Och den där solen liksom lyser och värmer iskalla februarikinder och inger hopp och framtidstro igen. Och mamman kör ett Hobbitmarathon bakom oigenomträngliga blodröda gardiner och får inte nog av det där med vänskap och tillit och brödraskap och om rädsla och om hjätemod och om ljuset som kämpar mot mörkret. Där det goda till sist vinner. Över det onda.
Och historien går igen. Hela tiden. Varje dag. Om och om igen.
Och hon pluggar för viktiga uppdrag. Och kastar sig ut i nya äventyr. Kanske blir det ett vägskäl. Kanske inte. Men hon ska också minsann vara tapper och djärv.
Och medan de väntar på Mellon så tränar hon och Floriskorven med lasersvärden och skuggboxas och highfajvar och kastar in nävar med chips däremellan. Och tillsammans är de oslagbara och oöverträffliga.
Och den lilla heroiska hjältekorven nickar införstående. Och förstår att vi tillsammans kan försätta berg. Göra typ vad som helst.
Och de paktkramas.
Och går mot det sista slaget.
Innan lördagssoffan kallar.
Kram
Och historien går igen. Hela tiden. Varje dag. Om och om igen.
Och hon pluggar för viktiga uppdrag. Och kastar sig ut i nya äventyr. Kanske blir det ett vägskäl. Kanske inte. Men hon ska också minsann vara tapper och djärv.
Och medan de väntar på Mellon så tränar hon och Floriskorven med lasersvärden och skuggboxas och highfajvar och kastar in nävar med chips däremellan. Och tillsammans är de oslagbara och oöverträffliga.
Och den lilla heroiska hjältekorven nickar införstående. Och förstår att vi tillsammans kan försätta berg. Göra typ vad som helst.
Och de paktkramas.
Och går mot det sista slaget.
Innan lördagssoffan kallar.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar