Godkväll!
Hon hör det först bara svagt. Långt borta. Sleight of hand and twist of fate. On a bed of nails she makes me wait. Sakta öppnar hon sina ögon. Det är mörkt. Bellevue sover tungt. Och lampan i fönstret har släckts sedan länge. Kakelugnens sprakande har tystnat. Hon ser Stora Björn där uppe. Och Orions bälte. Månens dunkla sken som försöker letar sig igenom fluffiga snömoln. Sakta singlar tefatsflingor utanför och virvlar och leker tafatt och landar mjukt på kala och novembernakna körsbärsgrenar.
Through the storm we reach the shore. You give it all but I want more. And I´m waiting for you. Hon kisar mot TV:n. Och där är dom. Bästa bandet ever. Någonsin. Överhuvudtaget. Bästa låten ever. Någonsin. Överhuvudtaget. U2 i Paris. Och parisborna är i extas. Armarna vajar likt ett axfält därrnere. Och mammans hjärta kniper till. Herreguu. Som någon religiös upplevelse. I natten. I ett mörkt Bellevuehus. Och hon ryser. Under månsken och stjärnbilder och virvlande florsockerpuder.
Och han säger vackra saker. Fina saker. Kloka saker. Som att gråten har sin tid. Bönen sin. Att de väljer kärleken framför fruktan. Och parismänniskorna älskar honom. De klappar sina händer. Sjunger med. Vars stad nyss skakats i sina grundvalar. Och satts i skräck.
Och hon tänker på att hon varit rädd denna vecka. Vaknat upp till en ny värld. Och undrat hur det ska bli. Känt ett gnag och en oro. Nothing to win. And nothing left to lose.
Och han pratar om sorgliga saker som sker på vår jord. Om omskakande våld. Och Parismassan sjunger unisont. One love. One blood. One life. You got to do what you should. One life. With each other. Sister. Brothers. Och hennes hjärta stannar. Kan knappt andas. Blinkar knappt.
Och hon tänker. Mer kramar till folket.
Och Bono for President.
På riktigt.
Och på santet.
Kram
 |
| Bild lånad av nätet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar