Veckoslutströtta pärmvärldsfingrar i decembermörkret...

Godmorgon!

Alla har gått hem och lysrörskorridorerna är nedsläckta sedan länge. Bara den sneda lampan ovanför skrivbordet lyser svagt. Och den runda globlampans skimmer utanför i decembermörkret orkar knappt igenom institutionsgardinernas hårda och kantiga mönster. Det rasslar till lite i ett rör och konvektorelementet brassar på bredvid och värmer kalla och stela pärmvärldsfingrar som rör sig lite stelt och veckoslutströtta över tangentbordet. Och hon försöker komma ikapp och försöker pussla ihop kalendern och beta av listor och bocka av allt eftersom. Dokument och uppdrag och mail som ska skickas. Papper som ska fyllas i. Möten som ska planeras. Möten som måste ställas in. Sedan pratar de länge. Jättelänge. Fast torsdagsgrytan har kallnat för längesedan. Och hon känner att det inte spelar någon roll. För att hon gjort skillnad.

Och att det är värt det.

I alla fall.

För någon.

Där ute.

I decembermörket.

Kram