Godnatt!
Så himla roligt och skojigt att få gå på kusinkalas i Prästgården och proppa i sig massor av gott och surra lite med alla och tänka att tiden går så fruktansvärt fort och bara rusar och massor av barn som skuttar runt i jättehuset och har så kul och skrattar och busar och aldrig vill gå hem. Och tända ljus överallt och ta lite till och lite till. Och kanske lite till.
 |
| En liten del av allt goda som fanns... |
 |
| Liten Floriskorv trivs på kalas... |
 |
| Så vackert hus... |
 |
| Felicia tänder ljus för de som bor i våra hjärtan... |
När lördagstimmen var sen så åkte vi till kyrkogården och tände ljus för de som inte är här. Fast där. För dem som fattas.
Alla ljus runtomkring oss vilade i mörkret
Och det rev i hjärtan som saknar.
Filippa sade att hon aldrig ville bli begraven.
Fideli spelade sorglig musik och sade att hon önskade den på sin begravning.
Mamman kramade om Filippa.
Tog Fideli i sin hand.
Och det rev i hjärtat.
Kram
6 kommentarer:
Vilket kusinkalas!! Förstår att ni var mätta och belåtna efter det.
Ja, det här är verkligen ljusets helg och en helg till lite eftertanke.
Önskar er en riktigt fin söndag
kram
AC
Tittar in för att önska dig en mysig söndag.
Kram Agneta
Jag tar med mig två saker från kvällens bloggbesök.
"Felicia tänder ljus för de som bor i våra hjärtan."
"Och det rev i hjärtan som saknar."
Vackert skrivet.
Härligt med kusinkalas!
Ja, man saknar och sörjer de som inte finns hos oss men vi ska minnas allt fint vi haft med dem, då känns det bättre.
Kramar Eva
Härligt med kalas!!!
Det är verkligen vackert på kyrkogårdarna nu. Och jag tänker det är bra att tala om döden och dem som fattas oss, det blir mindre skrämmande på så vis, tror jag. Även att det river i hjärtat.
Tack alla rara, och visst är det så. Mindre skrämmande, även fast det river...
Kraaam
Petronella
Skicka en kommentar