Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

lördag 9 december 2017

Den lilla nattlinnesflickan finns ju där hela tiden...




Och de där åren har så himla bråttom och det är liksom rusningstrafik och hets mest hela tiden och knappt om tid och så får hon syn på sig själv. En liten Pella i ett oskyldigt 70-tal med framtidstro och tillförsikt och förmodligen har hon knäna fulla med blåmärken och hon har sitt bruna älskade nattlinne som var världens sammetsmjukaste med smala ränder på ärmarna och sin kära lillebror får agera docka. Och förmodligen ligger han på den bruna Dunderklumpenfilten. Ett litet ögonblick för evigheter evigheter sedan. Ändå finns ju den där lilla nattlinnesflickan inuti henne. Precis hela tiden och varje dag. Oavsett år som läggs på och förfall hit och dit. 

Så är det ju hon på bilden som är hon.

Och hon tackar högre makter att hon fick den där barndomen. Med gränslös kärlek och med en mamma som satte upp hennes alster på vardagsrummsväggen. Teckningar med guldsprayade makaroner och korkar. Och allt som den där nattlinnesflickan släpade hem från slöjden sattes upp på väggen. Eller ställdes i bokhyllan. Och mamman målade glada solar och busiga moln och vackra blommor på köksfönstret och nattlinnesflickan fick måla hon med. Och vara ute och leka dagarna i ända tills det blev mörkt och var dags för mat. Och komma in dyngsur i de gula hemsydda termosarna eftersom nattlinnesflickan legat i en snöhög i timmar och tittat på stjärnorna. Och byggt gigantiska snögrottor nedanför magiska gatlysen och virvlande snöflingor.

Och det skymmer fort nu och de gröna decembergranarna blir suddiga i det sena eftermiddagsdiset längs vägarna de susar fram. Och prinsessmamman med nattlinnesflickan inuti spelar Kent på högsta och sjunger och kan inte sluta. Hur länge som helst håller hon på. Tills prinsesspappan inte orkar höra mer på melankoli och svårmod och tungsinne. 

Fast när de kommer hem.

Börjar hon igen. Och fortsätter och spelar Kent. Med lite dysterhet och lördagsvemod.

Och saknar plötsligt det där världens sammetsmjukaste nattlinnet.

Med ränder på ärmarna.


Kram

5 kommentarer:

Anquest46 sa...

Bullerbyfeeling och Astrid ler från sin himmel om "ongen" som fick lycka och lek!Tack igen!

Prinsessorna på Bellevue sa...

Men tack raraste du!!!

Kramar om!!! <3 <3 <3

Bosse Lidén sa...

Vilka vackra barndomsminnen du bjuder på under andra advent. Det värmer mig att läsa om din lyckliga barndom. Det behövs till all kontrast som väller över oss från alla håll och kanter.
Decemberkramar från Bosse

Änglarna finns sa...

Åh käraste vän!
Ännu en gång det är en fröjd att läsa dina inlägg..och jag kan se den där flickan med det bruna sammetsnattlinnet framför mig!

Jag har skrivit det tidigare..du skulle skriva en bok!! Du måste bara göra det...fniss.

Ha en fortsatt fantastisk dag!!
Kram Annika

Mittgodastefinaste sa...

Tittar in och önskar dig ett alldeles underbart 2018!

Kram Jenny