När man är upprymd och glad och känner att det är värt det...

Godkväll!

Jobbat över igen. Men hon är så himla upprymd och glad för kramar och varma handslag och vänliga ord och fina blommor och applåder av tålmodiga och intresserade och goda lyssnare. Och när hon går hemåt i kvällssolen så känner hon den där tillfredsställelsen. Som hon längtat efter. Så roligt att kunna ge. Att dela med sig.

Och det är fredagskväll och bästa kvällen i veckan och det där gula Bellevuehuset är fullt av nyklippta ungar för det blir ju så förtvivlat drygt att sitta på de där hårkalufserna som växer så det knakar. Och som ogräs.

Och hon hittar ett mail. Och hon får tårar. För det är så fint. Förtvivlat fint. Från en läsare. Från en bloggerska. Och mamman blir så glad. För omtanken. För godheten. Empatin.

Och den där stora är kär. Och den efter det är fortfarande Lady Gaga-rusig efter Globenkonserten i tisdags. Och de två efter det är disconöjda och fått dans i trötta fredagsben och är godismätta och drickakissnödiga. Och den efter det sitter och tittar på Världens Barn-galan med tändstickor i matta tefatsögon. Och den efter det. Den där superlilla. Lilla korven. Ligger och sover sedan länge.

Och hon den där upprymda. 

Tar sig ett snus.

Då och då.

Kram på er!