- Ruuuunar är döööööööd!

Godkväll!

Sent en kväll, förra veckan, så ringde telefonen. Det var en fullkomligt förkrossad Fideli i andra änden. Hon grät hejdlöst och var helt förtvivlad. Hennes älskade gitarr, som hon kallar för Runar, hade gått sönder. Hon hade lagt den slarvigt i soffan och varit superstressad, då hon skulle skriva en ny låt till dagen efter. Hon hade inte tänkt sig för och råkat sätta sig, nertill på gitarren och då hade halsen gått tvärt av...

Ja, sorgen visste inga gränser. Jag, som var helt övertygad om att någon hade dött på riktigt, innan jag förstod vad som hänt, blev ju lättad och sade:

- Men, snälla Fideli, det är ju bara en gitarr. Bara en sak, finns ju tusentals nya, vi får väl köpa en ny. Det hade väl varit miljoner gånger värre om du hade gått sönder, eller om det hade hänt något med dig...

Efter ett tag, lugnade hon ner sig, men faktum kvarstod, Runar var död. Så var det bara, oåterkalleligt.

Han gömdes under sängen, då hon inte orkade se eländet, för det gjorde för ont i hjärtat.

I söndags, när vi hämtade hem tjejerna, så bad vi att få ta hem gitarren också. Hon undrade varför, men vi sade bara att vi skulle kolla om den gick att laga.

Hon och Elias hade redan frågat runt lite, och alla hade enhälligt sagt att det var helt kört...

Men, nu ska ni få höra.....

RUNAR ÄR INTE ALLS DÖD, HAN HAR ÅTERUPPSTÅTT 

och är hur pigg och vital som helst! Han är limmad, nysträngad, genomgången, skruvad och fixad så nu är han som pånyttfödd och låter bättre än någonsin!

Fagersta Glasmästeri, hjälpte mig att limma den och Dala Musik i Avesta fixade till den, så nu är den som ny! Dessutom så hjälpte bästa Linda mig, på Flugger i Avesta, att blanda färg till gitarren i exakt samma kulör. Linda har ju också den fina bloggen, Årstidens bästa.

Så det var alltså det hemliga uppdraget i Avesta, och att någon skulle bli ÖVERLYCKLIG!

Har hållit det hemligt för henne, så hon fick reda på det nu ikväll. Skickade bara ett mms på gitarren till henne och hon förstod ingenting. Trodde vi bara hade tejpat ihop den lite... Hon kunde inte fatta att den var lagad! Jag skrev också: Tro på mirakel, Fideli!

Trots att jag saknar henne så det värker i kroppen, så är jag är så himla glad att hon stortrivs på sin musikerskola!

Alltså, tänk att vara 17 år, bo i en gammal etta mitt i stan, sitta och dricka Earl Grey på kvällarna med tända ljus och jamma och göra låtar med kompisarna...

När jag längtar som värst efter henne, så brukar jag tänka på det...

Huvudsaken är ju att hon är lycklig.

Allt annat är oviktigt!

Trots att det gör ont av saknad, i ett mammahjärta...

Kram

Här är lilla Runar! Man kan se lilla ärret fortfarande, men det ska snart snyggas till...