Godkväll!
En trött mamma som jobbat hela helgen och det är en sån himlans tur att det finns så mycket gott som fyller på den där energin när man känner att den typ är slut därinne. Och som hon har längtat efter kalas i fina prästgården där trädgården är som ett sagoland och overkligt vacker och när man efter sjunde sittningen liksom inte får upp rumpan i den ovanligt sköna hammocken och har det mysigt och skrattar och känner de där sista sensommarstrålarna på matta ben.
Och det har varit så mycket sorgligt de sista dagarna. Hon har mött så mycket ledsamhet och ilska och besvikelse och bedrövelse sedan i fredags. Norbergs hjärta är borta och det är så obegripligt och ofattbart.
Och tomt.
Men nu måste den där mamman säga godnatt.
Kram på er!
1 kommentar:
Vad tråkigt med ledsamheter och ilska! Hoppas det känns bättre snart och att saknaden och längtan blir lättare att bära. Kramar Annika
Skicka en kommentar