Ifall det finns en pärmvärldshimmel...

Godkväll!

Ibland blir det tokigt. Ibland blir det fel. Ibland är det lite snurrigt och si och så med det där kom i håget. Och inte kan man kunna allt heller. Inte på långa vägar. Men den där magkänslan. Den som säger vad som är rätt och fel. Fast det kanske är fel ändå. Fast ändå rätt.

Men om det nu kanske finns en pärmvärldshimmel däruppe. Jag säger kanske. Så sladdar i alla fall hon och den där andra med lite för stort hjärta in på en kvalplats där idag.

Kram på er!

De Parislyckliga och kolsvart och ljummet och overkligt..

Godkväll!

De Parislyckliga på Café des 2 Moulins...

Och visst var det som en grisblinkning. Det visste hon ju. Men hon har minsann gått på de där kullerstenarna nu. På de där vimmelkantiga små sneda torgen. Kramat om den där snälla Amelie Poulain-fruktgubben med de rara bruna ögonen bland lutande och svajiga banan- och vindruvekartonger. Suttit på Café des 2 Moulins och drömt drömmar. Kanske om att göra gott. Kanske om en längtan.

Blivit avmålad i skenet av en gatlykta på Montmartres torg. Suttit på trappan framför upplysta Sacré-Coeur vid midnatt med hela Paris nedanför och fyrverkerier och nationaldag. Och alla sjöng med i "Ces Soirées-là" och "Casser la voix". Och det var stjärnor och kolsvart och ljummet och overkligt och som tusen och en natt. Och tiden stod stilla. Och Parisluften vibrerade.

Och hon har mumsat pain au chocolat och njutit av Edith Piafs toner från gatumusikanterna som annars brukar sitta hemma i dörrhålen i Bellevuehuset lite då och då och hon har smulat och ätit frasiga croissanter på vingliga caféstolar och sett julisolen gått upp över Paris hustak och torkat bort lite söt confiture från solvarma kinder och det har varit sena mysiga middagar i Aristocatskvarter och bland fullmånar och vackra röda sammetssoffor och tunga gardiner och känt att hon hittat hem. Och hon har varit heroisk och hjältemodig och gjort saker hon egentligen inte törs. För plötsligen satt hon tydligen i asläskiga pariserhjulet och plötsligt åkte hon tydligen upp i det där rangliga svinhöga Eiffeltornet också. Fast hon inte skulle. Och i hela långa trettio långa år har hon varit rädd. För att vara exakt. Och lovat sig själv att aldrig göra om det. 

 Men banne mig. Flög hon inte minsann över Jardin de Tuilier efteråt. På stappliga tappra och morska mammaben. Fast fjäderlätta. Och kanske en smula högdragna och pösiga.

Oövervinnerlig.

Kapabel att klara vad som helst.

Jojomensan.

Fast det kunde hon kosta på sig.

Den där förträffliga. 

Patrick Bruel - Casser la voix


Kram

Frukostutsikten...

Montmartres kvarter...

Älskad Frida...

Läskigt...

Lycklig...

En av tusen restauranger...

Pariserhjulet...

När Parisdrömmar slår in...

Godkväll!

Mamman spelar åter Edith Piaf och hon hälsar lite diskret på gatumusikanterna som sitter i varje dörrhål i Bellevuehuset. Och hon längtar så intensivt och drömmer åter om vippande kjolar och näpna små handväskor och om svala sommarkoftor och små scarves som blåser trés chict i vinden där hon går på svajiga små skor och kryssar mellan gatstenarna i Montmartre. 

Och att den där Parislängtande mamman nu nästan kan börja gråta när hon tänker på att hon faktiskt ska dit. Alldeles snart. Att hon och hon med tuvstarrhåret och dennas älskade mormor faktiskt ska åka till denna underbara baguettestad och att de ska bo på Montmartres kulle. Med utsikt över Paris takåsar. Och att de faktiskt snart ska få sitta på ett vingligt café nedanför Sacré-Coeur.

Med nonchalant korslagda ben och mumsa crêpes.

Att Parisdrömmar faktiskt kan slå in.

Au revoir!

Kram

Och födelsedagsmamman tänker herreguu...

Godkväll!

Och så plötsligt vaknar hon till av prinsessång och tårtljus och paket. Och de allra finaste zebrateckningar och pärlplattenallar. Och mamman kramar om paketen och sedan snor hon snabbt som tusan en Bellevueunge i taget och snusar på varje ett litet ögonblick och fyller på därinne och hugger sedan friskt och en aningens morgonglupskt in på varma toast och nypressad juice. Och julisolen letar sig in under rullgardinen och födelsedagsmamman tänker herreguu vad tiden rusar och går och plötsligen har det gått ett år igen. Och hon hör hur de där trasselsuddsungarna har knäppt på morgonbollis och hur de skrattar därute. 

Och som vanligt blir hon lite klumpihalsenaktig och tänker att hon vill vara med jämt. Vill alltid ha en hög med bullriga fniss och toviga trasselungar som sjunger "Vad är det för en dag" när hon fyller år och som skrattar och kramar om. Som luktar gäspig vanilj och släpig rabarberkräm. Och har slagit in vackra teckningar i leksaksaffärspapper. Och att det nog gäller att suga ut allt det fina och fantastiska som finns runt omkring oss. 

Medan vi kan.

Och sedan tackar hon honom däruppe. 

Som låtit henne hänga med ett år till.

Kram

Och hon vill inte tänka på att den kommer vara över på en grisblinkning...

Godkväll!

Och den där sexbarnsmamman hjulade och gjorde saltomortaler med vertikalrotationer och krångliga rondater och kluriga volter och mariga skruvar och massor med flickisar på rad. Med foppisarna. Och typ sjöng och tjoade och tjimmade hela långa vägen hem idag. Och det finns liksom inga ord för den lycka och salighet man känner när man äntligen får bomma igen sitt lilla pärmvärldskontor och när varendaste liten grej är fixad och ordnad och den kilometerlånga to do-listan ligger ihopskrynklad i papperskorgen. Klar och färdig. Check. Och när man har vattnat den skrangliga lilla höstglöden. Med minimalt med jord och som lutar sig försiktigt mot fönstret för att inte trilla av pinn. För sista gången på länge. 

Och när kroppen bara skriker efter bad och sol och picknickar och cykelutflykter och sova tills man vaknar och sommarlov och semester och jordgubbar och toviga små flickor på sandiga handdukar. Kisande upp mot junihimlar och fågelsång. Med bruna ben och gräsiga knän.

Och den där gäspmamman som gått på ångorna så länge nu. Är ledighetsglad så in i bomben. 

För nu är det minsann semester. Och hon vill inte tänka på att den kommer vara över på en grisblinkning. Inte kväll.

För just ikväll är den evighetslång. 

Och utan slut.

Och imorgon är det midsommarafton.

Det känns bra nu.

Riktigt bra.

Kram

När man haft den bästa dagen i sitt liv...

Godkväll!

Och har man väntat i tusen år och sedan typ tusen år igen och hela ens nya tioårsjag låtsassover och väntar ivrigt och länge på att den där Bellevuekören med rufsiga och tufsiga mammor och pappor och en hel radda med gäspiga sångglada systrar ska uppenbara sig och man tänker att den där gratulationskommitéen kan väl komma till skott och inställa sig någon gång och överösa en med pussar och paket.

Precis som det ska vara.

Och hon får spela sin favvolista på Spotify hela dagen och äta massvis och obegränsat med lasagne som hon älskar så ofantligt och sedan är det tjusiga ballonger och chokladtårtor och vingliga färgglada paketberg och alla är så där kalaslyckliga och det är tjo och tjim i vackra junikvällen och hennes musik hörs i hela kvarteret och det är skratt och "Vi gratulerar" och en vimmelkantig liten hårfager nybliven 10-åring snubblar till sist in i sena kvällen efter vattenkrig och studsmattebus och tårtätning och paketöppning. 

Och en liten decenniumtrasa som liksom är lite slut som artist. Somnar med orden:

- Det här var den bästa dagen i mitt liv...

Och prinsessmammans hjärta kniper till lite och minns den där lilla trollungen som igår och kan inte fatta och för sitt liv förstå att den där trasselsudden som ligger där på sömniga fluffkudden plötsligt och olovandes har gått och fyllt tvåsiffrigt.

Och så stryker hon bort lite vattenkrigstestar och pussar henne på mjukaste kinden. 

Och minsann.

Det är hennes lilla trollunge.

Sannerligen. 

Laleh - Goliat

Kram

Högt älskad liten Filippa. Tillika trollunge...

Ingen sommar utan reggae och Fridalängtan...

Godkväll!

Älskade Frida...

Vi petar i oss lite aioli och räkor och äter lite grillat med potatisgratäng och lite god sallad och det är medelhavsvärme och det är banne mig fredag igen och det är sommar tame sjutton och stekheta underbara dagar och de där femhundra Bellevueungarna är liksom lite utspridda och här och där och en är ute på sjön och en ska sova i ett varmt klassrum med kompisar huller om buller och en har åkt till en Greklandsö utkastad i det Joniska havet och meddelar att hon har brända och rödillande axlar men har det toppen ändå med sin kompis och hennes familj på Zakynthos och det känns ju himla bra men det är inte utan att det är lite tomt i det där Bellevuehuset och den där stora fattas liksom. Och mamman påminner om att hon faktiskt varit där förut. Fast i den där längtande Fridamammans mage. För en sisådär sexton år sedan. Ganska exakt.

Och om mindre än en vecka vankas det skolavslutningen och återigen står man snart där och fattar verkligen ingenting. Med sentimentaltårar som trillar. 

Men nu är det fredag vänner och vädret är på topp och det ska vara reggae på sommarn och massor med sol.  Sjunga na na na na.

Det är det jag vill ha.

Ingen Sommar Utan Reggae - Markoolio

Kram på er!