efter totalt nederlag och förlust? Drömmer om stormakt och nygammal världsordning och gamla storhetstider och glansdagar? Att man använder sin makt för att undergräva demokratin.

 Vilka planer är det som smids? Vilken försvarsförmåga har vi? Ska vi vara rädda? Är upprustning lösningen? Panik? Kan de här utlösa ett krig mellan öst och väst? I en förlängning. Hjälper ens de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland? Kan någon ens stoppa Ryssland? Läser att vi själva har bäddat för en invasion av Ukraina genom USA:s och Natos egna folkrättsliga övertramp. Att den starke tar sin egen rätt. Självuppfyllande profetia? Det spelar ändå ingen roll. Ryssland är boven och kan så agera.

Det finns hopp. Det måste det finnas. Jag vägrar tro något annat. Vi måste tro att dialog och fredlig kommunikation kan fungera. Det har faktiskt hänt förut.

Jag minns så väl när Berlinmuren föll. Hur jag satt på Turistbyrån i murriga och blåsiga november 1989, vid ett överbelamrat skrivbord med skrynkliga och tummade nyhetstidningar. Att jag klippte ut artiklarna. Att jag tänkte att det var ett stort historiskt ögonblick. Och jag minns den bruna stickiga heltäckningsmattan. Som killade när man tog av sig skorna. Att jag tittade ut över Wilhelminaparken och de sista flyttfåglarna drog iväg under mörka moln. Att solen tittade fram. Och jag minns hur glad jag var och läste nyheten gång på gång. Om och om igen. Och att uppsluppna och sjungande och fredslängtande människor bröt stenar ur muren och var upprymda. Och lyckliga.

Idag går det inte att skriva om något annat.

Får ont i magen. Blir rädd. Orolig.

Vad är det som händer i världen?

Ed Sheeran - I See Fire

Kram

Florsockerbeströdda granar och ångestladdade tåg...

Godkväll!

Lite kulet inne också med allt det här gråa och trista vädret...

Söndagsdävna och med soffstumna ben genomförde vi hela Vasaloppet bland florsockerbeströdda granar och sladdriga blåbärsmuggar. Masade oss upp vid lunchtid och åt de saftigaste pannbiffarna med hemgjord potatismos och sedan hade vi bio härhemma och höga skratt och passapåkramar från storasyster som skulle åka med tåget till viktiga måsten och rutin och skolvardag. 

Mamman och dottern satt i bilen och väntade på ångestladdat tåg och 

Hungry Eyes från filmen DirtDancing

spelades på Vinyl 107 och mamman fick en olustig knut i magen och såg flickungen gå iväg i marskvällen på skuggig perrong. Och mamman var plötsligt också lika ung och skulle ta studenten och var lika rådvill och sökande. Hon med.

Men mamman har lärt sig att stålsätta sig. Och stå ut. Med de där avskeden. Och det är alltid värst när hon åker. Allra värst.

Tur då att hon fick åka och hämta en efterlängtad Frida som tillsammans med sina duktiga innebandykompisar kom på en hedrande fjärde plats i slutspelet. Bland över 200 lag. Förlorade nedrigt med ett enda mål. Men himla duktiga är de i alla fall.

Så nu är ordningen återställd. Något sånär i alla fall.

Och liten Florpa har kryat och repat på sig.

Och det är det viktigaste.

Kram

Hispiga innebandynerver och stackars feberkorv...

Godkväll!

En liten Frida...

Mamman har gått hemma och fejat och rensat och skurat och grejat hela dagen och bitit på naglar och hållit tummar och tår för Fridas innebandylag som spelar SM-slutspel i Växjö. Tyvärr så förlorade de semin idag med ett ynkaste litet mål och får spela för bronset imorgon.

Annars är två ute på galej idag och roar sig och lever loppan så mamman kör Mellomys med fyra småflickor istället och liten stackars klen Floriskorv blev sjuk på kvällskvisten och är rysligt hängig och febrig.

Och mamman tycker synd.

Så väldans mycket synd.

Kram