Då är tiden alltså inne...

Godmorgon!

Då är alltså tiden inne för att hälsa den efterlängtade våren välkommen och mamman myser när den stora har kommit hem eftersom hon längtar så infernaliskt efter henne när hon är borta och liksom fattas hemma i det bågnade Bellevuehuset. Och mamman gillar när den där bullriga är här. Hon med de varma kramarna och som leker karusell med en överförtjust Floriskorv, så fort hon har slängt av sig de där slitna och halvtrasiga Conversen på glasverandan. Och korven tjuter och skrattar när den där efterlängtade äntligen är hemma och som pussar henne sjuttioelva gånger överallt och sedan tar de en tryckare för att liksom lugna ner sig lite.

Och ikväll ska den där älskade spela vid majbrasan. Och mamman pysslar om en krasslig och älskad stor dotter och håller tummarna att hon ska krya på sig till sena kvällen. 

När vi ska stå och och känna den där varma majelden i ryggen.

Och känna en sprängande stolthet.

Över den där bullriga.

Kram

Världen behöver mer kramar...

Godmorgon!

Plötsligt från ingenstans dyker han upp. Den otäckaste otäcka. Han går emot och jag har ingenstans att ta vägen. Att ta skydd. Är inträngd. Han är smutsig och stor. Jättestor. Hotfull. Jag kan inte slå. Kan inte springa. Och precis när han är framför mig så slår jag ut armarna och kramar om honom. Känner att den stora, otäckaste otäcka. Slappnar av. Blir mjukare. Flyttar mina händer. På hans rygg. Och kramar om. Länge. Länge står vi där. Och den otäckaste otäcka gråter. Och stora tårar rinner ner för hans kind och bildar ett mönster i smutsen.

Och jag tänker att världen behöver mer kramar.

Och ibland det enda som behövs.

Att världen behöver mer kärlek.

Och jag minns plötsligt.

Jag har varit med om det förut.

Så många gånger.

Bono And The Edge (U2) - One (Acoustic Live)

Kram

När man inte vill vara en liten lort...

Godkväll!

Ett späckat schema som man knappt kan sticka in ett A4 ens emellan och när det liksom går i varann och lite över och kors och tvärs men dansa halva natten har väl ingen dött av och långa middagar är ju aldrig fel och lite hit och dit och många timmar i bil och lite mer fart på gungan och sova minimalt klarar man väl av i några dar när liksom hela livet är ett disco ibland och man jagar små Florpiskorvar som hux flux fått värsta rymmarlusten och en längtan ut i världen och kanske är det för att det är sommar i luften och karusellåkande och ballonger som går till väders och trastar som sjunger och man snubblar på somriga Conversehögar på glasverandor och mamman har typ litegrann börjat på världens roligaste jobb och går omkring och är lycklig och inte ens den där evighetstrasiga bilen kan få ner humöret.

Och sedan vill mamman inte vara en liten lort.

Inte för allt i världen.

Och tänker på Skorpan.

Och vill vara som han.

Precis så.

Kram

Och just det stoppar mamman in i den där lådan...

Godkväll!

Kommer gående på grusiga vårvägar och ser henne över den gröna häcken och hon ser mig och vinkar och ropar och vi kramas och pussas och jag får bära och hon har magen full av köttbullar och lekparksspring i benen och vill hem och sova med lilla mjuka Vaffen en stund och mormor får sig en kram och vi vinkar hej då och mamman snusar korven i nacken och det luktar sand och sol och hon är som en rosa mjuk karamell och mamman säger: - Kan du inte alltid vara två år och en sån här liten godiskorv?

Och korven kramar mamman hårt och säger: - Mmmm….

Och just det stoppar mamman in i den där lådan. 

Den där speciella.

I hjärtat.

Kram

Det finns saker som smakar som en bit av himmelen...

Godkväll!

Det finns saker som smakar som en bit av himmelen eller som är som det där kvällsdoppet efter en het sommardag och är som det där saftglaset när man törstar och som de där blickarna när man är hopplöst kär och är som den där lilla handen i sin och när hjärtat liksom skrynklar ihop sig.

Det finns saker som är så goda att man liksom stannar upp. 

För ett ögonblick.

Och hjärtat liksom skrynklar ihop sig.

Lite.

Varsågoda!

Tarte au citron

8-10 bitar

Pajdeg

2,5 dl mjöl

1,5 msk socker

2 krm salt

125 g kylskåpskallt smör

Fyllning

3 ägg

2 dl socker

0.5 dl mjöl

2 tsk vaniljsocker

finrivet skal och saft (1,25 dl) av

två ekologiska citroner

Gör så här:

Blanda mjöl, socker och salt och tillsätt det kalla smöret i bitar. Nyp ihop med fingertopparna till en deg, eller kör snabbt i matberedare. Tryck ut degen jämnt i en avlång pajform med de ungefärliga måtten 34 x 11 cm. Låt vila minst 30 minuter i kylen. Sätt under tiden ugnen på 200 grader. Förgrädda pajskalet mitt i ugnen ca 10 minuter eller tills degen börjar få form.

Rör under tiden ihop ägg och socker till fyllningen. Vispa ner mjöl och vaniljsocker och därefter skal och saft av citronerna. Häll den lösa smeten i pajskalet och grädda ytterligare ca 12 minuter tills pajen har stannat, men fortfarande är lite kladdig.

Låt svalna, pudra eventuellt med lite florsocker.

Receptet är hämtat ur Mia Öhrns "Franska bakverk".

Jag gjorde dubbel sats...

När pussarna smakar vaniljsås och när man har tidspanik...

Godkväll!

Och så innan man hinner snyta sig och vet ordet av så är påsken redan slut och man fattar ingenting eftersom allt numera bara svischar i raketostfart och man hänger i de där sekundvisarna som en flagga rakt ut och försöker hålla i sig för allt vad tygen håller och bromsa åtminstone pyttelite för hur sjutton kan april snart redan vara slut och hur är det möjligt att vi har midsommarvärme typ redan nu och att björkarna tjusvstartat och liksom slagit ut bara man vände sig om och plockade ut en disk och hängde en tvätt och hur sjuttsingen gick det till när den där lilla Floriskorven plötsligt säger hur många ord som helst och det liksom bara sprutar och försöker säga små meningar hela tiden och mamman motar och tar spjärn och vill skrika: STOPP OCH BELÄGG! 

Och vill liksom sakta lite i backarna så man hänger med för det är så himlans drygt att hänga som den där flaggan i värsta nordanvinden vareviga minut och livet går i 190 och tankar som yr omkring som man knappt får fatt i och är så fasligt svåra att få fason på och sortera.

Mamman hoppas på under och mirakel och får för sig att hon bara måste spela OutKast - Hey Ya! och försöka tala lite vett och förstånd med sin lilla Bråttomkorv att det är hög tid att chilla lite och så tar de sig en svängom.

Och den varma eftermiddagssolen lyser genom den lilla älskade Jäktkorvens hår och lyser som självaste solen.

Och mamman lugnar ner sig några minuter och pussar den lilla munnen som smakar äpplen och vaniljsås.

Och mamman tänker att hon ska vara här och nu.

Och så får den där tiden rusa bäst den vill.

Kram

Nu börjar det...

Påskdagseffektiva och så in i nordens glada...

Godkväll!

Nu har vi liksom repat av den där urmysiga påskafton på sedvanligt och traditionsenligt sätt och letat efter gömda ägg som påskharen omsorgsfullt hemliglagt lite här och där och varstans och sedan har vi fullbordat en härlig påskmiddag tills vi var så stångmätta och dästa så vi knappt orkade gå och såklart lite påskkärringsvandring och godisäggsätande. Som sig bör.

Tills vi kraschlandade i en proppmätt hög och somnade till Harry Potter.

Och om vi var långfredagsslöa häromdagen och stod vid spisen halva dagen igår så har vi varit oerhört påskdagseffektiva idag. Med att bära fram spindelsvävsutemöbler och vårtädning av lekstugan från rasslande löv och aprilyrsliga getingar och planterat om en sisådär femtiosju bortglömda pelargoner och ätit pulled pork och Janssons frestelse i solgasset och äppelpaj med vaniljsås i eftermiddagssolen och som grädde på moset fyllt på med lite chokladpudding. Då och då.

I en enda stor och salig blandning.

Bara för att.

Och bara för att vi är så in i nordens glada för det här sagolika och overkliga påskvädret.

Bara därför.

Kram

Långfredagsslöa och påskkärringstokig...

Godkväll!

Världens gladaste lilla påskkärring...

Idag har vi varit onyttiga hela långa dagen och legat Långfredagsslöa i soffan och kollat på filmen "Hugo Cabret" som nästan var outhärdligt vacker och mamman läste texten och flickorna tittade storögda och fascinerade och tänkvärt att allt har en mening och att alla har ett syfte här i världen. Och det gäller bara att komma på vad.

Sedan får mamman, som bekant, inte nog av "Sagan om Ringen" och av broderskap och heder och den ständiga kampen mellan gott och ont. Så mamman repade av den med. Direkt efter. För sjuttiofjärde gången. Och petade i sig kycklingspett med jordnötssås. Typ det godaste som finns.

Sedan undrar mamman om det är tillåtet att äta upp små påskkärringar.

För det är ju så förtvivlat svårt att låta bli.

När man hissar upp dem och måste pussa fjorton gånger i nacken.

Och får svårt att andas.

Kram

Världens goaste lilla påskkärring förra  året...

Årets lilla påskkärringskorv, som är helt slut och som varit ute i flera timmar i aprilblåst och påskvindar...

Till Blåkulla med magarna fulla med Skärtorsdagsgodis...

Godkväll!

Då är då äntligen den fina påskhelgen här och flickorna på F har flugit iväg till Blåkulla med magarna fulla med Skärtorsdagsgodis och de har hunnit med både den roliga Äggletningen på Hembygdsgården och lekt och blött ner sig och plurrat och det sömniga Bellevuehuset har gått ner för landning och vi laddar för årets längsta dag.

Och vi vill önska Er Alla en underbar påskhelg!

Kram

Tvättmaskinsackompanjemang och när man är än mer övertygad...

Godkväll!

Bellevuehuset sover och tvättmaskinens eviga gång ackompanjerar i skuggorna och mamman dricker hallonte i änglamuggen och äter några hallonkakor till och funderar på det som varit och det som är och det som komma skall och efter den här babbliga och urtrevliga kvällen med kramar och mysigt sällskap så känns det ruggigt och skrämmande nära och kanske är hon än mer övertygad.

Nu.

Än förr.

Kram

Skafferibråte och nybakad hallonkaka...

Godkväll!

Mamman har mest stått med näsan i skafferiet igen och det är fasligt vad lätt det är att kasta in allsköns bråte och krafs som man inte vet vad man ska lägga för stunden och hon tänker att hon helst skulle vilja sitta och skriva sagor hela kvällarna med litervis varm rykande choklad istället för sitta med olika högar på bordet med sånt där byråkratiskt och kvittoaktigt och räkningsliknande. 

Nä, lite stärkande påsksol på bleka kinden och bjuda vårrusiga och hästlekande ungar på nybakad hallonkaka. Och klura på de där sagorna.

Så får det bli.

 Imorgon.

Kram

När det är så sagoaktigt att det skär...

Godkväll!

Månen lyser så där starkt och är så där stor och rund som ovanför lägereldarna vid Ensamma berget. Sådär sagoaktigt och overkligt. Sådär drömlikt och trolskt. Och mystiskt och svårfattligt.

Och vackert så det skär.

Och de spelar Prince - Purple Rain på Vinyl 107 och vi sitter tysta och lyssnar. Medan vi susar fram. Och Fanny säger att en sådan där måne bara måste finnas i sagorna. Och tycker hon skymtar mångubben.

Och de där molnen och trädtopparna och stjärnorna och den där månen. Den där ofantliga. Den där lysande. Och det där lila regnet.

Blir så vackert.

Att det skär.

Kram

Genom hela det bullriga och söndagspigga Bellevuehuset...

God förmiddag!

En liten slutkörd gladiator...

Pappan går in i rollen som utmanare helhjärtat och de små långhåriga och toviga gladiatorerna runtomkring tjuter och attackerar om och om igen och pappan spänner musklerna och lyfter gladiatorerna upp och ner och ögonen lyser och de skrattar så de nästan tappar andan och Floriskorven är kämpasugen och satsar på knävecken och utmanaren får tag i den lilla korven runt midjan och hon flyger flygplan genom hela det bullriga och söndagspigga Bellevuehuset och skriker av förtjusning.

Annars kan man väl bara konstatera att det är inte klokt vad smarta vi är. Och så mycket häpnadsväckande förslag som föreslås. Som blir nerplitade på skrynliga papper. Ju mer timmarna går. Ju mer pizza och glass man äter. Och nu gäller det bara att få ihop den där. Första miljonen. 

Eller hur var det nu igen?

Kram

När gräsmattan är varm och mjuk och dubbla regnbågar...

Godkväll!

Gräsmattan är varm och mjuk mot kinden och Felicia ligger länge, länge. I eftermiddagssolen. Stilla. Säger att hon känner våren i ryggen. Att den kommer nu. På riktigt. Att hon har längtat.

Sedan sitter hon och morfar på trappan. Och känner det där fredagsmyset. Och proppar i sig godis. Och de kisar i aprilsolen. Och känner det där fredagsmyset.

Mamman och pappan åker iväg i kvällningen. För att tända ljus. Och hedra. Tillsammans med så många andra. Och på vägen dit tornar plötsligt två makalösa dubbla regnbågar upp sig på himlen. Och de ser det som ett tecken.

Det måste finnas något mer.

Efter detta.

Kram

När man känner den där tyngden...

Godkväll!

Vi äter sockriga munkar och dricker citronte och aprilsolen har vänligt visat sig då och då och vi sätter gula fjädrar i vårt ris. Men mamman och pappan har fortfarande den där malheten i kroppen och tyngden över bröstet. Som så många andra i vår stad. En gemensam sorg och saknad.

Och vi äter munkar. Och dricker te.

Tysta.

Och känner den där tyngden.

Kram

Det måste finnas något mer...

Godkväll!

Sirapssakta och eftertänksamt. Och en tröst att det måste finnas något mer. Efteråt. Och vi bakar kakor som lenar det vassa inuti. Och dricker jordgubbssaft. Och vi är lite ledsna över Sofias duvor och kämpar i Katlagrottan. Och mamman klappar på konsertduktiga flickor. Som spelade så fint i Folkets Hus idag. Kramar liten febrig Floriskorv. Pussar på Frida som spelat sin första fotbollsmatch för säsongen. Och skickar grattis och en massa röda hjärtan till Fideli som haft konsert med sin klass i Norrköping ikväll. 

Och vi tänder ljus. Äter några fler kakor. Förtrollade kakor.

Och är eniga.

Att det måste finnas något mer.

Efteråt.

Kram

När inga ord räcker till...

Igår när regnet sakta föll och diset aldrig verkade skingra sig vaknade jag med ett tungt vemod och sorg. Drömmar som kom tillbaka och som påminner om förgänglighet och att inget är för evigt. Och tårarna föll. Det var en ledsen måndag. Om saknad.

Inte visste jag då det jag vet nu. Visste inte när jag skrev igår. Som många trodde.

Visste inte att gårdagens verklighet var värre än en mardröm. Overkligt. Ofattbart.

Och att hjärtat nästan slits sönder. Gör så ont. Så fruktansvärt ont.

Idag finns inga ord som räcker till. Absolut inga. Det går bara inte.

Och alla mina tankar.

Går till Er.

Kram

Och med ens förstår hon...

Godkväll!

Och med ens så förstår hon. Varför det är som det är. Varför det tar emot. Längst därinne. Det där supersorgliga som är lite diffust. Det dunkla och som skaver. Men blir som den klaraste källan i drömmen. Det där tunga. Därinne.

Men hon förstår nu. Och tårarna rinner. Och hon håller hans hand. Igen. Och hon förstår att det alltid kommer att finnas där. 

Och att det är det som är livet. De där skaven och ledsamma. 

Som vi önskar att vi var utan.

Att vi slapp bära.

Men som också finns där. Hos oss alla.

Och att det är därför vi också kan känna sann glädje.

Och stor tacksamhet.

Och med ens förstår hon.

Kram

När mamman är dryg och självgod och mallar sig...

 Godkväll!

Fanny på maskerad igen...

Hon den där med gitarren på ryggen som väsnas och hörs, saknas något alldeles förträffligt när hon slänger igen dörren med en smäll och säger att vi syns snart igen. Och mamman med de trötta lövräfsarbenen vältrar sig lite i sorg och saknad och spelar Fidelimusik och varvar med att beta av fyra kubik med stryktvätt och klappa på pappans febriga panna. Och den där efterlängtade helgen efter en kalabalikvecka svischade bara genom Bellevuehuset med ett vinande och hux flux är det sen söndagskväll och äntligen är efterlängtad Frida hemma igen efter Örebrocup hela helgen, som de dessutom vann för andra året i rad, och mamman är stolt som en tupp för det är inte klokt vad de där makalösa innebandytjejerna i Per-Ols är bra.

Och mamman har varit på Norrby teater och har varit dryg och självgod eftersom hon var den enda i sällskapet som gissade på rätt mördare i fikapausen och slog sig på bröstet och var pösig. Och proppade i sig så mycket kex och äggmackor efteråt att hon knappt orkade gå.

Och de där toviga flickorna med hår till rumpan har varit till kusinen Matilda och lekt hela helgen och har störtat i säng med studsmattedarriga och slutkörda ben. Medan Fanny var hos kusin Mikaela tills det blev kolsvart och kvällskyligt.

Och nu ska den där supersmarta deckarmamman malla sig lite i soffan en stund.

Och vältra sig lite i saknad och sorg.

Kram

Duktiga skådisar och himla bra teater...

Temys hos barnens farmor efter spännande teater...

Som ett Törnrosatorn som minner om flydda tider...

Godkväll!

Nästan en egendomlig känsla av att vara förflyttad 70 år bakåt i tiden när man kisade upp mot det gamla luftbevakningstornet som byggdes 1944, mitt under brinnande krig i Europa. Och ungefär som ett Törnrosatorn står det och reser sig mot himlavalvet och minner om flydda tider och behövdes turligen aldrig tas i bruk.

Himlen overkligt aprilblå och ballongsläpp och musik och vackra tal och ett avslut på en hektisk programfylld vecka för Bellevueflickorna, när tornet återigen invigdes och kramar och adjö till det trevliga filmteamet och mysiga Anders Jansson som längtade efter sitt sköna Lund.

Och nu äntligen fredagsmys och popcorn precis överallt och en hög med flickor i soffan med blytunga Let´s Dance-ögonlock som kämpar och tampas.

Och små hjärtan som drömmer om ståtliga Törnrosatorn i trädgården.

Kram

En storasyster och världens invigningströttaste liten Floriskorv...

Det där rycket och det sprängiga och lite onda...

Godnatt!

Trots att mamman inte kommer att framstå som den smartaste i staden så det är väl bara att stå ut och det är som om de där hjärncellerna som bråkar därinne liksom tuggar och klibbar ihop sig när det närmar sig en sådan där raggsocksmick i luften för helt plötsligt så degraderar man ner på neandertalnivå och de där förträffliga och magnifika som man tror att man tänker liksom låter helt annorlunda när det kommer ut när de där två därinne brottas.

Annars har det varit en späckad vecka och igår så drog nästan hela kånkarånget ner till Norrköping för konsert och mamman och pappans hjärta växer och blir så där sprängigt och gör lite ont av stolthet. Och den där långhåriga ungen som nyss var yttepytteliten bor tydligen i en storstad och skriver egen musik och tar snart studenten och har en röst som gör att det rycker i tårna och ända upp i håret.

Och sedan spelning idag igen. Och det där rycket igen. Och det där sprängiga och lite onda.

Och en liten Fanny och hennes vän Moa, som jagat kändisen Anders Jansson och cyklat runt i evigheters evigheter och letat och väntat utanför hans hotell tills det var becksvart och molokna cyklat hemåt igen.

Och deras lycka när de våldgästat hotellet idag igen och en artig och supersnäll Anders, eller Morgan Pålsson som de kallar honom, skrev fina autografer och ställde upp på kort och kramar. 

Och en lycksalig vän som verkligen och på riktigt ÄÄÄÄÄÄLSKAR Anders och allt han har gjort och se hennes lycka när hon fick fina kort i mobilen och sedan få veta att hon tokcyklat tillbaka allt för vad tyget höll i mörka kvällen, helt svettig och panikslagen då hon tappat mobilen och det enda hon kunde tänka på var det fina kortet i mobilen. Hon fick tillbaka den och krisen var över.

Och mamman är så glad. Har varit en fantastisk vecka. Och har svårt att hitta orden. 

Och känner det där rycket. 

Det där sprängiga. 

Och lite onda.

Fideli Hjertqvist - Going Down

Kram

Och det finns fler i den här långhåriga familjen som är spekulanter på rockstjärnetiteln...

När man hänger med till Katthultssjön och badar bland näckrosorna...

Godkväll!

Om man precis har lärt sig att säga ordet klappa så måste man ju klappa sin mamma på kinden typ hela tiden och säga: - Lappa. Och då blir ju mamman så till sig och kramar sin lilla Florpa så hon nästan går sönder, fast bara nästan. Och sedan ligger de där. Och är onyttiga och bara är.

Och mamman klappar sin lilla korv och säger: - Klappa. Och klappar på den feberheta och rosiga kinden och trugar med lite mera saft. Och sedan hänger de med Emil och Alfred till Katthultssjön och badar bland näckrosorna.

Och är onyttiga.

Och bara är.

Kram