En längtan efter det fyrkantiga. Det ogyttriga...

Godkväll!

Hon kan inte riktigt bestämma sig om hon gillar det där luddiga. Ostrukturerade. Det icke organiserade. Det förvirrande. Det smått ogenomtänkta och kaotiska. Känns inte som hon riktigt har den där kraften just nu. Engagemanget. Och drivet. Ni vet. Precis som när man behöver luta sig mot någon för att inte ramla omkull så finns en längtan efter det fyrkantiga. Det ogyttriga. Det sorterade. Ordning och reda och pengar på fredag.

En önskan av en ledsagare. En guide och följeslagare.

Någon att hålla i handen.

Som visar vägen.

Kram

Helläskiga zombiekorvar och Halloweenpartyn...

Grattis!

Läskiga Flisan....

Och mamman har liksom kört lite varannandagsprincipen i pärmvärlden och varit en smula höstlovsledig minsann och i onsdags var vi i Västerås konserthus och fick liksom dåndimpen och chockades djupt hur otroligt duktiga höstlovsorkestern var och den där mamman satt och pöste i plychfåtöljen på första parkett och var så stolt så hon kunde spricka över den där Fanny och kunde inte riktigt ta in hur de t ex kunde spela ledmotivet ut Pirates Of The Caribbean och tårarna rann och de spelade så fint. Och ikväll är tjejerna är på Halloweenpartyn och liten zombiekorv ser helläskig ut och hänger konstigt med armarna medan hon tar igen sig lite i soffan mellan läbbiga utspel och hela Bellevuehuset badar i stearinljus och godisskålar.

Och det är fredag vänner.

Äntligen.

Pirates of the Caribbean - the Medallion Calls

Kram på Er!

En pirrig Fanny innan hon stack iväg på genrep...

Mysigt med brakfrukostar när det är lov...

När man inte är så van att få gratiskramar av såna man inte känner...

Godkväll!

När man kommer ut från en helt underbar konsert och man känner sig liksom sådär genomlycklig och tagen och ska precis gå ut i lite småkylig oktoberluft och himlen är mörk med en fullmåne stor som en ost som lyser svagt bakom nakna björkgrenar. Och precis då så kommer en kille och stannar upp och säger: - "Vad söt du är, jag måste bara få ge dig en kram". Och så får man en varm kram och man liksom står där lite häpen och småchockad eftersom man inte är så himla van att få gratiskramar av såna som man inte känner. Och så säger man: -Tack. Och undrar lite vad som hände. Och någon säger åt killen att han ska komma. Och killen ler och heter Mattias. Mattias har snälla ögon och Downs syndrom.

Och så tänker man att det skulle finnas lite mer av såna som Mattias eftersom världen då skulle bli bra mycket snällare och trevligare.

Så tänker man.

När man tittar upp mot den där månosten.

Bakom nakna vajande björkgrenar.

Kram

När man gjort massor av livsfarliga grejer men nästan svimmar hos tandläkaren...

Godkväll!

Och då gäller det att fokusera på allt fint i livet... 

Den där mamman har varit med om så himla mycket. Livsfarliga och farofyllda grejer och vådliga och illavarslande strapatser. Kritiska moment. När det nästan gällt liv eller död. Ödesdigra och osäkra. När man fått sätta allt på ett kort. Osäker på utgången. I statens tjänst. Och fött sex flickor utan bedövning.

Men är det någon gång som den där mamman liksom tappar fattningen och känner sig ängslig och harig och skraj. Så är det t ex när tandläkaren plötsligt en dimmig onsdagskväll säger: - "Nej, tyvärr. Det funkar inte. Det finns bara ett sätt. Vill du göra det nu eller sen. Och ladda lite".

Mamman som nästan svimmar av säger att här ska inte laddas någonting. Den där eländiga visdomstanden ska ut nu och direkt. Fast hon helst bara vill springa allt vad hon kan. Och sjappa. Dra. Då är hon minsann inte det minsta modig och tapper.

Fast hon gjorde det.

Tack vare världens bästa tandläkare.

Så nu är hon lite ömklig och ynklig. Den där mamman.

Fast lite heroisk. Tycker hon nog.

Om du frågar henne själv.

Kram

Och hon ger henne bara ett leende till svar...

Och hon släcker alla lampor och stänger av TV:n och gör kväll. Det blir kallt i natt. Det är stjärnklart över hustaken. Och hon kryper ner bredvid sin lilla Floriskorv och tar hennes lilla mjuka hand. Och stryker henne över håret och säger: - Godnatt min skatt. Jag älskar dig så mycket. Mest i hela världen. Det ska du veta. Alltid. 

Den lilla Florpan är redan halvvägs in i drömmarnas värld. Hon blundar. Och ger henne bara ett leende till svar.

Och mamman förstår.

Att hon vet. 

Kram

När man funderar i smyg på knipsluga kidnapparplaner...

Godkväll!

Och den där lilla pojken han är så fin så den där mormodern nästan går sönder. Och han har så kloka små blå ögon och kan se rakt igenom henne. Och känns miljoner gånger visare och smartare. Och han drar ihop de där små ögonbrynen och har lagt till sig med en liten bekymmersrynka så det nästan liksom är stört omöjligt att hålla sig för skratt. 

Och den där Floriskorven säger att hon minsann äckar den där Jimhem. Hur mycket som helst. Och längtar tills han blir lite större och funderar allvarligt på att flytta hem till den nya lilla familjen. Och den vackra Vilhelmamman tycker det vore en lysande idé. Fast då sätter korvmamman sig på tvären och slår ner foten att säger stopp och belägg och talar om att då gråter hon minsann ihjäl sig av längtan.

Och flyttkorven skrattar och säger: - Okäj rå.

Och panikmamman lugnar ner sig. Lite.

Och funderar i smyg på briljanta och knipsluga kidnapparplaner. Och tycker nog att den där Jimhemgossen ska flytta hem till Bellevuehuset istället.

Japp.

Så får det bli.

Kram

Med buller och bång och blåljus kom du...

Godkväll!

För elva år sedan trodde den där tvåbarnsmamman att det var hennes sista dag i livet. Det var liksom klart där. Och då. Och när hon hade haft värkar i nio dygn så kanske det inte var undra på. Och allt som hände. Alla turer. All smärta. Oro. Och när du nästan föddes på vardagsrumsgolvet. Men den rädda mamman knep i tjugoåtta minuter till. Ända tills du bestämde dig för att komma ut. Precis efter en omkörning i 180 km/h. Strax norr om Virsbo. 

Och tiden stod stilla. Och du var så fin. En liten skrutt. Med de mörkaste ögon. Och du fick heta Fanny.

Och vi tycker så mycket om dig Fanny.

Och ett litet mirakel.

Är du allt.

Så det så.

Grattis älskade Fanny på 11-årsdagen!