Still alive and kicking...

Godkväll!

När man är så pirrig så man kan spricka...

Den där jullediga mamman har legat ett par dagar och varit ynklig och lealös och bara kurat under lager av filtar och täcken med en massa onödig decemberfeber och fökylningskrafs och en envis hosta. Och de där raketdagarna före den där hett efterlängtade dopparedagen så var det liksom fullt upp och en mamma och en pappa som nästan somnade på stående fot bland paketinslagning och julfixande och mystrixande. 

Lite julfirande i Prästgården den 23 december också...

Och de där flickorna tindrade sedan ikapp med julljusen och fick krama självaste tomten och var så nöjda och sade att det var den bästa julafton någonsin. Och den där hålögda mamman och slutkörda pappan kände äntligen den där julfriden som sänkte sig över Bellevuehuset och nu skulle det minsann bara pysas och liggas i en soffa hela långa julhelgen och inte göras ett skapandes grann. Förutom att krama flickor och spela spel och lite filmtittandes. Sådär ni vet. Film efter film. Som man aldrig har tid med annars.

Och mamman och pappan åkte iväg på julottan den där iskalla och gnistrande juldagen och precis som förra året så fick de kämpa för att stå ut med allt det vackra och den där Jussi Björlingmannen stod på balkongen igen och sjöng så det dånade och vibrerade och precis som förra året fick vi svälja och svälja och tappade nästan andan och kände den där fina julkänslan. Och sedan julfrukost på Odensnäs Herrgård och så svimmade vi nästan igen och satt mållösa med tappade hakor.

Så gott folk. Jag har inte övergett er. Bara ordnat lite jul. Bara firat lite jul. Och varit lite krasslig och en smula klen.

Hoppas Er jul var fröjdefull och fin!

Kram

Liten Skorpa somnade vid bordet efter allt julfirande... 

Fina Odensnäs Herrgård...

Så vackert som man man svimmar...