Så var det såklart en Frida och ingen annan...

 Godkväll!

Nyss och typ igår var man i osäkerhetsvärlden och ängslig och orolig och generad och förlägen och man fyllde femton och var Datedoftande och rådvill och beslutsam om vartannat och hela livet låg framför en och man var både stor och liten på olika sätt och beroende på och tuggade Toy och hade blå kajal och lusläste Veckorevyn och man hade en hel del huvudbry och funderingar och dilemmagrejer i tonårslivet men samtidigt så var man ju sådär sorgfri och glad och pirrig och förväntansfull och allt kändes spännande och intressant och läskigt på samma gång och det går liksom inte att fatta och förstå att vår Frida faktiskt fyller femton idag och att det faktiskt i realiteten alltså är femton år sedan den där mamman låg med en jordgubbsmilkshake i ena handen och födde barn med den andra och när den vackraste trollungen utan namn låg på bröstet och när hennes bebislyckliga pappa tyckte hon skulle heta Frida så var det såklart en Frida och ingen annan. 

Som sedan hade en inre längtan efter balett och dans och tyll och nu är en blygsam fotbollsmålvakt med långa ben och Tuvstarrhår och ett hjärta av guld. Som vi tycker så mycket om.

Grattis käraste Frida på din stora dag!

Kram