Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 9 september 2016

Att det måste vara bättre att bli ihågkommen som en med hjältemod...

Godkväll!


Och längst bak i det nittiotalscerisa glansiga albumet ligger ett ihopviket gammalt reportage. Och hon tänker att det var ganska bra på den där Turistbyrån i alla fall. På den tid det begav sig. Och så undrar hon hur det hade blivit. Om hon hade stannat kvar. 

Och så tänker hon att det nog förmodligen inte alls är så bra och speciellt nyttigt att gå omkring med ett megafrustrerat och argt pärmvärldshjärta om dagarna. Att man troligtvis inte alls blir sådär himla supergammal som man vill bli om man är grymt mastodontrasande och asförgrymmad mest hela tiden. 

Och att det gör så ont i hjärtat och att hon blir så innerligt ledsen och bedrövad när hon ser hela sin gamla stolthet bara monteras ner. Att hennes vänner slutar. Byter jobb. Att man bara pajar och raserar och har sönder. Smyger in orättvisor. Hur man bara kan stå och putta ner alltihop i avgrunden. Och envist hålla fast vid att det är det enda rätta. Att bara vänta. På kollapsen.

Och så tänker hon att det ändå är så enkelt. Så himla banalt enkelt att bli hjälte. Bli heroisk. Att göra skillnad. För om han där på toppen bara sade emot istället. Ropade att allt snart är för evigt försent. Slog näven i bordet. Stod på barrikaderna. Morrade och visade tänderna och sade att nu är det banne mig nog. Att ingenting ska pajas nå mer. Ingen mer kunskap ska få gå förlorad. Inga mer rasande och arga hjärtan ska logga ut och gå hem. Inte en enda till. För att inte komma tillbaka.

Att det skulle kunna bli som en amerikansk film. Där allt ordnar upp sig. På slutet. Och den modiga och rakryggiga bärs fram av lycksaliga och stolta armar klädda i blå skjortor. Till ryggdunkar och klappande händer. Under hurrarop och sång.

Så lägger hon tillbaka tidningsurklippet omsorgsfullt i albumet. Lyssnar på Bobban och Johnny Cash och tänker att det faktiskt är fredag idag. Slutligen och till sist. Och så funderar hon en smula på om tapperhet och kurage är något som är borttappat i vår tid. Och så ber hon en tyst bön. Hoppas. Att de som är där uppe där det blåser förstår att det bara är att ta chansen. Och att det brinner i knutarna. Och att det aldrig någonsin är försent att ändra sig.

Och att det måste vara bättre att bli ihågkommen som en med hjältemod. 

Än en som aldrig försökte.


Kram 




10 kommentarer:

Njut Av Livets Goda Ting sa...

Det mesta ordnar upp sig till slut... så är det oftast :)
Sköt om dig och ha en underbar fredag och helg.
Stor kram
Jessica

Moa sa...

Wow vad bra du skriver. Både hoppfullt och tröstlöst 💔 Tack för att jag får följa dig!

Anonym sa...

Usch:( hur blir det i samhället om inte lag och ordning kan upprätthållas, att poliser slutar på löpande band för att de inte orkar mer...vilket samhälle får vi då? Stor kram till dej! Ella

Änglarna finns sa...

Hej!
Håller verkligen med dig!!! Hur länge får detta fortgå!? Precis som du skriver, flera slutar och att ingen fattar att denna omorganisation, samt lön gör att snart har vi inga "blåskjortor" kvar!!
Det måste till en förändring högst upp, och jag blir så arg!! När högsta chefen slår sig för bröstet och säger att sommaren gick bra!! Snacka om att vara verklighets främmande!
Personligen har jag alltid tyck, att dom som är i ledande ställnbing skall vara polis i grunden och ingenting annat!!
Phu blev en lång kommentar!!
Ha en fortsatt fin dag!!
Kram Annika

Bosse Lidén sa...

Det är så bra skrivet att det gör ont längst in i mitt hjärta. Både de svarta bokstäverna och det som jag tar in mellan raderna, som gör att det bildas en soppa av många olika ingredienser och kryddor.
Personligen tycker jag att den söta tjejen på Turistbyrån med sin livserfarenhet och ytterst personliga sätt att uttrycka sig borde sitta i sin skrivarlya och leverera en efterlängtad bok varje år.
Kram din medmänniska i söder

Prinsessorna på Bellevue sa...

Vi får hoppas det Jessica!! Vi får hoppas....

Kraam <3
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Men tusen tack raraste Moa!!! Blir så glad så jag nästan börjar gråta!! Tack snälla snälla du!!! <3

Kraam
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Ella, det vill jag inte ens veta...

Kraam <3
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Annika!
Håller med om ALLT. Det är så förbaskat sorgligt och det gör mig SÅÅ ledsen. Jag har skrivit till vår högsta chef, men tyvärr fick jag inget svar. Två gånger till och med...

Kraam <3
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Bosse, min medmänniska i söder...

I allt sorgliga och ledsna så är det tufft att kämpa på. Vi går på knäna nu och vi har inte ens nått avgrunden än. Inte på långa vägar. Tänk om man kunde byta plats. Bara för en dag. Kanske insikten skulle komma då. när man står där sena fredagskvällen och inte kan gå hem eftersom man måste trösta sorgsna och ledsna människor som ingen har tid att hjälpa. Och TUSEN TACK för dina rara ord. Nästan så jag börjar gråta. Vill inget hellre, men är så slutkörd så jag inte har tiden och orken. Och samtidigt trängs sagorna i huvudet...

Kraam <3
Petronella