Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

fredag 19 februari 2016

Tänker att hon kanske skulle ha låst fast honom...

Godkväll!

Puss!

Så tänker hon att hon kanske skulle ha låst fast honom. Klampat fast honom i skrivbordsbenet med fotboja. En sådan där gigantisk med en jättejärnklump. Spikat för pärmvärldsdörren i panik. Slängt sig ner och krampaktigt hållit i hans byxben. Hämtat handbojorna och gjort värsta polisgreppet. En halvnelson rakt ner i golvet. Kastat bort hans telefon. Varit riktigt patetisk. Gråtit. Bönat och bett. Varit värsta dramaqueen. Förnedrat sig. Sett på honom med de ledsnaste hundögon. Snälla. Please. Lämna mig inte. Aldrig. Snälla. Jag ber. Varit så ynklig och ömklig hon bara kunde. Nära löjeväckande. Spelar ingen roll. 

Men såklart så sitter hon bara där. Sval. Huvudet lite på sned. Säger såklart att han ska ta sin chans. Något annat är rent idiotiskt. Ser professionell ut. Pratar lugnt. Fejksvimmar inte. Har ett litet uns av värdighet kvar. Ställer inte till någon högljudd och pinsam scen. Har inte alls någon flackande desperatblick. Pratar inte forcerat alls. Inget besinningslöst hysteriskt hulkande. Neurotisk fulgråt. Att hennes inre är i kaos. Att hjärtat är i upplösningstillstånd. Som slitits itu. Gått sönder. Märkbart skavande. Kännbart värkande. Hjärnan kraftigt och grovt villervallaförvirrad. Ser bara otroligt kompetent ut. Och klok. Och förstående. Nickar instämmande. Medkännande. Hummar med.

Hon hatar det. Såklart. Vad annars.

Men eftersom hon är en någorlunda civiliserad och anständig människa. Innerst inne. Så önskar hon honom det varmaste lycka till. Sin bästa bästa arbetskamrat och gode vän. Sedan Dackefejden. Slaget vid Hastings. Spanska Inkvisitionen. Nyköpings gästabud. Håtunaleken och Freden i Roskilde. Såklart. Vad annars.

Och hon menar det också.

Såklart.

Innerligt och på riktigt.

Men eftersom hon alldeles tydligt har ett litet primitivt barbariskt grottmannastänk i sig. En skvätt underutvecklade och lågtstående manéer. Uppenbarligen. Så fundrar hon ändå på om inte det ohyfsade och okultiverade alternativ nummer ett var att överväga. Och föredra. I alla fall. Så tänker hon. Och fredagsmoffar i sig sjutton tacos på raken.

Som tröst.


Kram









6 kommentarer:

Ekenäsliv sa...

Ja hu vilket dilemma...
Ibland önskar man att man bara kunde ge utlopp för alla de där känslorna så där ändå...
Kram på dig!
//Anna

Bosse Lidén sa...

Det är en ständigt kamp med alla uppfostrade och alla egoistiska tankar som vill fightas om att bestämma det slutgiltiga beslutet som når tungan, gester och annat. Förhoppningsvis kan du träffa din snart f.d. kollega även i framtiden. Då kan ni sitta och småljuga om era bedrifter i Hastings och Roskilde.
Den där Petronella är fantastisk på att skriva en text som väcker nyfikenhet. Hälsa henne om du ser henne någon gång.
Kram Bosse

Browneyedgirl sa...

Hej vännen <3 Hoppas du mår fint. Jag har en ny blogg och jag skulle bli så glad om du ville följa med mig :)
Spana på min gamla blogg så hittar du den. Stor kram och njut av lördag

Prinsessorna på Bellevue sa...

Anna!
Ja, verkligen... ;)

Kram tillbaka! <3
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Det ska jag göra, Bosse!!!! <3 Hon kommer bli fantastisk glaaad!!!! :)
Älskar förresten att småljuga om våra minnen vid Hastings och Roskilde...

Kram på dig!! <3
Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Hej Ramona!

Det ska jag absolut göra!! <3 :)

Kram
Petronella